Mitt barndomshem hade ett tiotal
äppelträd. Vi åt äpplen, äppelpaj och mos, och drack äppelmust till
förbannelse. Jag kan inte fatta att jag fortfarande gillar äpplen,
jag borde ha ätit min livs konsumtion redan i sjuårsåldern.
Hur mycket vi än plockade blev det
alltid kvar. Grannar och vänner utan egna äpplen bjöds in för att
plocka och vi skrämde aldrig bort äppelpallare, vi
gick ner på tomten och gav dem plastpåsar. Förvåningen i deras
ansikten var lön nog.
Vid sidan av äpplen hade vi dessutom körsbär,
hallon, vinbär, päron, rabarber och en massa andra bär och
frukter, så man kan tycka att vi borde ha sågat ner några träd. Men man vet ju aldrig hur nästa års skörd
blir eller om ett par av de träd som skonas blir sjuka och dör.
Därför badar en del människor i frukt medan andra betalar 14,90
kr/kilo för äpplen som flugits in från Sydamerika.
Calle Norlén berättade i P1:s Spanarna om en tredje kategori. Hans vänner hade äpplen på tomten, men valde trots det att köpa andra sorter medan deras egna fick ruttna bort i komposten. Ja, den sista idioten är inte född än... Men för oss som tillhör de första två grupperna, de som har eller vill ha, finns nu möjligheter som inte fanns när jag var liten. Internet för oss samman till en enda stor fruktsallad:
Palla frukt låter olagligt, men är en mötesplats för de som vill ha frukt och de som vill bli av med sin, Fruktförmedlingen är en sluten Facebookgrupp med samma idé som Palla frukt och Äkta vara har en egen fruktförmedling. För den som vill ha frukt utan att behöva visa tacksamhet eller utsätta sig för personliga möten finns Fruktkartan som redovisar allmänningar och parker där allmänheten kan hämta äpplen, päron, körsbär, nypon, hallon...
Fast det finns analoga lösningar
också. Som löpare springer jag ofta förbi tomter där man ställt
en korg med frukt vid tomtgränsen ihop med en uppmaning att hugga
in. Förutom att det är underbart att knapra på ett äpple den
nästkommande kilometern kan man ju återkomma med en påse vid ett
senare tillfälle. Ofta ligger det hundra äpplen till på marken
innanför staketet, så mitt samvete är rent hur mycket av korgen
jag än tar. Paj på gratisäpplen smakar alltid lite bättre, det blir liksom saftigare.