tisdag 21 juni 2016

We are all the winners?

När jag var mer engagerad i poker hängde jag en del på pokerforum. Jag måste ha läst tusen inlägg om pokerspelares resultat, men bara i en tråd om spelmissbruk läste jag någonsin att det finns spelare som regelbundet backar, trots att alla undersökningar visar att majoriteten är förlorare. Tips och trav har jag aldrig följt, men känslan är att det är samma där – det finns vinnare, större vinnare och storvinnare.


Är det inte likadant på börsen? I forumtrådar redovisar nästan alla bättre resultat än jämförbara index. En del så pass mycket att det inte känns rimligt, åtminstone inte om de har en ordentlig aktieportfölj. I år t ex har Stockholmsbörsen tappat några procent. Jag är själv nästan +/- 0, vilket känns bra i jämförelse. Om andra gått några procent upp är det såklart ännu bättre, men när någon redovisar en 75-procentig ökning sedan årsskiftet tolkar jag det som att de antingen bara har ett par tusenlappar att leka med, eller att de spelar kvitt eller dubbelt med stora pengar och därmed per definition är tokdårar.


Men var är de som efter felsatsningar tappat 15 procent när börsen i stort bara tappat hälften? Nu går ju börsen upp i det långa loppet, så antalet förlorare i absoluta tal borde vara lägre än inom poker och trav, eftersom dessa till skillnad från börsen är nollsummespel (minus provisioner/courtage/avgifter/rake), men förlorare måste det ju finnas!

Jag vet inte varför jag undrar. Jag tror inte att jag på Lyxfällan-manér blir på bättre humör av att se andra ta sämre beslut än jag själv och jag är definitivt inte ute efter att hitta någon att skratta åt. Jag tycker bara att det är konstigt att ingen klarar sig sämre än snittet på börsen, eftersom själva grundförutsättningen för ett snitt är att det befinner sig i mitten av fältet.

Läser förlorarna samma forumtrådar och skäms för sitt skrala resultat? Eller ägnar de bara tid åt börsen i samband med sina mer eller mindre ogenomtänkta aktieaffärer? Jag är nog bara nyfiken på vart de tagit vägen. Nu har jag sprungit bättre än börsen några år, men innan dess tillhörde jag definitivt förlorarna, de som skulle tjäna på att sätta alla pengar i några indexfonder och sedan logga ut.


Det fanns inte lika många bloggar och nätgrupper på den tiden, men nog var jag ändå pinsamt medveten om att jag inte optimerade mina vinster. Jag minns inte hur jag tacklade det. Förhoppningsvis lärde jag mig saker och skaffade mig redskap för att lyckas bättre. Och så hängde jag med andra misslyckade börsnördar. Det är väl som den gamla sanningen att enklaste sättet att få känna sig smal är att umgås med tjockisar.

12 kommentarer:

  1. Kloka ord. Mycket bra.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
  2. Det finns nog många som går sämre än index, kolla lite snabbt i någon fondlista. Jag har själv gjort många dåliga affärer som slutat med saftigt minus. Men efter ett tag lär man sig. Siktar eller får man ihop 75% på ett par månade vet både du och jag att man haft turen på sin sida. Hög risk, hög avkastningen eller oftast duktigt med minus på affären.
    Att år efter år slå index är inte många som gör inte ens "proffsen" som förvaltar andras pengar.

    Bra inlägg!
    Mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, +75 % är väl all-in Fingerprint eller någon tokwarrant. Ibland funkar det, men har man en förmögenhet att investera kan man ju inte hålla på så.

      Radera
  3. Jag tappade en större hög pengar på mitt dumma beslut om att Gaming Corps skulle till skyarna. Bara att ta på sig dumstruten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tecknade Dignita. Drygt 25 procent back efter en dags handel och då var det ändå nästan dagshögsta. Strut på :-(.

      Radera
  4. Hej, jag heter Erik och jag har gått på Vardia-minan....... två ggr.... :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonyma börsmissbrukare i talkör: "Hej Erik!"

      Radera