- Är det några grupper som är särskilt utsatta?
Den frågan ställs ofta i media.
Underförstått: Hur kan man förhindra att människor ska behöva ta
ansvar för sina egna beslut?
Ofta gäller det pengar och köpvanor.
Konsumenter köper saker med undermålig kvalitet, sånt de
egentligen inte behöver eller som inte är bra för dem. Det
samhället kan göra är att försöka förbjuda produkterna, eller
reklam för dem. Eller också slänga på punktskatter för att förmå
oss att ändra vårt köpmönster.
Fast det blir allt svårare, eftersom
vi kan handla utomlands eller på nätet där dessutom svenska
myndigheter har svårt att få genomslag för sina förbud (även om
de inte alltid förstår det själva). Många skulle må bättre av
mindre sprit, tobak, spel och socker. Många borde också helt
undvika lån, särskilt lån med riktigt dåliga villkor.
Risken är överhängande att dessa
”många” tillhör flera riskkategorier. Dels rena
beroendepersonligheter, men främst människor som okritiskt litar på
vad som sägs. De som inte tror att företag eller myndigheter talar
i egen sak, väljer att förtiga fakta eller rentav blåljuga som
det passar dem.
I tidningar står det ofta ”Hela
denna sida är en annons” trots att innehållet är utformat som
journalistik. Så här gör man för att det funkar. Förresten
behöver inte övrig medieinnehåll vara mer sanningsenligt. Allt är
ju baserat på mer eller mindre tillförlitliga källor.
Dessutom är inte journalister förskonade från den aningslöshet
som innebär att man låter sig luras.
Det är föräldrars ansvar att
uppfostra kritiska konsumenter som ser till att hålla sig
informerade och skaffa sig den bildning som krävs för att inte
luras. Lite hjälp borde de få av skolorna, men allvarligt talat,
det utbildningsväsende som inte ens lyckas få elever att lära sig
de fyra räknesätten och att läsa och skriva begripligt lär
knappast göra dem källkritiska. Så:
- Är det några grupper som är särskilt utsatta?
- Ja, idioter.