På gymnasiet hade jag en lärare i
företagsekonomi, Uffe. Han var något så ovanligt som en lärare
alla gillade. Själv tillhörde jag klicken plugghästar, som gillade
honom för att han var duktig på att lära ut och för att vi fick
bra betyg.
Andra gillade Uffe för att han lämnade
dem ifred. Hans inställning var nämligen att på en frivillig
utbildning är det upp till eleverna om de vill studera eller inte.
Ville vi läsa Kalle Anka på hans lektioner var det helt okej, bara
man inte störde någon annan. Kanske hade det inte funkat nu, men
1990 tror jag att alla lärde sig mer på Uffes lektioner än hos
hans kollegor.
Uffe var läraren som bjöds med på
skolresor, men också till privata klassfester där all annan
lärarinblandning hade varit otänkbar. Sedan stod vi där och
snackade skit med läraren som ”en i gänget” trots att han var
rätt ensam om att dyka upp i taxi klädd i vit smoking.
Jag började sedan jobba med ekonomi
och märkte direkt att jag hade nytta av kunskaperna från Uffes
lektioner. Kanske inte så konstigt att ekonomistudierna kom till
användning på en ekonomiavdelning, men rätt många lärare
lyckades sabba det även i ämnen jag borde haft nytta av och som dessutom intresserade mig. När jag så småningom startade eget
företag märkte jag ännu mer vilken tur jag haft som lärt mig
bokföring, administration och marknadsföring av en riktigt duktig
pedagog.
Senare har jag åkt förbi skolan och
ofta sett Uffe stå utanför med en cigg i ena handen och en
kaffemugg i den andra. Nästa varje gång har jag tänkt att jag
måste stanna till och berätta för Uffe hur himla mycket nytta jag
fått som egenföretagare av hans lektioner. Det vore ju det allra
minsta jag kunde göra efter att i tre år åkt snålskjuts på hans
engagemang nog för att räcka för ett helt yrkesliv. Fast det
passar ju alltid så himla illa, men nästa gång...
Men sedan såg jag honom inte på flera
månader. Jag tänkte att han väl måste ha lektioner mellan
rökpauserna, men till slut tog jag reda på varför han försvunnit.
En sommar gick han till doktorn. Strax därefter blev han inlagd och
bara någon månad senare var han död.
Vad lär vi oss av detta? Att vi inte
har all tid i världen att säga det vi vill till alla vi haft nytta
och glädje av i våra liv. Ta er därför den tiden nu! Om inte av
andra skäl så för att det svider att låta bli.