tisdag 25 augusti 2020

Ta upp aktiehandel med icketroende?

Att spara ihop pengar och konsumera räntan är smartare än att låna ihop pengar, bränna kapitalet och dessutom tvingas betala ränta. Det här vet antagligen alla som läser den här bloggen. De flesta andra också, men ändå har många en förmåga att ändå börja i fel ände.


För att de inte orkar vänta, men också för att alla de känner gör likadant. Det tror därför att det ska vara så och att det nästan är omöjligt att göra tvärtom. Vi har alla träffat dem och känner troligen ett helt gäng som aldrig sparar utan vars ”sparande” i bästa fall består av amorteringar. Då finns två möjligheter – att låta dem trampa i varenda ekonomisk fälla som finns eller ta upp ämnet investeringar med dem. Hur gör ni?

Själv har jag slutat missionera. Det är ändå ingen som lyssnar. Det som brukar hända är att personen nickar, verkar intresserad, men sedan gör precis som han/hon alltid har gjort. Eller blir sur och ser alla förslag som kritik. Vilket det kanske också är. Inte om det rör sig om en 15-20-åring. De kanske bara saknat ekonomiska förebilder och inte tänkt längre. Men en fyrtioåring som inte ser enkla samband mellan sparande och ekonomi är ofta bortom räddning.


Om den nu måste räddas. Var och en lägger upp sin privatekonomi hur den vill. Jag tycker att det är bättre att spara först och konsumera sedan, men kan inte säga att alla som inte gör som jag gör fel. Om man däremot gnäller över hur dyrt det är att leva, hur svårt det är att få ekonomiska marginaler och rörelsefrihet när jag ser enkla åtgärder för att slippa problemen, då kan jag ibland inte tiga. Och då är det kritik.

47 kommentarer:

  1. "Äh, börsen är bara ett pyramidspel" är ett citat från en bekant.
    "Då riskerar man ju att förlora allt" är ett citat från en annan bekant.

    Orkar inte ens försöka predika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, man märker ju ifall de bara blir störda om de får sin världsbild skakad och de där formuleringarna tyder på det.

      Radera
  2. Jag har tjatat i många år på en kompis att börja spara på Avanza. Han ringde mig nyligen glad och stolt. Men han hade tyvärr varit på bankkontoret i stan och träffat sin personliga säljare. Resultatet blev SEBs egna fonder. I en kapitalförsäkring varav själva kontot kostar en fast avgift samt procentuell avgift på kapitalet. Samt avgiftsfria uttag först efter fem år! Vansinnigt hur han blev lurad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm... kanske man skulle köpa lite aktier i SEB?

      Radera
    2. Det där är också jävligt tråkigt. Risken är att han får ett dåligt resultat när han får välja mellan fyra fonder istället för fyratusen, och sedan lämnar börsen för gott.

      Jag har SEB-aktier, bl a av denna anledning. De flesta orkar aldrig byta bank utan blir kvar där oavsett avgifter.

      Radera
    3. SEB har avgiftsfri ISK och i vart fall en gratis Europafond.

      Men bankens rådgivning lämnade ju en del i övrigt att önska. (Förutom att låsa pengarna fem år, vilket kan vara bra om man vet med sig att de bränns på plastsaker gjorda i Kina annars...)

      Radera
    4. Jag tror inte ens att det vore lagligt att ta betalt för en ISK.

      Måste man låsa pengarna för att inte köpa kinesiska plastprylar behöver man någon form av vård.

      Radera
  3. ”Börsen och aktier är ju för de rika.” Brukar jag höra.

    Antar att de även tänker ”Då jag vill vara fattig hela livet så håller jag mig borta.” för att hålla ihop logiken

    Har försökt många gånger att förklara men de blir ofta helt ointresserade som om dom inte vill göra några förändringar — vilket visserligen är förståeligt då förändringar är jobbigt och antyder att man hade fel uppfattning innan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var min första tanke när jag läste ditt citat: Vill de inte bli rika alltså?!

      Ja, enklast att göra ingenting och alla som antyder att det varit bäst föder deras tro. Där tror jag icke-valet i PPM varit till stor skada för människor som annars hade kunnat börja med börshandel, men de har nu "lärt sig" att det var bäst att göra ingenting så då fortsätter de med det.

