Pruta!

Svenskar är uppfostrade att inte pruta. Det vittnar om dålig smak och omdöme, ingen klass och stil. Enda gångerna det är tillåtet är om vi handlar begagnat av privatpersoner, på Blocket eller så. Eller om vi handlar frukt på en torgmarknad, men då är det ofta initierat av affärsidkaren som gör klart för oss att sifferskyltarna han hängt upp mer är att betrakta som prisidéer.

Vänd på det. Se det inte som bristande uppfostran utan som en anpassning av tillgång och efterfrågan på ett sätt som kommer både köpare och säljare till gagn. Om du vill sälja en grunka till mig för 100 kr och jag bara vill betala 80 kr kan jag vänligt men bestämt tacka nej och hasta vidare. Du får stå kvar med en grunka du vill bli av med, och jag blir utan trots att jag hade velat ha den. Ingen vinner.

Om jag istället berättar för dig att jag vill betala 80 kr kan du fundera på det, kanske kontra med 95 och så enas vi på 90. Eller också säger du att 95 är ditt absoluta lägsta pris, jag står fast vid 80 och så blir det ingen affär, men då har vi i alla fall försökt. Det är ingen skam att inte vilja betala angivet pris, det betyder bara att man inte värderar varan/tjänsten så högt.

Nu låter det som att jag letar upp kantstötta konserver på Lidl och kräver att få köpa dem för halva priset. Det gör jag inte, men jag prutar på betydligt fler saker än frukt på torget. Några exempel:

Häromdagen fick jag den årliga räkningen på min hemförsäkring. Jag bor i bostadsrätt och har inga tillägg och lägsta lösöresbelopp, så det är inte en kostnad som krossar min budget, men i år var den hela 16,5 procent högre än året innan. Att i ett läge när inflationen är obefintlig höja priser på en konkurrentutsatt marknad med tvåsiffriga belopp tycker jag är magstarkt. Så jag sa det. Jag mailade och förklarade att jag visserligen inte är deras största kund, men en väldigt trogen sådan, och att jag nu ämnade bryta denna långvariga affärsförbindelse och kolla vad konkurrenterna kan erbjuda, om de inte hade lust att ge mig ett bättre pris. Jodå, nu har jag fått en treprocentig höjning, vilket känns betydligt bättre.

Hemelektronik är en bransch med hård konkurrens, både med butiker och på nätet, och lätt för konsumenten att jämföra produkter och erbjudanden. Gör det! Jag brukar ofta hövligt och sakligt berätta för elektronikkedjornas butikssäljare om konkurrenternas erbjudanden och fråga vad de kan göra för att matcha. Men jag är ärlig, försäljaren kan ju också kontrollera priset hos konkurrenten med några knapptryck. Kanske kan de bryta ut en vara ur ett paket med en massa tillbehör jag inte behöver och på så vis ge mig ett bättre pris. Jag har redan tangentbord, mus och skärm, jag behöver bara datorn.

En annan favorit är när de bara har skyltexemplaret kvar. Jag tar gärna en mikrougn i en utgången modell, utan kartong och som en massa klåpare har fingrat på, men då vill jag ha ett bra pris. Jag kan också gå åt andra hållet. Det där skyddslocket i plast man har i mikron har spruckit för mig. Det kostar 99 kr i affären och tillverkningskostnaden borde vara ungefär tre spänn. Släng med det i dealen så köper jag mikron.

Var saklig, trevlig och kom med bättre argument än att du vill spara, så kommer du bli förvånad över hur många näringsidkare som vill ha dina pengar. Om du tvärtom inte har några argument, eftersom du tycker att varan är prisvärd och korrekt prissatt, ska du såklart betala. Trots att jag är prutnarkoman (och ordvitsare tydligen) har jag utan att blinka betalat fullt pris även vid Blocketköp. Så det så!