Jag har antagligen inte läst alla
inlägg eftersom Twitter nästan omöjliggör det genom retweets och
skärmdumpar, och jag varken följer eller känner någon av de
inblandade, så jag kan omöjligt veta om de har någon gemensam
historik eller dolda agendor. Jag läser det jag ser.
Och det jag ser är en tweet av Carl
Hammarström, som titulerar sig IT-företagare/börsinvesterare och
enligt uppgift är förtroendevald moderat, ett svar av en Simon (som
jag inte tror mig smutskasta om jag kallar vänster) och svar på det
av Hammarström. Tillsammans tydliggör de Twitters brist, att korta
inlägg är lätta att missförstå.
För jag tror inte att Hammarström,
som någon längre ner i tråden menar, likt ett ifrågasatt citat av
Marie Antoinette tycker att de som inte har bröd kan äta tårta.
Jag tror helt enkelt att han vill ge människor med dålig ekonomi
ett spartips – att lägga undan pengar till sparande i början av
månaden. Så tolkades det inte av andra i tråden:
”Skitsmart ju! Lägg undan pengar i början av månaden så att du inte blir frestad att göra av med dem på mat och mediciner och annan impulsiv lyxshopping!”
”Haha vafan är det frågan om. Bara bottar inom politiken, vilket jävla stolpskott.”
”Høyresiden will keep on høyresiding. De vil ha fattigdom. Uten fattige er ingen rike.”
Några andra påpekar att svensk
fattigdom ofta ändå ger ett utrymme för sparande (jaja, jag vet,
inte alla osv), men får då genast svar att så är det minsann inte
alls. Fattiga är fattiga för att någon rik har bestämt det, det
går inte att göra något åt det och hör sen!
Själv har jag nog aldrig gjort av med
mer pengar än existensminimum, oavsett vad jag för stunden tjänat.
Jo förresten, när jag byggde hus för de pengar som blev kvar av
min inkomst. Då levde jag på a-kassa baserad på en deltidslön och
fick ut ungefär 7000 kr/månad, garanterat lägre än nästan alla
som sitter på Twitter och gnäller över att deras fattigdom inte
har några lösningar som innefattar deras eget engagemang.
En del som kallar sig fattiga (fast jag har en känsla av att de flesta i dessa trådar
inte vet ett skit om det utan talar å andras vägnar) kanske aldrig
lägger pengar på något onödigt, men faktum är att det finns
många med dålig privatekonomi som saknar buffert och ändå lägger
pengar på cigaretter, alkohol, hämtmat, fredagsmys, Trisslotter,
dåliga lån... De skulle mycket väl kunna ha nytta av det enkla
tipset att inleda varje månad med att lägga en del av sina pengar
på en aktiedepå, men man kan förstås välja att inte göra det
och beskylla rika twittrare för att man inte trivs med sitt liv.
Valet är deras – vad de än säger.
Att spara i början av månaden är ett bra tips för slösaktiga.
SvaraRaderaDe som tog illa upp av kommentaren var de som lever på socialbidrag. För dessa är det ett dåligt tips eftersom man inte får något bidrag utbetalt om man redan har pengar.
Jag vet ingenting om kontrollen kring socialbidrag, men i värsta fall kan de ju alltid ta ut pengarna i kontanter och lägga dem i en låda.
RaderaBlir lite förbryllad över det här med begreppet fattigdom, att den skulle stå i relation till sin omgivning. För om man bor i Sverige så ska man har råd med dyra semestrar och en Iphone var till hela familjen. Visst man kan råka i en försämrad ekonomisk situation utan egen förskyllan. Samtidigt kan man undra över människors egna ansvar och att rätta mun efter matsäcken. Verkar vara något som är helt ute.
SvaraRadera"Läste om några fattigpensionärer" som protesterade. Alla fick ut c a 13000 kr i månaden. Minst en av dem ägde en bostadsrätt, avgifter brukar vara låga.Tror inte att de var sjuka heller. Fick jag in den summan i månaden hade jag kunnat spara femtusen. Missunnar ingen lite guldkant på tillvaron, men allvarligt, jag förstår inte deras klagan. Hela det här fattigdomsnacket urholkar begreppet. Jag har varit lågavlönad i hela mitt liv, aldrig sett mig själv som fattig fast det borde jag nog, eftersom det står i Expressen och Aftonbladet/ME
Lite så är det ju, det är okej att inte ha råd med en dyr bil ända tills grannarna har det.
RaderaMin mamma får ut 8675 kr i pension och det går ingen nöd på henne. Mer än att hon också blir provocerad när någon som får ut det dubbla klagar över att "det här kan ingen leva på" :-).
Att som svensk hävda att man är fattig tycker jag är ett hån mot de som verkligen är fattiga i världen. Man är inte fattig för att man inte har råd att köpa ny iphone utan måste nöja sig med en Nokia från 2004. Visst finns det många som sliter med sin ekonomi men det är alltid deras eget fel. Ingen behöver svälta eller sova utomhus om man inte vill. Problemet är att de som tycker att de är fattiga prioriterar fel och köper knark/sprit/spel eller allmän konsumtion för lånade pengar.