      Radera
    2. Svaret borde vara: hur har någon råd att inte låta pengarna växa? Prata aletrnativkostnader, eller (nytt ord jag just hittade på) alternativrisker. För risk och kostnad får du - vad du än gör.

      Radera
    3. Jag tror man hamnar över huvudet på den ekonomiointresserade genom att börja prata alternativkostnader. Visst, även pengar på ett konto är en placering, i den valutan, men ser man börsen som ett slags lotteri kommer man inte förstå det.

      Radera
  4. Ofta måste något hända i livet för att ett fönster (eller öronen) skall öppnas för nya idéer. Utmattninggsyndromet var min öronöppnare och Mr Money Mustache´s budskap hittade hem i den grå massan. Resten är historia som man säger.

    Upplever dock som du att det inte är någon idé att missionera. Det som dock får folk nyfikna är när man gör annorlunda, typ hyr ut bilen etc. Då öppnas en väg för diskussion som är mer vettig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast inte ens då, upplever jag. Har någon annan ett friare liv utgår de ifrån att det finns någon hake, att man bara mörkar allt som är skit.

      Radera
    2. Tycker IGMR är inne på något där. Att t.ex. kasta fram "Sparar du x kr/mån i y år med z % årsavkastning så har du v SEK" ger inte något utan gör att folk tappar intresset direkt.

      Konkreta exempel på förbättringar ger mer, att t.ex. säga att man sparade x kr/mån eller år på att ändra lite abonnemang och försäkringar är något som många kan göra och lockar.

      Ett annat exempel som var effektivt i min familj var nyligen när jag som yngst i familjen – enbart arbetat ca 3 år –förklarade att jag plockade ut börsavkastningen år 2019 och använde som kontantinsats till bostadsrätten, då trillade polletten ned för vissa över vilket guldgruva börsen är. Visserligen var 2019 ett mycket bra år och att plocka ut pengarna precis innan Corona var tur. Problemet med dessa exempel är väl att det är svårt till folk som inte vet ens livshistoria som då kommer säga "det är omöjligt att spara ihop så mycket pengar till att börja med".

      Radera
    3. Dels "Det är omöjligt att spara..." och så utgår de ifrån att om någon annan lyckas beror de på skattefusk eller något annat. Men visst, kanske till nära familj som har stor insikt i hur du funkar.

      Radera
  5. För vissa är det mer eller mindre en förpliktelse att vara fattiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Solidaritet med andra fattiga kanske :)

      Radera
  6. Jag borde nog också sluta missionera ibland. Har tex gett bort små aktiedepåer i present till syskonbarn så att de skulle komma igång i tidig ålder med eget aktieintresse. Men det fäster liksom inte, och då handlar det ändå om barn som går ekonomlinjen på universitetet och som student alltid har ont om pengar. Aktieintresset är lustigt nog nära noll, trots att kunskapen bör finnas där och att det ofta är ont om pengar.

    Lite lustigt att det bland mina vänner finns många civilekonomer som är genomusla på aktier och långsiktigt sparande. De mest aktieintresserade bland mina vänner är istället en lärare, en programmerare och en dataanimerare.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du ser det som lustigt. Jag tycker snarare att det är tragiskt.

      Radera
    2. Haha, det påminner mig om en kurskamrat när jag pluggade finansiell ekonomi på 90-talet. Varje dag innan lunchen som intogs på universitetsrestaurangen måste vi vänta på att han skulle stå i bankomatkön och ta ut 100 kr. Det var alltid lång kö.

      "Men varför tar du inte ut 500 kr så slipper du stå i kö varje dag?"

      "Har jag pengar på fickan så bränner jag dem på alldeles för snabbt"

      Pengar på fickan blev tvångsmässig konsumtion för honom.

      Radera
    3. Jag hörde en rökare som resonerade likadant med cigaretter. Han ville inte köpa limpor och därigenom få ner kostnaden för då sa han sig röka mer. Jag vet inte vilket beteende som är mest obegripligt.

