lördag 30 juni 2018

Ni stjäl min tid

Jag satt en gång i en ledningsgrupp som möttes en gång i veckan vare sig det behövdes eller inte. Vanligtvis gjorde det inte det. Eller rättare sagt, det hade kunnat vara väl spenderad tid om alla engagerat sig, men varje vecka var det samma visa. Den arbetsledare som skulle titta över sitt underhållsbehov hade inte gjort det, och den som skulle ha en semesterlista klar hade inte det eftersom personalen på avdelningen inte hade lämnat in sina önskemål i tid. Så punkt efter punkt sköts fram, bordlades och återupptogs. Och ältades, ältades, ältades.


Om alla hade gjort vad de skulle och förberett sig inför mötet hade det tagit en halvtimme istället för två timmar, och det hade lett till resultat istället för missad arbetstid.

Nu var detta en sällan skådad dysfunktionell arbetsplats, av en rad olika orsaker. Men knappast unik. Jag tycker att det här drabbar mig hela tiden. Inte bara att folk inte håller tiden för möten och deadlines, vilket är illa nog. Utan också att de inte är klara när de sagt att de ska, och inte heller hör av sig och berättar det. Så då har man ett möte för att ”stämma av” absolut ingenting.


Det behöver inte ens vara människor man känner. Även främlingar kan stjäla min tid och uppmärksamhet. Ta bara internetforumtrådar. Det är ofta en bra kunskapskälla. Men ingen tråd längre än femton inlägg är förskonade från kommentarer av typen:
Nu har inte jag orkat läsa igenom hela tråden, men är det någon som tagit upp...?

Ja! Tio stycken har tagit upp exakt det, för de har inte heller orkat läsa igenom det de ska kommentera, vilket i sin tur lett till att tråden blivit ännu längre, vilket gör att ännu fler inte orkar läsa innan de skriver.


Tänk om världen bestått av frågor och svar, och de som har varken eller klivit åt sidan och väntat på sin tur, alternativt skaffat frågor/svar. På en direkt fråga tycker jag att ”Jag vet inte” är en underskattad fras, mycket bättre än att låta käften gå för att täcka över detta faktum. Förutom att det nästan aldrig lyckas är det tidsödande och irriterande.

20 kommentarer:

  1. Bra skrivet, jag stör mig ofta på folk som slösar min tid på grund av dåliga förberedelser. På jobbet kan jag ta det då jag ändå måste jobba mina timmar och jag ändå får betalt för att vara där, då blir det företagets problem om saker tar längre tid än de borde. Jag har inte jobbat på någon särskild dysfunktionell organisation, men vissa inom företagen har haft mer eller mindre relevanta möten. På min förra arbetsplats införde vi att man måste ha en tydlig agenda för mötet och punkter som output från mötet i mötesinbjudan, annars var det bara att inte dyka upp.

    Om jag var moderator på ett forum så skulle personer som inte orkat läsa tidigare inlägg få en varning och sedan bli avstängda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att tidsslösarna borde märka det själva, men det är antagligen att hoppas på för mycket. De gånger jag drabbar någon på detta sätt (ingen är ofelbar och ibland gör man det ju av misstag) får jag dåligt samvete. Även om personen får betalt för tiden eller av ren tur inte förlorar tid på mitt klantande vill man ju inte slösa andras tid. Tycker jag, men de ser kanske inte sin egen del i detta.

      Radera
  2. Jag älskar den här bloggen! Kanske slöseri med tid att skriva det igen. Vem känner inte igen sig i detta? Jag menar dessa meningslösa möten där saker skall redovisas, men inte blir redovisade. Alla på mötet har då plötsligt synpunkter på just detta. Kort sagt en verbal onani utbryter. Märk väl det resulterar bara i en tröttsam leda.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smicker kan aldrig vara slöseri med tid :-)!

      Radera
  3. Jag minns mina tröstlösa LG-möten på förra jobbet. Måndag morgon 09:00-10:00, men de flöt som regel ut till 11:30 eller längre av precis de skäl som anges ovan. Bäst bang for the buck var episoden med brandövningsdiskussionen. Någon i ledningsgruppen skulle stå vid huvunentrén och bära ett A4-ark med informationen ”eld” för att på så vis uppmuntra arbetsstyrkan att välja andra utgångar än huvudentrén. Diskussionen, som gott och väl varade i 20 minuter, handlade om huruvida vi med bokstäver skulle skriva ”ELD” (eller kanske FIRE eftersom engelska var koncernspråk) eller printa en bild på en eld. 20 minuter gånger sex-sju välbetalda tjänstemän. Den episoden på regelbunden basis och det drar iväg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så! Känns lite som att någon eller några chefer ångrar att de inte hade en hemlig klubb när de var små och har gett sig fan på att ta igen skadan 40-50 år senare.

