onsdag 16 november 2016

Gör det nu!

På gymnasiet hade jag en lärare i företagsekonomi, Uffe. Han var något så ovanligt som en lärare alla gillade. Själv tillhörde jag klicken plugghästar, som gillade honom för att han var duktig på att lära ut och för att vi fick bra betyg.


Andra gillade Uffe för att han lämnade dem ifred. Hans inställning var nämligen att på en frivillig utbildning är det upp till eleverna om de vill studera eller inte. Ville vi läsa Kalle Anka på hans lektioner var det helt okej, bara man inte störde någon annan. Kanske hade det inte funkat nu, men 1990 tror jag att alla lärde sig mer på Uffes lektioner än hos hans kollegor.

Uffe var läraren som bjöds med på skolresor, men också till privata klassfester där all annan lärarinblandning hade varit otänkbar. Sedan stod vi där och snackade skit med läraren som ”en i gänget” trots att han var rätt ensam om att dyka upp i taxi klädd i vit smoking.

Jag började sedan jobba med ekonomi och märkte direkt att jag hade nytta av kunskaperna från Uffes lektioner. Kanske inte så konstigt att ekonomistudierna kom till användning på en ekonomiavdelning, men rätt många lärare lyckades sabba det även i ämnen jag borde haft nytta av och som dessutom intresserade mig. När jag så småningom startade eget företag märkte jag ännu mer vilken tur jag haft som lärt mig bokföring, administration och marknadsföring av en riktigt duktig pedagog.


Senare har jag åkt förbi skolan och ofta sett Uffe stå utanför med en cigg i ena handen och en kaffemugg i den andra. Nästa varje gång har jag tänkt att jag måste stanna till och berätta för Uffe hur himla mycket nytta jag fått som egenföretagare av hans lektioner. Det vore ju det allra minsta jag kunde göra efter att i tre år åkt snålskjuts på hans engagemang nog för att räcka för ett helt yrkesliv. Fast det passar ju alltid så himla illa, men nästa gång...

Men sedan såg jag honom inte på flera månader. Jag tänkte att han väl måste ha lektioner mellan rökpauserna, men till slut tog jag reda på varför han försvunnit. En sommar gick han till doktorn. Strax därefter blev han inlagd och bara någon månad senare var han död.


Vad lär vi oss av detta? Att vi inte har all tid i världen att säga det vi vill till alla vi haft nytta och glädje av i våra liv. Ta er därför den tiden nu! Om inte av andra skäl så för att det svider att låta bli.

18 kommentarer:

  1. Hej!
    Fint inlägg! *rörd* Ja viktigt att göra saker innan det är för sent. Både för andra och det man vill själv.
    Du berör verkligen många olika ämnen på din blogg. Idag köpte jag förresten Opus ��. Bara för en liiiten summa (ca 600:-) men dock. Avanza rekommenderade dem.
    Förresten du ville veta vem man är....Jag började med utdelningstillväxtinvestering för knappt 2 år sedan, jobbar som läkare på ett sjukhus så är inte inom ekonomi/finansvärlden.
    Ha det bra och jag är tacksam att jag får ta del av din blogg.
    Mvh Pia i Skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Jag försöker hålla mig till ekonomi. Det här var väl lite utanför gränsen även om tid är pengar och det handlar om en ekonomilärare. Som läkare får du nog många fler påminnelser om människans dödlighet än oss andra, som går runt i våra vårdfria bubblor och skakas om mer sällan.

      Kul att höra! Jag är både stolt och glad över varenda läsare och samtidigt förvånad över spridningen.

      Och kul med Opus! Jag håller tummarna för att vi får en fin rapport på fredag.

      Radera
  2. Omedvetenellermedvetenkonsumtion16 november 2016 15:13

    Detta är ju verkligen inom ekonomi - "starten" på din ekonomiska resa.

    Intressant inlägg och viktig uppmaning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag försöker också försvara det, men inte ens jag tror på det :-).

