@SnackarGoja och
@dividendbomber gjorde mig uppmärksam på en
diskussion om fattigdom på Twitter. Den trådända jag såg går att
läsa
här och det första jag såg var denna bild:
Jag har antagligen inte läst alla
inlägg eftersom Twitter nästan omöjliggör det genom retweets och
skärmdumpar, och jag varken följer eller känner någon av de
inblandade, så jag kan omöjligt veta om de har någon gemensam
historik eller dolda agendor. Jag läser det jag ser.
Och det jag ser är en tweet av Carl
Hammarström, som titulerar sig IT-företagare/börsinvesterare och
enligt uppgift är förtroendevald moderat, ett svar av en Simon (som
jag inte tror mig smutskasta om jag kallar vänster) och svar på det
av Hammarström. Tillsammans tydliggör de Twitters brist, att korta
inlägg är lätta att missförstå.
För jag tror inte att Hammarström,
som någon längre ner i tråden menar, likt ett ifrågasatt citat av
Marie Antoinette tycker att de som inte har bröd kan äta tårta.
Jag tror helt enkelt att han vill ge människor med dålig ekonomi
ett spartips – att lägga undan pengar till sparande i början av
månaden. Så tolkades det inte av andra i tråden:
”Skitsmart ju! Lägg undan pengar i
början av månaden så att du inte blir frestad att göra av med dem
på mat och mediciner och annan impulsiv lyxshopping!”
”Haha vafan är
det frågan om. Bara bottar inom politiken, vilket jävla
stolpskott.”
”Høyresiden will
keep on høyresiding. De vil ha fattigdom. Uten fattige er ingen
rike.”
Några andra påpekar att svensk
fattigdom ofta ändå ger ett utrymme för sparande (jaja, jag vet,
inte alla osv), men får då genast svar att så är det minsann inte
alls. Fattiga är fattiga för att någon rik har bestämt det, det
går inte att göra något åt det och hör sen!
Själv har jag nog aldrig gjort av med
mer pengar än existensminimum, oavsett vad jag för stunden tjänat.
Jo förresten, när jag byggde hus för de pengar som blev kvar av
min inkomst. Då levde jag på a-kassa baserad på en deltidslön och
fick ut ungefär 7000 kr/månad, garanterat lägre än nästan alla
som sitter på Twitter och gnäller över att deras fattigdom inte
har några lösningar som innefattar deras eget engagemang.
En del som kallar sig fattiga (fast jag har en känsla av att de flesta i dessa trådar
inte vet ett skit om det utan talar å andras vägnar) kanske aldrig
lägger pengar på något onödigt, men faktum är att det finns
många med dålig privatekonomi som saknar buffert och ändå lägger
pengar på cigaretter, alkohol, hämtmat, fredagsmys, Trisslotter,
dåliga lån... De skulle mycket väl kunna ha nytta av det enkla
tipset att inleda varje månad med att lägga en del av sina pengar
på en aktiedepå, men man kan förstås välja att inte göra det
och beskylla rika twittrare för att man inte trivs med sitt liv.
Valet är deras – vad de än säger.