SvaraRaderaSen verkar internet vimla av folk som avsiktligt missförstår allt som de läser, i synnerhet om det går att göra på ett lustigt sätt. Kanske är det för att få "likes" eller följare. Politik t.ex, är omöjligt att diskutera på nätet. Själv har jag lessnat och stängt av all social media för gott.
Ja, det är synd att det inte finns något begrepp som beskriver ansträngd ekonomi annat än fattig. Eller det gör det kanske, men det hamnar inte på löpsedlarna så då försvinner det.
RaderaJag brukar ibland fråga folk om de på allvar vill diskutera eller höra mina argument. För är de bara ute efter att slå mig i huvudet är det slöseri med bådas tid. Så sent som igår hade jag en Twitterdiskussion där en person skrev: "Är det ditt enda exempel på...?" Jag svarade att jag kunde ge henne hundra till, men att det förmodligen inte skulle få henne att ändra åsikt. "Tre exempel räcker", svarade hon, så jag gav henne tre exempel och fick till svar att det inte räckte. No shit...
Hade en fantastiskt spännande diskussion med min bästa vän sedan barndomen angående sparande och ekonomi. Vi kommer båda från ”arbetarhem” och är uppvuxna i miljonprojektet på 70-80-talet. Under de senaste 15 åren har min vän tjänat nästan dubbelt så mycket som mig. Skillnaden är att han spenderat pengarna på allt vi inte/hade när vi var små. Han har de dyra bilarna, den stora villan, poolen, osv. Av anledning när vi skulle boka gemensam semester så kom vi in på ekonomi. ” Jag skulle vilja åka till XXXX över julhelgen, har du verkligen råd med det!?” Svarade ” Inga problem, använder alltid en del av mina utdelningar till semesterresorna”.
SvaraRadera”Utdelningar??!”
” Ja, utdelningar från mina aktier, man får utdelning en eller flera gånger per år”
Det hela slutade med att jag visade mitt avanzakonto. Kompisen var chokad.
” Helvete! Du är ju tät som f...n”
Själv hade han 25 000:- på ett sparkonto. Mitt var då straxt över 2 miljoner. Skillnaden mellan att lära sig hur man förbättrar sin privatekonomi när man är runt 25år gammal istället för att slösa upp allt. Han har nu börjat sin resa som investerare....
Kul när man når fram! Sedan hade antagligen både du och kompisen önskat att samtalet skett för tjugo år sedan, men bättre sent än aldrig!
RaderaVisst är det! Problemet är att han har haft en fattig människas konsumtionsmönster hela sitt liv. Svårt att börja spara då de stående utgifterna är så stora och hela tiden ökat i takt med högre inkomst.
RaderaNär jag var 25 år gammal och skulle bli pappa första gången så började min resa för att jag och på sikt mina barn skulle få ett bättre liv. Lämnade i princip hela mitt gamla beteende mönster bakom mig och har inte tittat bakåt.
Har även ”utbildat” barnen och börjat bygga deras portföljer tillsammans med dem. Så visst f..n går det att som ”vanlig knegare” förändra sin ekonomi till det bättre, allt handlar om vilja att lära nytt och våga ifrågasätta hur man själv lever sitt liv.
Själv har jag fått mycket gratis genom att av någon anledning vara född med att minimera utgifterna. Har liksom aldrig behövt växla ner eftersom jag aldrig växlat upp.
RaderaAnnars känns barn som ett bra skäl att ta tag i sin ekonomi för att kunna erbjuda trygghet, men bevisligen är det många som inte låter familj hindra ett huvudlöst beteende.
Jag följer en del vänstermänniskor på instagram (följer en del på nästan hela skalan men just detta berör ju antagligen just vänstermänniskor) som delade den där tweeten och moderaternas hån mot fattiga. Samtliga SÅ JÄVLA FATTIGA själva, men fyllda av tatueringar, utemat, uppenbarligen en smartphone eftersom de uppdaterar insta och andra nöjen som jag som borgarjävel (som också enligt deras fina tavlor ska dra åt helvete) inte anser mig ha råd med (prioritera).
SvaraRaderaDet är intressant att följa folk från olika läger, men det måste finnas någon slags öppenhet om det ska funka, annat än som avskräckande exempel.
RaderaJag hade en gång en diskussion om lön med en fackligt engagerad socialist som ungefär bad mig dra åt helvete eftersom jag var företagare och därför inte kunde förstå de problem hennes medlemmar ställs inför. Försökte förklara att den stora skillnaden mellan anställda och egenföretagare är att den första gruppen har en fastställd minimilön som många i den andra gruppen inte når upp till. Svårsmält poäng :-).
