Men är det självklart att man ska
jobba för att barnen ska få ärva? Hur märklig frågan än kan
verka för griniga gubbar som jag finns det fler än ett svar på
frågan. Så här säger t ex artisten Sting:
"I told them there won't be much money left because we are spending it! We have a lot of commitments. What comes in we spend, and there isn't much left," he said. "I certainly don't want to leave them trust funds that are albatrosses round their necks."
Det kan ju inte vara så kul att ha en
albatross runt halsen. I Stings fall ”väger” fågeln 300
miljoner dollar. De flesta lämnar ju inte efter sig ett sådant arv
utan på sin höjd några miljoner. Jag vet inte om beloppet gör skillnad, men jag har träffat vanliga svenskar som resonerat
likadant. De tror helt enkelt inte att deras barn och barnbarn skulle
gynnas av att få en klump pengar vid arvskiftet.
Det är olika för olika människor.
Bevisligen finns folk som fått en stor summa pengar, ett arv eller
spelvinst, som slutat i kaos och misär. Här är tjugo exempel på olyckliga lotterivinnare.
Som förälder kan man inte förbereda
sina barn på allt, men jag kan måla upp värre situationer att
hantera än att få en massa pengar, så kanske är det snarare ett
kvitto på förälderns otillräcklighet än något annat.
Jag gissar att de flesta föräldrar
som läser denna blogg skulle se det som övervägande positivt om de
kan lämna över en slant till sina barn, antingen i arv eller ännu
tidigare. Det skulle om inte annat kunna göra skillnad för ens
sparstrategier om man kan ha en sparhorisont på över hundra år,
något som enskilda sparare aldrig kan ha. Den som har tankar om
detta får hemskt gärna utveckla dem i kommentarsfältet, som
alltid.
Att motivet till att inte lämna över något till sina barn skulle handla om omsorg, tror jag inte ett dugg på. Så där resonerar man bara när man vill rättfärdiga sig och hantera rättmätiga skuldkänslor. Sedan menar jag inte att man är skyldig att lämna arv efter sig, men då bör man stå för det och då har man ingen skuld och känner det därför inte heller.
SvaraRaderaDäremot bör man inte lämna efter sig kostnader och onödigt arbete med rensning av prylar eller annat som kräver orimlig tid och engagemang. Men det är svårt att styra när det gäller ens närmaste. Har försökt. Tycker det är höjden av egoism att inte tänka på sina närmaste kring detta.
Och vad gäller spelvinster så är det inte förvånande att vinnare inte sällan har svårt att hantera mycket pengar. De som spelar mycket är ju i hög grad personer som drömmer om stora pengar och tror att det är dessa som realiserar drömmar. Men det krävs ju en vettig och sund människa för att nå en dröm. Där är pengarna ett medel och något man skaffar sig på annat sätt än genom spelvinster. Men det är så svårt att tala med spelare om deras drömmar, att de kan nå vissa av dem utan att spela för en enda krona. Har försökt, finns många i släkten som håller på med spel hela tiden. Blir så trött av att höra snack som att de inte har råd med den där prylen som de drömt om så länge och som kostar några tusen kronor. Under den långa tiden snacket om drömmen pågått, har inte sällan en miljon hunnit inkasseras som löneinkomst. /Eva
Jag tror att du har fel. En del jag pratat med som själva fått kämpa ihop sina pengar menar att själva kämpandet har ett egenvärde de inte vill beröva arvingarna, kanske främst barnbarnen.
RaderaDet viktigaste när det gäller att inte lämna över jobb efter sin död tycker jag är att tydligt göra klart vem som ska få vad och att man inte kommer att stirra ilsket från himlen om de slänger sånt man själv satt stort värde på.
Att en del inte kan hantera en stor spelvinst är jag med på, men jag förvånas över att det verkar vara så utbrett. Visst kan det ta ett tag att landa i den nya situationen, men att flera bränt tiotals miljoner och sedan fortsatt och blivit fattigare än de var innan är ändå lite av en gåta för mig.
Detta har jag funderat mycket på, säg att man har en pengamaskin på 20 mille eller nåt som avkastar väldigt mycket pengar årligen. Hur överlämnar man något sådant om mitt barn i fråga inte har blivit intresserad av kapitalförvaltning? Det är ungefär som att ärva ett kärnkraftverk, det kanske rullar på bra något år utan underhåll men för eller senare blir det härdsmälta. Att sälja allt och överlämna 20 mille tror jag inte mycket på, skulle dessutom något kommunistfån få för sig att införa skatt på arv, ja då ska pengarna absolut inte ärvas, de är redan skattade minst en gång. Knepigt minst sagt. Grundbulten är att pengar i någon mån ska förtjänas, om mitt barn mot förmodan blir en hippie-glidare utan mål eller ork att göra nåt, så kanske pengarna går till att bygga och driva en skola på filippinska landsbygden eller nåt liknande fattigställe.
