Nu är det dags igen. Det där
ledde till att hon sparkades från sitt parti (L, men det här verkar
ske överallt), men valde att sitta kvar i riksdagen som ”politisk
vilde”. Jag är tveksam till om det ska vara tillåtet. Så länge
vilden inte blivit personkryssad sitter den som representant för ett
parti. Om den kopplingen faller tycker jag att det är dags att gå
till Arbetsförmedlingen.
Men Carlsson Löfdahl har dragit det ett steg till (inte heller unikt, minns t ex Jimmie Åkessons svärmor). Hon valde att ta timeout med motiveringen: ”Jag tänker inte dömas av något mediadrev.” Så i drygt tre månader har hon fått fullt riksdagsarvode utan att ens låtsas arbeta. Alla vet om detta och talmannen är kritisk.
Men talmannens (eller folkets för
den delen) kritik stoppar inte utbetalningarna. Det får vara nog nu.
Vi kan inte ha ett parallellt sjukförsäkringssystem för
riksdagsmän och andra höjdare som själva kan välja om och när de
ska jobba, eller om de under långa perioder väljer att vara lediga
med full ersättning.
Jag tror inte att riksdagsledamot kan vara ett arbete med stämpelklocka. En viss frihet under ansvar måste finnas. Men då måste det finnas ett ansvar också, inte bara frihet. Det kan inte vara så svårt att hindra anställda i skattefinansierade verksamheter från att ta ut full lön utan att vara på jobbet. Lös!