Man kan tycka att denne moderat har fel, men jag tror absolut inte att hans avsikt var att håna. Få politiker tycker nämligen att det är en bra idé några veckor före valet.
Jag brukar uppfatta tatuerade kroppar som att innehavarna känner sig underlägsna. Undrar varifrån jag fått den lite negativa uppfattningen. Möjligen från kyrklig uppväxt där det, åtminstone tidigare, uppfattats som självdestruktivitet och som inspirerat av den onde själv, i syfte att begränsa och binda själslivet. Vissa kvinnor vill enbart ha män som är kraftigt tatuerade. Förstår inte detta alls. Låter som en speciell sexuell böjelse som ju inte har något naturligt med mannen själv att göra! /Eva
RaderaJag har ingen kyrklighet i uppväxten, men börjar känna mig som en konstig minoritet utan en enda tatuering. Fast det må vara hänt, jag har ingen som helst tanke på att börja måla kroppen. Vill jag rita har jag papper :-).
RaderaHej, bra blogg, men varför antar du att denne Simon är vänster för att han inte påstår sig kunna spara? Känns väldigt fördomsfullt, då kan väl Carl lika gärna vara den onda killen född rik eftersom han är moderat? ;)
SvaraRaderaStopp! Nu är det du som är fördomsfull :-).
RaderaJag baserar inte mitt antagande på den tweeten utan på hela hans Twitterkonto där han regelbundet retweetar Sjöstedt och andra vänsterpolitiker och hånar högeridéer. Men - rätt ska vara rätt - eftersom jag ingenstans ser att han uttryckligen titulerar sig vänster ville jag lämna en öppning genom att visa att det är min gissning, även om jag är väldigt säker på att han inte skulle ta illa upp av att placeras i vänsterfacket.
Här är länken för den som vill bilda sig en egen uppfattning: https://twitter.com/zxiimo
RaderaOddsen talar emot, för merparten av rika är inte födda rika. De väljer ett liv med vanor som medför rikedom långt senare. Mentalitet, inställning och vanor är det som skiljer rika från fattiga.
RaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Är det verkligen så? Jag hade gissat att de flesta rika ärvt det du pratar om (mentalitet, inställning och vanor), och kanske en slant också.
RaderaDet är ju bara trams från vänstertroll att människor skulle födas helt viljelösa, helt utan förmåga att välja hur de vill leva sitt liv. Allt är inte någon annans fel helt enkelt, jobbigt men helt sant.
RaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Att folk inte föds viljelösa håller jag med om, men växer du upp i en familj och miljö där alla säger åt dig att du inte kan göra något åt din situation kommer du troligen köpa det.
RaderaBra skriver, Micke! Jag läste också tråden men orkade inte gå i polemik mot Vänster-Moralisten. Själv är jag född fattig. Under en del av min uppväxt levde vi t.o.m. på socialbidrag, men även då gick det att spara någon hundralapp. Jag har inte haft några problem med att fortsätta med att spara som vuxen. Jag är välutbildad och har ett välbetalt arbete. Däremot har min fattiga barndom legat mig i fatet på ett annat sätt. Du vet boken som det tjatas om i sparkretsar, ”Rich dad, poor dad"? Jag är typexempel (skräckexempel) på hur det kan gå om man föds med en "poor dad" och inte utvecklar sin syn på ekonomi. Där har vi verkligen en klassfråga som skolan borde bli bättre på att motverka. Att spara har aldrig varit något problem. Men att våga investera, att överhuvudtaget veta att man kunde investera, hur man investerar rent praktiskt - det låg för långt bort. Mycket av detta är psykologiskt. Att gå från synen på sig själv som fattig till att inse att man plötsligt hör till den bättre betalda halvan av befolkningen sker inte med första lönechecken. I alla fall inte för mig. Min professionella kompetens ligger inom helt andra områden och detta med privatekonomi är fortfarande väldigt mycket en fråga om ärvda vanor, muntligt och slumpmässigt överförd kunskap. I mina kretsar snackas det inte om privatekonomi på det sättet. Visst, man kan diskutera räntor hit och dit, men inte vad man tjänar eller hur man sparar. Det är känsligare än valhemligheten. :) Det tog ganska många år innan jag så sakteliga vågade min in på börsen - mycket tack vare bloggar som denna. Utan bloggar och finans-twitter hade det inte gått. På riktigt. Jag hade inte vetat hur jag skulle göra, jag hade inte vågar göra något. Tack för alla dina roliga och givande inlägg på Twitter och här. Ha det fint.
SvaraRaderaTack, kul att höra!
RaderaVisst är vanor ofta ärvda och inte helt lätta att ändra på även när man vill. Lite på samma sätt som man kan se att människor som gått ner 50 kilo fortfarande i flera år kan gå lätt bakåtlutade, som att de inte lärt sig sin nya tyngdpunkt utan måste ta hänsyn till magen som inte längre finns :-).
Haha sant! :)
Radera