torsdag 6 augusti 2026

Körlärargnäll

Jag kritiseras ibland för att ha åsikter i sånt jag inte har förstahandskunskaper om. Oftast gäller det barnuppfostran (märkligt nog har jag aldrig sett någon kritiseras för att tycka till om självmord utan att först pröva själv). Så nu ska jag vara transparent med att jag tog körkort för 35 år sedan, och jag tränade ytterst lite med andra än proffslärare eftersom jag fick ett fast pris av körskolan.

Men med det sagt tycker jag att det verkar vettigt att slopa kravet på introduktionskurs för privata körhandledare och elever. Jag har sett massor av kursdeltagare uttala sig om den och hittills inte hört någon säga något positivt överhuvudtaget.

Och nu när kravet tas bort applåderas det unisont. Den enda kritiska röst jag hört är körläraren i inslaget. Jag förstår honom. Hade jag jobbat i en bransch där politikerna aktivt förhindrat folk från att själva göra mitt jobb skulle jag också bli sur om det ändrades.

Han säger något annat i inslaget, nämligen att antalet olyckor hos privatister minskat sedan obligatoriet infördes. Det låter rimligt. Gissningsvis minskade antalet privatister dramatiskt när man tvingade dem att gå en extra kurs och då vore det konstigt om inte även privatisternas olyckor minskat. Skjut huvudet av alla pensionärer och vi kommer se en minskning av grå starr, för att ta ett annat samband.


Let's do some friskvård.

Sedan säger han att liv inte kan mätas i pengar. Först ska sägas att det antagligen inte går att översätta antalet olyckor i dödstal. Även om det körts sönder ett och annat baklyse av privatister är det inte detsamma som att det dött fler i trafiken. Sedan har han faktiskt fel i att liv inte mäts i pengar. Begreppet har till och med ett namn – värdet av ett statistiskt liv (VSL). Det bestäms av Trafikverket och är man körlärare har man nog själv skippat flera internkurser om man missat det.

Det kan tyckas cyniskt att sätta en gräns för hur mycket pengar ett människoliv är värt för samhället och jag är glad att jag slipper göra sådana bedömningar, men tänker man efter måste gränsen dras någonstans. Man kan inte tömma statens resurser för att rädda ett eller ett par liv även om jag lider med de drabbade. Bilskolorna lider jag däremot inte ett dugg med.

13 kommentarer:

  1. Nu har det ju tom gått så pass långt så att även mopedkörkort blivit så pass dyrt så många antagligen väljer bort det av kostnadsskäl. Mer reglering, politikers ända svar på allt.
    Mvh Investeraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag ännu sämre insyn i. När jag var i mopedålder krävdes ålder (15 år) och hjälm. Ingen uppkörning, ingen teori. Jag och många med mig överlevde trots det.

      Radera
  2. Äntligen ett bra beslut från politikerna, lite oväntat men bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är trist att man ska bli positivt överraskad när politiker gör något bra. Det borde ju liksom vara målsättningen med all lagstiftning, men man får vara glad att man får vara tacksam :-)

      Radera
    2. Generöst att påstå att politikerna gjorde något bra. De ångrade bara ett dåligt beslut :)

      Radera
    3. Fast det var ju bra att de gjorde det :-)

      Radera
  3. Någon drivande politiker hade väl barn som var aktuella för körkort och insåg det idiotiska i dessa introduktionskurser. Man är ju sig själv närmast./ C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det ha varit. Eller så har någon av dem råkat träffa "vanligt folk".

      Radera
    2. Det tror jag är uteslutet. Det ser de sig för fina för. Men körkort är väl ett bra exempel på hur det går när lobbying intressen styr besluten, precis som i Bryssel.

      Radera
  4. Jag tog körkort när jag var 18 ar, det tog 16 lektioner pa körskola samt privatkörning med mamma innan jag hade lappen i handen. Jag kommer bl.a. ihag att en lektion var halkkörning och jag blev tillsagd att tvärbromsa. Det gjorde jag. Körskolläraren tittade förvanat pa mig och sa att det hade han aldrig varit med om att en tjej gjort tidigare. Jamen, sa jag, du sa ju det.

    En annan gang skulle jag backa in och fickparkera. Fick göra om det flera ganger trots att jag visste att jag gjort rätt. Det visade sig att det var snett malat pa parkeringsrutan, sa pa min sida var det spikrakt, men inte pa hans. Tänk att det är lättare att komma ihag saker som gatt galet, medan man glömmer bort det som gatt bra.

    Och det var heller ingen mopedutbildning pa min tid. Man köpte en moppe, en hjälm och sen var det bara att köra. Och tänka sig, än lever jag!
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säger de tvärbromsa ska man väl tvärbromsa? Folk är underliga.

      Och det var bra mycket billigare förr också. Jag fattar ju att lektionerna blir dyrare, men det känns som att det kommit mycket kringkostnader.

      Radera
  5. Om det nu är så farligt, och viktigt, hur kommer det sig att samtliga körkort utfärdade i EES-länder kan konverteras till svenska, utan några prov överhuvudtaget? Och som lök på laxen, icke-EES körkort kan i vissa länder inom EES enkelt konverteras till EES-körkort, länder där det är ökänt lätt sägs vara Polen, Bulgarien,
    Rumänien.
    Det finns ingen gemensam EU-regel för konvertering av körkort från länder utanför EES. Varje medlemsland bestämmer själv vilka länder de erkänner och på vilka villkor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra fråga! Jag har för övrigt själv konverterat mitt körkort, från Sverige. Och det kändes också lite flytande regelmässigt.

      Radera