Jag har refererat till En prins i New
York tidigare. Att jag gör det igen beror inte bara på att jag ser
sjukt lite film utan att det passar in här. Handlingen: Prins Akeem,
spelad av Eddie Murphy, åker till USA för att hitta en
fru/drottning. Väl där försöker han smälta in genom att spela
rollen som lågutbildad invandrare, tar jobb på McDowell's
hamburgerrestaurang (som har en liiiten patentdispyt med konkurrenten
McDonald's vars Big Mac påminner en del om McDowell's Big Mic).
Akeem blir sopansvarig och tar jobbet på största allvar:
Undersökningar visar att mellan var
fjärde och varannan svensk är missnöjd med sitt jobb. Vi har väl
alla varit där, åtminstone brukar vi ha hunnit ledsna när vi säger upp oss. Men jag kan inte minnas att jag någonsin gjort ett dåligt
jobb för att jag inte gillar jobbet, varken för att jag inte orkar
bry mig eller för att straffa arbetsgivaren. Inte ens sista dagen på
ett arbete jag vantrivts med och med en chef jag hatar. Är jag helt
unik?!
Det går nämligen inte en vecka utan
att jag träffar på minst en person som verkar hata sitt arbete och som
inte ens kan hålla masken utåt. Till dessa människor vill jag
säga: Byt jobb! Inte främst för att ni slösar bort ert liv på
något ni inte vill göra, för det skiter jag i och det är ert
problem. Utan för att ni drabbar mig!
Haha håller faktiskt på att skriva på ett inlägg om exakt samma ämne.
SvaraRaderaInte nog med att det är helt galet att varje dag gå till ett ställe man hatar så är ju det värsta utav allt att göra ett dåligt jobb på det.
Man mår bra av att känna att man gör ett bra jobb och tiden går dessutom snabbare, så hatar man sitt jobb kan man ju jobba hårdare om inte annat för då är du både hemma snabbare samt har större möjligheter att landa ett bättre jobb.
Ja, det tråkigaste som finns på en arbetsplats är stunderna när man inte har något att göra, och känslan av att man inte gjort sitt bästa drabbar åtminstone oss med någon slags pliktkänsla. Trist att hamna på "fel" jobb, men ansvaret att ändra på det är inte i första hand arbetsgivarens.
RaderaHåller med om det mesta här. Det är väldigt jobbigt att drabbas av folk som i sitt arbete agerar ilsket och bittert. Men vreden verkar vändas mot en själv om man påtalar det eller berättar om hur man själv agerar i liknande situation. Att plötsligt få i ansiktet att man bör ta sitt ansvar för situationen och sluta är nästan farligt. Den ilskan är långt värre. Har släktingar som borde leva gott nu med tanke på de 45 år de har jobbat heltid sedan tonåren. Men icke, de blir rasande när jag ofta går omkring ledig och njuter av tillvaron. När jag senast nämnde att de ju tjänat minst fyra gånger så mycket pengar som jag, blev de tysta. De hade liksom aldrig tänkt på det... Påtalade summan de spenderat på cigaretter senaste 45 åren. Det blev tyst och sedan skratt över att det ju inte var möjligt. Varifrån skulle de stora pengarna ha kommit, undrade de. Då förstår jag bättre att Lyxfällan inte är fejk utan verklighet. /Eva
SvaraRaderaJag har vid några tillfällen förklarat för kundtjänstmedarbetare och liknande att de beter sig illa och även om jag inte vet orsaken till deras vantrivsel vet jag att den åtminstone inte är min. Kan inte säga att det hjälpt, men kanske sådde jag ett frö och åtminstone fick jag det ur mig.
RaderaBra försvar där (även om poängen gick över huvudet på dem)! Som jag varit inne på någon gång, det går att känna/visa avund mot någon med andra förutsättningar. Jag har inte vunnit på lotto, jag kan inte bli världsmästare i golf osv. Men alla kan göra det vi gjort, att leva sparsammare och därigenom fått pengarna att räcka längre. Alla vill inte det - helt okej! Men peka inte finger mot oss, för hade de velat hade de kunnat göra likadant själva.
Skrev ett inlägg idag som tangerar detta. Lyssna på Hidden Brains senaste poddavsnitt - Bullshit Jobs.
SvaraRaderahttp://iblandgormanratt.blogspot.com/2018/09/bullshit-jobs.html
Intressant! Tack för poddtipset också.
RaderaHar du någonsin tänkt på hur många urbota tråkiga jobb det finns i samhället och på alla de människor som av en eller annan anledning saknar förutsättningar att arbeta med något mer stimulerande? Jag menar inte att det försvarar att man beter sig illa mot kunder eller kollegor, men det är lite världsfrånvänt att tro att alla kan skaffa sig ett jobb som man trivs med. Inställningen att "det är väl bara att kavla upp ärmarna och skaffa sig ett bättre jobb" tycker jag tyder på att du inte riktigt förstått att andra människor kan ha andra erfarenheter och begränsningar än vad du har.
SvaraRaderaJag tror att många tycker att det är helt okej att ha ett ansvarslöst rutinjobb som inte kräver att de ständigt är på hugget. De lever inte för sitt jobb och det är helt okej.
RaderaMen vill man ha en förändring är det faktiskt bara att "kavla upp ärmarna" som hjälper. Vi lever i ett land där det sociala skyddsnätet gör det möjligt att ta ganska stora risker och nästan all utbildning är skattefinansierad. Ingen har påstått att livet är lätt, men vill man komma någonstans man inte redan är måste man själv ta det ansvaret. Att säga det högt tycker jag inte är ett dugg världsfrånvänt.