      Radera
    4. "Har jag pengar på fickan så bränner jag dem på alldeles för snabbt"
      visar ändå på någon form av sjukdomsinsikt och det får väl sägas vara positivt.

      Radera
    5. Beror på hur man ser det. Sjukdomsinsikt utan att vilja eller försöka göra något åt det är ju nästan värre än att tro att man är frisk för då finns det fortfarande hopp.

      Radera
  7. Jag har varit med om motsatsen. Jag VET att det finns personer i min bekantskapskrets som är ekonomiskt oberoende, dvs lever på avkastningar från familjen (tex arv))/eget företag/försäljning av uppstartat företag i IT-branschen mm. Och inte behöver arbeta för vanlig lön (bara det som är roligt).
    När jag i början av min stora sparkarriär lite försynt har försökt fråga om tips tex hur man smartast praktiskt gör när man äger nåt tillsammans med släktingar till sparfilosofier (på en väldigt övergripande nivå) till om de sköter förvaltning själva eller har lagt ut det på någon annan, ja då sluter de sig som musslor. Lite hummande och "ja det är inget speciellt".
    Det känns som de vill vara lite exklusiva och inte avslöja sina hemligheter.

    Så jag är glad åt alla bloggar som finns. Även om jag gör vissa misstag (tex köpt på känsla mer än analys) så är det min egen lärdom (ibland med stor vinst, ibland sälj med förlust). På nåt vis så känner jag en outtalad stöttning från alla er bloggare, för ni delar med er och kommer med glada tillrop till alla.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle kunna vara så att de som sluter sig är rädda för (kanske varit med om tidigare) att de ska behöva stå till svars för andras förluster om det inte går spikrakt uppåt.

      Men visst är det bra med nätet där man kan hitta likasinnade, så kan närstående få fortsätta att skaka på huvudet, vare sig det gäller privatekonomi, squash eller något annat.

      Radera
  8. Det är ett svårt ämne. Har man mycket pengar då har man fifflat eller ärvt dem, men har aldrig gjort något bra själv för att förtjänat dem. Pratar man dessutom om aktier/sparande eller ränta så borde man helt enkelt veta bättre att inte marknadsföra sina olagligheter på fikarasten. Det som skrämmer mig lite är tanken som så många verkar ha att börsen är jämställt med lotto. Har lite svårt att hålla med där. Går ju inte att prata sparande/FIRE med de förutsättningarna. Då gör man smartast att inte prata alls, iaf inte om pengar.

    Samtidigt media är ju rätt vänstervriden så folk får väl bilden där ifrån. Kapital är ju något man bara får inte något som man själv sparar ihop eller något man riskerar eller tar risker för.

    Min favorithat ledare:
    https://www.dn.se/ledare/sofia-nerbrand-guldet-gar-till-kapitalagare-i-centrala-stockholm/

    Från samma artikel:
    "Ett samhälle där utbildning, förkovran, strävsamhet och risktagande betalar sig betydligt sämre än att äga sitt hem blir på sikt fattigare."

    "Många gör utdelningar från egna bolag och så har bostadspriserna sprungit i väg rejält sedan slutet av 1990-talet."

    Så det är alltså riskfritt att starta egna bolag och att köpa bostäder i Stockholm? Fråga dem jag känner som köpte i Februari 2017 på södermalm(känner många där då jag själv flyttade ifrån samma år) som behövde sälja i April i år pga pandemin. De förlorade hela kontantinsatsen. Känns också att det borde finnas ett å annat AB som har konkat i år och förlorat hela sin insats/kapital... men det känns överflödet att kommentera.

    Som sagt även journalister tycker att kapital det är något folk bara har, inget som de har sparat ihop själva eller investerat i något. Å framför allt inte tagit risker.

    Har man det synsättet så kan jag förstå att det sitter hårt åt att börja investera i en indexfond som jag skulle vilja påstå är relativt idiotsäkert både avkastningsmässigt och enkelhet att göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycks lätt för den man pratar med tar det som indirekt kritik att man föreslår dem att göra något de inte gjort tidigare. Och om vuxna människor på allvar (inte bara som de säger) tror att börsen är att likställa med lotteri är vägen till ett vettigt samtal för långt för att jag ska orka.

