Gungor och karuseller

Uttrycket ”att tjäna in på gungorna vad man förlorar på karusellen” är kanske hopplöst ute, men har du kommit förbi rubriken kan du ju lika gärna läsa vidare.

Ännu en vecka av honungsförsäljning är till ända. Fyra marknadsdagar blev det, och det kanske inte låter så mycket för den som jobbar femdagarsvecka, men det här är dagar då jag går upp innan gryningen, packar bilen full med honung och marknadsgrejer, kör iväg till en marknad, riggar upp mitt marknadsstånd, står där och försöker se glad ut i kylan tills det återigen blivit mörkt och dags att fylla bilen, åka hem och tina upp mig själv och torka allt som blivit blött av regn eller snö.

Och skotta fram bilen.

Efter att kassan räknats och försäljningen bokförts är det hög tid att börja förbereda nästa dag med honung, matsäck och tusen andra grejer. Sedan börjar det om igen, lite som Groundhog Day ifall den filmreferensen fortfarande funkar.

Nu låter jag självömkande, men dagar när försäljningen flyter är det inte ett dugg synd om mig. Då vaknar jag med ett leende på läpparna trots alldeles för få sömntimmar, hoppar upp ur sängen och ser fram emot en ny marknad. Andra dagar är det... inte så, och tyvärr har jag haft några sådana dagar på sistone.

Att sälja honung kan vara riktigt kul även om jag drömmer om en sammanhängande vecka då jag slipper svara på vad det är för skillnad mellan sommarhonung och hösthonung. När kunderna kommer i en strid ström gäller det att vara på hugget hela tiden, kolla att vippsade pengar ramlar in på kontot, att kontantkunder får rätt växel och att alla blir så nöjda som möjligt, inte minst jag själv.

Igår sålde jag på en dålig marknad, i dåligt väder, och tänkte att idag blir en dålig dag på jobbet. Då gäller det att hålla humöret uppe, snacka med andra säljare och luska till sig tips om bra marknader (eller dåliga att undvika). Bl a stötte jag ihop med en kille som har börjat sälja min honung som återförsäljare och han köpte en låda till när vi ändå var på samma ställe.

Lite senare träffade jag en knalle som tillverkar egna hushållsgrejer i trä. Vi har setts på ett par marknader under hösten och nu undrade han om han kunde köpa bivax av mig, för det använder han för ytbehandling av skärbrädor och annat som man vill behandla med naturliga ämnen. Så vi gjorde upp om en affär på några kilo, och jag tänker att det skulle kunna bli en återkommande inkomst.

En del sånt hade nog hänt oavsett, men jag vill ändå tro att om jag hade använt dötiden på sega marknader med att stirra ner i min telefon hade gårdagen kunnat bli precis så dålig som jag befarade när det gått en timme och jag fortfarande inte hade sålt för mer än platshyran och bensinkostnaden, men nu blev dagen ändå helt okej. Det tycker jag för övrigt är ett bra tips i allmänhet, gör det bästa av situationen så blir den åtminstone bättre än om du inte gjort det. Idag ska jag jobba ikapp framför datorn, och tina mina fötter.