lördag 2 juni 2018

Skit i vad folk tycker

Jag börjar tro att det största hindret för att få god ekonomi är det nästan tvångsmässiga behovet att anpassa sig efter omgivningen och rådande normer. ”Vad ska grannarna tycka?”, är en fråga som aldrig någonsin behöver ställas såvida det inte handlar om vad de ska tycka om att du spelar Crazy Frog på repeat nattetid. Är det ditt problem... så har du fler problem.


Men vad grannarna ska tycka om att du har en ful bil eller inte åker på utlandssemester varje år är ickefrågor. Antingen umgås du med grannarna och har fått möjlighet att utveckla dina val, eller också har ni ingen annan kontakt än att ni morsar på varandra när ni träffas ute på gatan – och då kvittar det fullständigt vad de tycker. Jag vill inte heller bli betraktad som ett ufo, men det betyder inte att jag är beredd att leva mitt efter andras förväntningar, människor jag inte ens bryr mig om!

Dessutom tror jag ärligt talat inte att människor uppfattar andras val i någon större utsträckning, de flesta har nog med sina egna. Jag har ingen aning om vad mina grannar har för jobb eller hur mycket pengar mina kusiner tjänar och tror inte att de har större intresse av mig än jag har av dem. Vi människor är helt enkelt inte så intressanta för andra såvida vi inte påverkar deras tillvaro.

Jag har en kompis som springer, men bara snortidiga helgmorgnar när han inte möter andra människor. Jag vet inte vad han tror att de ska tänka. Kanske att han springer långsamt eller har otrendiga skor och kläder. Visst försöker jag också springa med bra hållning och skapligt tempo när jag möter andra löpare, men inte tusan tror jag att de märker det.

På samma sätt tror jag inte att andra uppfattar mina ekonomiska val, och även om de gör det är det ju omöjligt att veta huruvida de tycker att de är vettiga eller vansinniga. Kanske känner de avundsjuka över att jag lyckas få de marginaler de skulle vilja ha. Om det är ett problem (inte alls säkert, avundsjuka kan vara en fantastisk drivkraft) är det garanterat inte mitt problem.


Och ju mindre vettiga val de tycker att jag gör, desto mindre bryr jag mig om deras åsikter. För meningen måste väl ändå vara att vi ska leva våra liv som vi själva önskar. Att konsumera för att passa in i en mall man inte vill passa in i är galet. Den korrekta medicinska termen tror jag är ”typ helt kokobello”.

24 kommentarer:

  1. Men hur kommer det sig att folk är rädda för att inte avvika? Jag kan förstå det till en viss del, men inte tusan skaffar man lån och problem för att vara solidarisk.

    SvaraRadera
  2. Man kan ju nästan tro att vi synkade innan publiceringen :)

    http://utdelningsseglaren.blogspot.com/2018/06/filmtajm-nr-8-rat-race.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kände att samma svar passade bra där :)

      Radera
    2. Wow! Men det vore ju bra tragiskt om vi skriver inlägg om att göra egna val och så snackar vi ihop oss innan :-).

      Radera
  3. Till viss del är det nog biologiskt nedärvt, människan är ett flockdjur. Men, sedan undrar jag ifall det är värre i Sverige? Svenskar är livrädda för allt som inte innebär konsensus. Det vet alla som varit på en godtycklig svensk arbetsplats. Så fort någon höjer rösten i en argumentation, eller kommer med en lite annan infallsvinkel, så tittar alla sig oroat och generat omkring. Det räcker ju att titta på svensk politik, alla rör sig i samma begränsade lilla tråna cirkel. Därför har vårt arma land blivit ett enkelt mål för extremister.
    Mvh

    SvaraRadera
  4. En bekant sa en gång: "Du är bara i centrum av din egen värld." Det vill säga, människor i allmänhet bryr sig faktiskt inte om dig och dina val, i alla fall inte i närheten av hur mycket du bryr dig om dig själv. Att undvika en ängslighet om vad andra tycker är en befrielse, vilket kräver en del träning.

    Ett bra sätt är att umgås med andra som kör sitt eget rejs.

    Keep it up, läser din blogg med stor behållning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det är lätt att tro att andra bryr sig, märker och drar slutsatser, men det sitter nog mest i våra egna hjärnor.

      Radera
  5. Kloka tankar Micke. Och ett både sunt och befriande förhållningssätt till livet.

    Mvh,

    Atlas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Jag önskar att jag lever som jag lär, men givetvis låter jag mig också påverkas av förmodade förväntningar i omgivningen. Men förhoppningsvis blir jag allt bättre på det.

      Radera
  6. Vad hände egentligen med den gamla kända svenska tigern, från förr?

    Någon borde forska på detta område. Hur kom det sig att Sverige så snabbt förvandlades till en nation full av så oerhört många mesar? Folk som inte vågar yttra sig i något som helst område?
    Jag är övertygad om att skolan har en del i felen. Fostran påbörjas nämligen redan där, vilket vänstern är mycket väl medveten om. Men, det är upplyftande att lite fler nu börjar våga säga ifrån, även om det som vanligt krävdes att proppen måste ur först.
    Mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är sossarnas fel. Eller fel och fel... "Problemet" är att vi en gång hade en bra stat som tog hand om oss. Därför lät vi den göra det. I ett land där man har mindre förtroende för överheten tror jag inte att samma konsensuskultur skulle växa sig stark.

