Presstödet infördes 1965. Idén var
att den näst största (och ibland tredje och fjärde) tidningen på
orten skulle stöttas för att upprätthålla mångfalden. Huruvida
det var vettigt då kan jag inte bedöma, men att det inte är det nu
borde var och en kunna se.
Av flera skäl. Ett är att mångfalden
ordnat sig själv tack vare internet. Ett annat är att denna mångfald knappast gynnas av en massa gamla skittidningar som inte kan ta vara på sig
själva. Ett statligt stöd motarbetar ju snarare vettig
journalistik. Tidningars främsta uppgift är att granska makten.
Ingen organisation är mäktigare än staten, inte ens facket. Hur
bra går det att granska staten, dess politiker och tjänstemän, när
samma stat är grunden för den egna existensen?
Det är inga småpengar heller, utan
ungefär en halv miljard om året, skattepengar som hade kunnat
läggas på något användbart istället för att göda företag vars
produkter marknaden inte vill ha.
Svenska Dagbladet, den största
bidragstagaren, berättade häromdagen att de gick med 23 miljoner i
vinst förra året. Siffran hade varit mer imponerande om de inte
samtidigt fått nästan dubbelt så mycket i presstöd, 45 miljoner.
En annan parasit är tidskriften ETC. Den kallas ibland vänsterorienterad, vilket nog är en underdrift för en tidning som utan att tveka skulle kalla Gudrun Schyman för borgarbracka. Tillsammans med sina sju lokaltidningar får ETC knappt 22 miljoner
per år av den makt de säger sig vilja granska.
Som ni märker finns något för alla,
från höger till vänster. Tjocksmocken Göran Greiders
Dalademokraten får 16 millar och ett av de senast uppmärksammade
exemplen är tidningen Nya Tider, som får 2,9 miljoner av pappa
staten. Vi behöver alltså inte göra detta till en politisk fråga,
det handlar om vanligt bondförnuft.
För ett par månader sedan
presenterades en utredning för att ändra dagens presstödssystem
till ett nytt så kallat ”mediestöd”. Då blir det ännu dyrare,
och troligen ännu sämre. Om allt presstöd istället togs
bort skulle varken demokratin eller den mediala mångfalden lida, snarare tvärtom. Det här är ju ett sätt för den
politiska makten att köpa valda delar av den tredje statsmakten. Jag
röstar för att vi – medborgarna – köper något roligare för
pengarna.