      Radera
  4. För något år sedan arbetade jag på kontor inom offentligt;(

    Var möten lite nu och då men höll på och somna ofta då mötena mest kändes som 2-3 h fikarast. Värst var mötena 1-2 gånger i månaden då ansvariga politiker skulle uppdateras vad som skedde på avdelningen.

    Hade mötena varit effektiva och bara avhandlat vad som skulles samt bara varit för deltagare som var del av diskussionena hade nog min effektiva arbetstid ökat 15-20%. Blev inte bättre av att resorna skulle vara "miljövänligt " vilket ledde till ännu mer dötid om man var tvungen att lämna staden (mindre)....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Effektiva möten är helt okej, även om de riskerar att ta tid från verklig produktion. Men just det där att träffas för att "stämma av", "uppdatera" eller "briefa" känns ofta som en omskrivning för att slå ihjäl tid.

      Radera
    2. 1/2 problemet vara alla som ej behövde närvara vilket berodde på att alla skulle vara insatt i allt.

      Ex vid nyanställning så var det avdelningen som anställde personerna ej chefen....

      Radera
    3. Jag fattar inte. Slapp de vara med för att de inte var insatta? I och för sig har jag sällan känt mig kunnigare efter ett möte än innan... :-)

      Radera
    4. Nä alla var mer eller mindre tvungen att vara med varav minst 1/2 av de närvarande hade 0 funktion för mötet

      Radera
    5. Aha, då är jag med! Sådana möten har jag varit på, där jag haft exakt ingen nytta eller funktion.

      Radera
  5. Där slog du hammaren på spiken! Du skrev om precis det jag stör mig mest på från dag till dag. Tiden är det viktigaste vi har och att slösa och stjäla andras borde vara straffbart! 😉 Vad värre är att majoriteten verkar inte ens se det som ett problem. Möte ska dras ut på för att man ska slippa gå tillbaka och arbeta. Det blir i värsta fall en utdragen dålig fikastund.När man väl kommer ut från mötet har stressen bara ökat för man har nu ännu mindre tid till att faktiskt jobba (och förbereda sig till nästa möte). 😡
    Mvh Micke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi möts - alltså finns vi :-).

      Jag tror att många ser det som lite av en naturlag att man måste ha veckomöten, morgonmöten, gruppmöten och avstämningsmöten oavsett om man har något att prata om eller inte. Ofta tycker jag inte ens att man behöver därifrån innan stressen sätter in. Det går att tänka redan under mötet att "jag skulle kunna göra något sååå mycket vettigare än att sitta här nu".

      Radera
  6. Själv har jag på en arbetsplats varit med om att någon krävt att vi skulle ha en utvärdering av utvärderingen vi alltid hade direkt inpå varje möte. Alltså först möte, sedan utvärdering av mötet och nu en utvärdering av utvärderingen. Då gick jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ja, alla har vi en gräns.

      Jag tror inte att jag lämnat ett möte för att det känts meningslöst, men några gånger har jag varit med om att mötesdeltagare rest sig upp och gått med motiveringen "Det här har inte jag tid med, jag har ett jobb att göra". Har man tid att utvärdera en mötesutvärdering borde man nog gå till sin chef och höra om det inte finns några nya arbetsuppgifter man kan sätta tänderna i.

      Radera
    2. Ledarskapet hade totalt abdikerat. När det är skattebetalare som betalar min lön ska man göra ett gott arbete. Jag vill helt enkelt kunna se människor i ansiktet och veta att jag gör ett rejält arbete. Det handlar om moral för min del. Och givetvis ska vi ha bra arbetsmiljö men det är ju en annan diskussion. Möten behövs men mötena får inte bli själva arbetet.
      Fin fortsättning på helgen.

      Radera
    3. Egentligen tycker jag inte det spelar någon roll om lönen betalas av staten, aktieägarna eller en liten tant. Får man lön vill man göra rätt för den, och om möten inte är meningsfullt känns det som slöseri, och tar tid som man hade kunnat göra något bättre av.

      Tack detsamma!

      Radera
  7. Du har givetvis helt rätt gällande lönen, klantigt av mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, jag villa bara mästra och nyansera :-).

      Radera