      Bra att du citerar artikeln för DN släpper aldrig in mig. Och ibland verkar det vara vattentäta skott mellan journalistik och ekonomi. Inte ens ekonomijournalister verkar veta hur pengar fungerar.

      Idiotsäkert är att ta i, men det är åtminstone mindre risk att köpa en fond med hundra innehav än att sätta samma peng i en enda bostad.

      Radera
    2. Mig släpper de inte in i kommentarsfältet, så fort jag försöker registrera mig så får jag error. Går inte. Då skall man veta att jag aldrig skrivit något rasistiskt, utan bara gjort dylika påpekningar som här. Tycker för övrigt att dn har världens konstiga censur, de sållar kommentarer friskt som rör åt höghållet, medan kommentarer såsom:"Om man vill hitta skattesmitare så skall man börja leta i Investors styrelse", det får stå kvar. Borde inte det vara direkta påhopp? Vem vet.

      Du borde dock kunna läsa ledare, känns dumt att låsa dem, ungefär som om man vet med sig att ens åsikter är så felaktiga att bara de som betalar får läsa dem.

      Radera
    3. För mig handlar det om en reklamblock de inte gillar och jag kan väl säga att jag kan leva med sorgen :)

      Radera
  9. Jag har slutat missionera då jag oftast upplever att jag och den jag pratar med står alldeles för långt ifrån varandra.

    Jag upplever samtalen lite som om att man pratar om vad man skulle göra om man vinner en massa pengar, dvs det är kul att drömma men i praktiken ointressant samtalsämne eftersom det ändå aldrig kommer hända.

    Jag upplever också ibland när ämnet kommer på tal (inte av mig) så uppfattas det lite som att motionera. Alla vet att det är nyttigt och bra för en, men ändå är det få som gör det så det känns som en våt filt av dåligt samvete lägger sig över fikarummet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag var yngre kunde jag ibland roas lite av den där våta filten. När jag sa till kollegor att jag tyckte 30 var en vettig pensionsålder, jag var 27 och de var 50+ utan ekonomiska möjligheter. Vet inte om jag blivit blödig. Troligen är det bara inte lika roligt att retas längre.

      Radera
  10. Jag har slutat med det också. Vet själv inte mekanismen som får personer att se fördelarna med ekonomisk trygghet och lyxen att trappa ner på arbete. I stort sett omöjligt att övertyga någon om sitt eget bästa, man måste nog upptäcka det själv. Möjligen kan man styra de mot någon inspirerande bok. Det var så jag fick upp ögonen från att bara ha en rejäl buffert till att ha målet att trappa ner på jobb i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med risk för att låta som en grinig gubbe (vilket jag ju i och för sig är) undrar jag om det är någon som läser böcker längre. Men visst, något måste väl hända för att få folk att se nya möjligheter, och det är trist om det måste vara första hjärtinfarkten.

      Radera
  11. Det underliga är att samma personer som är helt ointresserade av ekonomi ofta kan vara väldigt intresserade av spel, alltså av att spela bort sina ihoparbetade slantar i tron att de kan vinna.
    Det är lite sorgligt, men många människor verkar vara beskaffade som så att när de väl skaffat sig en åsikt om något då kan inte den ändras. Samma personer som alltså onekligen skulle spela bort sina pengar om de gav sig in på börsen.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du borde ha rätt, men alla jag känner som är intresserade av spel om pengar är också extremt intresserade av ekonomi och rätt duktiga på bägge.

      Radera
  12. Missionerar gör jag inte. Men jag är inte främmande för lite "elaka" och "ärliga" kommentarer. Och jag som är lite äldre ger ofta kommentarer till lite yngre. Glimt i ögat och mig själv som exempel.

    I stil med:
    Jag: Bryr mig inte om den omorganisationen på jobbet för då har jag gått i pension.
    kollega: Men så gammal är du väl inte?
    Jag: Nej, men jag har sparat i aktier så jag kan gå tidigare. Har du börjat spara än för du vet väl att du får jobba till minst 70?
    Kollega: ???!!!!???

