Svenskar är uppfostrade att inte
pruta. Det vittnar om dålig smak och omdöme, ingen klass och stil.
Enda gångerna det är tillåtet är om vi handlar begagnat av
privatpersoner, på Blocket eller så. Eller om vi handlar frukt på
en torgmarknad, men då är det ofta initierat av affärsidkaren som
gör klart för oss att sifferskyltarna han hängt upp mer är att
betrakta som prisidéer.
Vänd på det. Se det inte som
bristande uppfostran utan som en anpassning av tillgång och
efterfrågan på ett sätt som kommer både köpare och säljare till
gagn. Om du vill sälja en grunka till mig för 100 kr och jag bara
vill betala 80 kr kan jag vänligt men bestämt tacka nej och hasta
vidare. Du får stå kvar med en grunka du vill bli av med, och jag
blir utan trots att jag hade velat ha den. Ingen vinner.
Om jag istället berättar för dig att
jag vill betala 80 kr kan du fundera på det, kanske kontra med 95
och så enas vi på 90. Eller också säger du att 95 är ditt
absoluta lägsta pris, jag står fast vid 80 och så blir det ingen
affär, men då har vi i alla fall försökt. Det är ingen skam att
inte vilja betala angivet pris, det betyder bara att man inte
värderar varan/tjänsten så högt.
Nu låter det som att jag letar upp
kantstötta konserver på Lidl och kräver att få köpa dem för
halva priset. Det gör jag inte, men jag prutar på betydligt fler
saker än frukt på torget. Några exempel:
Häromdagen fick jag den årliga
räkningen på min hemförsäkring. Jag bor i bostadsrätt och har
inga tillägg och lägsta lösöresbelopp, så det är inte en
kostnad som krossar min budget, men i år var den hela 16,5 procent
högre än året innan. Att i ett läge när inflationen är
obefintlig höja priser på en konkurrentutsatt marknad med
tvåsiffriga belopp tycker jag är magstarkt. Så jag sa det. Jag
mailade och förklarade att jag visserligen inte är deras största
kund, men en väldigt trogen sådan, och att jag nu ämnade bryta
denna långvariga affärsförbindelse och kolla vad konkurrenterna
kan erbjuda, om de inte hade lust att ge mig ett bättre pris. Jodå,
nu har jag fått en treprocentig höjning, vilket känns betydligt
bättre.
Hemelektronik är en bransch med hård
konkurrens, både med butiker och på nätet, och lätt för konsumenten att jämföra produkter och erbjudanden. Gör det! Jag
brukar ofta hövligt och sakligt berätta för elektronikkedjornas
butikssäljare om konkurrenternas erbjudanden och fråga vad de kan
göra för att matcha. Men jag är ärlig, försäljaren kan ju också
kontrollera priset hos konkurrenten med några knapptryck. Kanske kan
de bryta ut en vara ur ett paket med en massa tillbehör jag inte
behöver och på så vis ge mig ett bättre pris. Jag har redan
tangentbord, mus och skärm, jag behöver bara datorn.
En annan favorit är när de bara har
skyltexemplaret kvar. Jag tar gärna en mikrougn i en utgången modell, utan kartong och som
en massa klåpare har fingrat på, men då vill jag ha ett bra pris.
Jag kan också gå åt andra hållet. Det där skyddslocket i plast
man har i mikron har spruckit för mig. Det kostar 99 kr i affären
och tillverkningskostnaden borde vara ungefär tre spänn. Släng med
det i dealen så köper jag mikron.
Var saklig, trevlig och kom med bättre
argument än att du vill spara, så kommer du bli förvånad över
hur många näringsidkare som vill ha dina pengar. Om du tvärtom
inte har några argument, eftersom du tycker att varan är prisvärd
och korrekt prissatt, ska du såklart betala. Trots att jag är
prutnarkoman (och ordvitsare tydligen) har jag utan att blinka
betalat fullt pris även vid Blocketköp. Så det så!
Det är ganska svårt att pruta, men jag har ändå provat ett par gånger. I Sverige lyckades jag pruta på en skinnportfölj en gång. Ca 10 % blev det. Utomlands råkade jag pruta utan att jag fattade det... Jag kollade på två axelremsväskor i tyg och försäljaren dök på mig tämligen omgående. Jag var väl inte så intresserad och hade tankarna på annat håll. Han måste ha uppfattat mig som en mästerlig prutare för det slutade med att jag fick två väskor för priset av en. En till mig och en till min mamma... Den ofrivilliga prutaren...
SvaraRaderaFör mig är känslan helt kopplad till argument. Finns det en anledning (skada, överblivet ex av gammal utgången modell, konkurrent har billigare variant...) känns det helt okej. Har jag sämre på fötterna blir det lätt pinsamt.
RaderaDitt exempel är nog bästa utgångsläget, att man inte är så intresserad och därför inte behöver fejka att motparten har mer att vinna. Särskilt viktigt vid anställningsintervjuer, tror jag, där situationen ändå är lite spänd.