      Radera
    2. Vi har väl också nått någon sorts Maslowsk nivå där det är svårt att hitta "fighting spirit". Det är inte Ådalenkänsla en dag i kontorskomplexet. När det inte längre finns några stora sociala orättvisor (säger inte att vi inte har sociala orättvisor, men vi snackar mil från tidigt 1900-tal då kvinnor saknade rösträtt och svenne banan kunde se sig om i graven efter semester) blir det lite lurigt att hålla sig alert inom partipolitiken. En tes jag hörde en gång (källa fetglömd) är att när en stat når en viss nivå av välstånd, blir partipolitiken som en grå massa likatyckare då det inte finns så tydliga frågor att driva. Partipolitiken blir då lite hattig och ängslig med ökat politikerförakt till följd.

      Radera
    3. Du menar att vi helt enkelt har det för bra :-)?

      En liten nyansering om "då kvinnor saknade rösträtt": Allmän kvinnlig rösträtt infördes 1921 i Sverige, allmän manlig 1924, eftersom män som (likt mig själv) inte genomgått värnplikt inte hade fått rösta tidigare. Med din formulering lät det nästan som att den manliga rösträtten var fullt utbyggd före den kvinnliga.

      Radera
    4. Det var precis så jag menade ety du är mer allmänbildad än jag och hade koll på det. Interesting. Undrar hur den suffragettrörelsen såg ut.

      Radera
    5. Vore jag dryg nu skulle jag påpeka att det stavas "ity" ;-). Jag tror inte ett dugg på att jag skulle vara mer allmänbildad än du. Däremot var jag grinig när jag tvingades kliva upp halv sju en söndag, så då snöade jag in på denna detalj istället för att fokusera på din kommentar som jag till stor del håller med om. Säga vad man vill om att behöva slåss för sitt liv, men det gör en bättre på att slåss. Fritid och hög standard gör att vi kan lägga energi på att passa in istället.

      Radera
  7. Måste erkänna att jag gillar att titta på andra löpare. Det är ju en del av springandet. T.ex så ställer jag mig alltid frågande till männen som har tajt med shorts ovanpå. Jag hade aldrig noterat att de har tajts på men varenda gång jag ser dem ha shorts på undrar jag vilken dålig självkänsla de har eller vad de vill dölja. Intressant var också killen som sprang i långkalsonger. Han tänkte väl att ingen skulle märka det utan tro att de var tajts.

    I grund och botten så tror jag de flesta är relativt ointresserade av andra. Som ex. efter helgerna. Hur många är egentligen intresserade av att höra vad deras arbetskamrater gjort under helgen?! Ändå ska man göra någon sorts rekapitulation varje måndag.

    Jag avviker en del genom att ta tjänstledigt för att resa och de flesta, utom chefen och ytterligare en eller två som hamnar lite i kläm, har varit positiva till det. Så jag skulle säga att det trots allt finns en acceptans men att ribban för att göra det själv är hög.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kollar man in andra löpare, men trots att jag också kan titta snett på andra gör jag det aldrig då. Ser jag löpare som ser otränade ut, klär sig i bylsiga munkjackor eller är överviktiga tänker jag att det är bra att de tagit tag i sin hälsa och börjat springa. Och så brukar jag försöka se vad andra löpare har för skor.

      Absolut ingen är intresserad av vad jobbarkompisarna gjort i helgen :-). Och ingen vill veta var du köpt din tröja...

      Jag hade en del bök med arbetstiderna när jag jobbade på kontor på dagarna och uppträdde som standup på kvällarna, en verksamhet jag inte ville berätta om på kontoret eftersom slutmålet var att hoppa av den karriären. Hur lugnt som helst, ingen märkte alla tusentals ledtrådar.

      Radera
  8. Det där låter som en perfekt beskrivning av svenskar på Facebook. Gärna diskussion, men alla måste tycka lika annars är det "dålig stämning".

    SvaraRadera
  9. Det är just det. Även om man kan undra över folks val är det ju bra att de tränar. Jag skulle aldrig säga något åt personen (möjligtvis om jag kände honom väldigt väl men då mer i skämtsam form). Jag gillar att kolla in löpstilar och rätta till dem i tanken.

    Ibland vill jag faktiskt veta var ngt är köpt. Och då frågar jag. ;-) Ytterligare en grej är de där artiga hur är läget som man behöver ha med vissa vid varje telefonsamtal. Ibland vill jag bara veta ngn grej snabbt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hur är läget?" borde man bara fråga när man faktiskt vill veta, men det är lätt hänt att kasta med ett "Och hur är det frun och barnen?" även om man inte känner dem eller bryr sig nämnvärt.

      Radera
  10. Gällande konsumtion och behovet av att visa upp sig - det lite paradoxala är att många av de som vill sticka ut lite, vara coola, vara annorlunda - just de som vill visa en bild av "jag skiter i vad andra tycker" och som får ihop en enorm mängd med pengar är just de som är så fruktansvärt fantasilösa och förutsägbara och korkade i sin konsumtion. Först ska coola bilen inhandlas, inte en givetvis, utan en halv hangar med Ferraris, lamborghini, Veyrons, etc. Sen det abnormt stora huset plus något hotell måste man ju vara delägare i. Och så yachten, störst i hamnen, annars får det vara. Och så vidare i en ständig ström med förutsägbara trista dumheter. Kan ingen sticka ut lite?
    Zlatan, skippa den där töntiga jätteyachten och gör något som överraskar istället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zlatan har jag inget stort hopp om, men Jonas Birgersson stack väl ut skapligt när han bodde i sitt studentrum som vd för Framfab på den tiden alla andra i IT-branschen köpte den där hangaren av Ferraris.

      Radera
  11. Du talar om 11:e budordet hör jag. "Sköt dig själv och skit i andra" helt enkelt :).


    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och att fler än man anar redan lever efter det och skiter i vad du gör (till skillnad från de första tio buden som nästan ingen följer, mer än möjligen det där om att inte dräpa).

      Radera