      Radera
  3. Ja vi lever inte för evigt. Det vet vi alla. Men många förtränger det faktum att en dag är det slut. De är fast i ekorrhjulet. Det är därför viktigt att besluta vad man skall göra med sitt liv. Själv har jag gått ned i arbetstid markant och njuter av en tillvaro utan stress och krav. Detta hade jag inte kunnat göra om jag inte hade sparat och planerat för detta, jag har levt mycket ekonomiskt under många år av vilket jag nu skördar frukterna./ Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är viktigt med en bra balans (vad det nu är) mellan liv och planering. Många försöker skörda utan att odla. Själv är jag mer lagd åt andra hållet och det är ju inte heller vettigt att odla hela livet utan att skörda.

      Radera
    2. omedvetenellermedvetenkonsumtion16 november 2016 22:56

      Men är du lagd så, så lär det vara Minst en årsförbrukning av chili du odlat... ;)

      Radera
    3. Jag behandlar chili helt annorlunda än pengar, så den mumsar jag upp kontinuerligt.

      Radera
  4. Visa människor som man har mött och möter, uppskattning medans tid är, är lätt något man inser försent. Medans åtminstone jag kan reta upp mig på dumt folk allt som oftast och lägga för mycket energi på det. Bra blogg du har, bara så att du vet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket!

      Även jag känner mig lite skyldig till det du beskriver. Jag är rädd att fler människor som förtjänat min kritik har fått den än de människor som förtjänar min uppskattning. Jag tycker absolut att de som förtjänar skit ska få skit, men då borde jag vara konsekvent och ge beröm och uppskattning på samma sätt.

      Radera
  5. Uppskattning kostar ungefär lika lite som kritik. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan kosta på att vara ärlig åt alla håll. Negativ kritik kan svida, återgäldas och starta en större konflikt även om den levererades med omsorg.

      Positiv uppskattning kan mötas av ett ifrågasättande (Vad är han ute efter, vill han låna pengar eller ligga med mig...?). Generellt borde det ändå vara lättare att ge ros än ris, men kanske ligger det inte alltid för oss tuffa machomän.

      Radera
    2. I så fall är jag en gråtmild machoman. :)
      Ska också vara försiktig med positiv kritik, vill ju inte skapa några förhoppningar. :D
      Personligen kom jag till en frisk insikt för några år sedan - att jag inte kan ta ansvar för andras reaktioner på vad jag säger, gör, inte gör och så vidare. Jag kan bara försöka att vara så trogen 'min väg' som det är möjligt.

      Radera
    3. Jag har också svårt att få till den där riktiga vrålmachorollen ibland. Man kanske borde börja snusa eller nåt.

      Det låter sunt att inte ta ansvar för andras reaktioner, men nog bör man väl ta det lugnare med bräckliga människor än med sådana som signalerat att de klarar och vill ha ärlighet. Fast då gäller det att analysera om de verkligen menar det... Och då är man där i alla fall.

      Radera
  6. Ha! Hittade just din blogg. Jag hade också Uffe i företagsekonomi (97-ish), min kusin som är 15 år äldre hade också honom. Även min lillasyster född -92. Ingen glömmer Uffe! Hörde också vad som hänt, ser honom sitta och le där på sitt moln och kalla folk för smeknamn han hittade på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul! Skrev han "Vässa knoppen!" längst ner på proven under hela denna tidsepok :-)?

      Det märkligaste med Uffe var att han gick hem både hos plugghästar och latmaskar. Glömmer aldrig när en skolkande klasskompis dök upp på ekonomin för första gången på någon vecka, varpå Uffe utbrast "Oj, är du här också?!", gick fram och la armen om eleven och ledde honom in i klassrummet till övrigas förtjusning. Men det fanns ändå någon slags respekt där.

      Radera
    2. Jo "vässa knoppen" låter bekant! Det borde finnas flera som honom :)

      Radera
    3. Ja, med sådana lärare skulle eleverna få rejäla kunskaper.

      Radera