    Majoriteten av kollegor vet inte vad ISK är. Eller utdelning. Eller mycket annat "fikonspråk" som hör aktiemarknaden till.
    Nästan alla är "lite rädda" för investeringar.

    Generaliserar lite men tycker att det är viktigare att "missionera" för den lågavlönade, deltidsarbetande, kroppsarbetande kvinnan än den högavlönade, heltidsarbetande, kontorsarbetande mannen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så där har jag också uttryckt mig (men hårdare, mer osympatiskt). Problemet jag ser är att oavsett hur man lägger upp det når man bara de som ändå är intresserade. De som inte vet vad aktieutdelning är brukar heller inte vilja veta det och då kvittar det vad man säger.

      Radera
  13. Pratar aktier nära på varje dag på jobbet, med ett par andra (en som hållt på några år mer än mig och en som börjat tradea det senaste året) Vi har lyckats få 2 ungdomar att börja investera samt 1 att iaf öppna ett ISK konto på avanza och kolla på det.

    Brukar alltid visa och förklara för de som vill hur stor skillnad en tusenlapp eller 2 i månaden kan göra om de investerar den i 10+ år, samt hur mycket det kan bli om de lyckas spara 5k eller 10k i månaden. Många blir extremt överraskade av ränta-på-ränta och hur mycket det gör även på små sparanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul när det funkar! Jag har, som sagt, inte alls den erfarenheten.

      Radera
    2. Folk är svårvända, tror mycket handlar om att de inte fått lära sig i yngre ålder och att nu som vuxna "lära sig" spara utanför sparkonto är jobbigt..

      Tyvärr tror ju många att inflationen är en bluff o att räntan på sparkontot är grymt bra.

      Radera
    3. Det undrar jag om någon tror. Det är nog mer just att de inte fått lära sig som barn och tror nu som vuxna att de kan allt.

      Radera
    4. Jag har haft flertalet samtal där folk ifrågasatt mig när jag förklarar inflationen och hur pengar minskar i värde år efter år. Likaså att deras pengar gör bättre nytta på sparkontot där de faktiskt ökar med någon hundring om året.

      Kanske bara folk i min närhet (min bror trodde på allvar att staten skulle ta hand om honom, ekonomiskt, när han går i pension). Han var 33 vid tillfället då jag öppnade hans ögon o han öppnade ett fondsparande på avanza.

      Radera
    5. Otroligt! Be personerna som inte tror på inflation fråga vad t ex deras farfar hade som första månadslön. Sedan kan de fundera över vad de pengarna hade räckt till idag - en liter mjölk?

      Att staten tar hand om sina medborgare tror jag är en villfarelse som är på väg att försvinna.

      Radera
  14. Jag ”missionerar” det lite mer i det lugna och tysta, framför allt med mina utmattningspatienter på jobb. Hade nyligen en där vi hade diskussionen om hur hon ska lägga upp livet framöver för att det ska bli hållbart om ett, fem och tio år, och där jag frågade henne om hur hon ser på deltidsjobb och ekonomi. Försöker låta bli att skriva på näsan i de där fallen, men åtminstone få dem att tänka ett varv till innan de lägger pengarna på nya naglar eller semesterresan de ”förtjänar” för att de är så trötta, etc.

    /Cosmonomics.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där tror jag att du har en bra chans att övertyga. Jag vet ju själv hur jag känner mig när jag är hos läkare. Skulle de föreslå att jag skulle börja hoppa på ett ben och hålla andan för att det kan förbättra mitt tillstånd skulle jag testa. Och söker man för utmattningssyndrom borde man vara lyhörd för förändringar.

      Radera
  15. Min sambo är utan arbete.
    Och var ej aktie intresserat.
    Så för ett år sen öppnade jag ett "ISK Avanza" åt henne.
    "Getinge" blev första köpet ,,ren tur ifrån min sida.
    Nu sparar hon allt hon kan och sköter själv affärerna.

    Nu har jag börjat med barnbarnet 11 år men det går trögare,,, bara dataspel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul med sambon, och du ska nog inte vara för orolig för 11-åringen. Pengar var jag visserligen intresserad av redan då, men aktieintresset dröjde några år, så det kanske kommer.

      Radera