SvaraRaderaJa, helt lätt är det inte. Bevisligen är det många som inte klarar av att få en stor summa till skänks. Sedan kan man ju hoppas att föräldrarna hinner ge sina barn ekonomisk skolning. Fast hinner det gå en generation till (vilket det ju oftast gör innan det är dags att sluta andas) kan man inte vara säker på att även det ekonomiska tänket går i arv.
RaderaMen man kan ju ha jobbat och kämpat för de pengar och tillgångar man har ändå. Och om man sedan, utöver sitt eget förvärvade kapital, ärver en stor summa av sina föräldrar så är det väl inget problem? Tycker det är hur naturligt som helst. Unnar verkligen flera hårt arbetande släktingar sina mångmiljonarv som väntar inom några år. De kan bevisligen hantera pengar och investera dem klokt i fastigheter och företagande och leva gott i sina familjer. Möjligen kan det bli knepigt för vissa av de äldre barnbarnen som redan vant sig vid en vidlyftig livsstil utan att ha jobbat en timme.
SvaraRaderaJag tror jag förstår vad du menar och håller med om att det kan vara riskabelt och osunt att ärva om man inte själv vet hur man tjänar och hanterar pengar. Men är det inte oftare som stora arv går till dem som redan har?
Gällande jobbet med grejer efter anhörigs död så tänkte jag främst på situationer när det inte blir något pengaarv överhuvudtaget, inte heller något materiellt kvar som har något värde. Där blir "arvet" en kostnad. /Eva
Hur menar du att arvet kan bli en kostnad? I Sverige ärver vi inte skulder så i värsta fall går dödsboet i konkurs och du får 0. Du kan aldrig tvingas betala för någon släktings död...
RaderaOm de som ärver förstår pengars värde och redan lärt sig hur man själv tjänar pengar ser jag inte heller några problem, men i de fall det inte är så.
RaderaNja, en renodlad kostnad blir det ju inte, men visst är det jobbigt att behöva tömma ett bohag och ordna allt pappersarbete, särskilt om det inte ger några pengar i arv och man kanske bor långt därifrån.
Jag menar inte att man "betalar" för någons död. Däremot är det knappast gratis med begravning och att forsla iväg saker. /Eva
RaderaKlart är att jag i varje fall kämpar för att dels få det bra själv, men även att mina barn kommer få det bra rent ekonomiskt i varje fall.
SvaraRaderaDet går ju att fördela ut arvet innan det blir arv, tex betala ett boende eller flera, till barnen.
Sedan ska jag inte ösa pengar över barnen, just nu hjälpa till med första lgh, men de ska lära sig att kunna ha koll på sin ekonomi, och veta att det inte bara går att ha kul, utan även gäller spara innan man kan köpa cykel eller bil eller..
Antar att det där sammanfattar en stor del av kruxet med föräldraskap. Å ena sidan vill man hjälpa till, å andra sidan måste barnen få gå på sina egna minor, annars blir det curlande och det hjälper ingen.
RaderaMan ska aldrig missunna sina barn glädjen att jobba ihop sina egna pengar!
SvaraRaderaHar dom haft tur i födelselotteriet och har föräldrar som har skapat en förmögenhet med egna händer, så är deras roll som mentorer för avkomman så mycket mer värd än en hög pengar!
Med detta avser jag inte dom som bott sig till kapitalet, dom har kanske inte så mycket att delge som mentorer.
Kalle56
Med tanke på hur många som regelbundet tar ut nya bolån så fort bostaden blir mer värd och sedan lägger det på konsumtion går det absolut att göra fel respektive rätt även med en boendegenererad förmögenhet.
RaderaHar klickat mig igenom de där miljonvinnarna som har brännt alla pengar. Ändå imponerade att göra av med så mycket pengar eftersom inköp av saker ofta ger ett restvärde. Spenderar man miljoner på kläder, smycken, lyxbilar så kvarstår ju ett restvärde när man tröttnat på dem.
SvaraRaderaSpenderar man dem på fastigheter riskerar man ju dessutom värdeökning.
En annan intressant sak med arv är om vi i framtiden får nya rikemanssläkter med helt olika ursprung än dagens som kommer ur industrialieringen. Om tex Zlatans arvingar förvaltar det förmodat stora arvet väl, kommer vi då om sisådär nått hundra år ha "Kalle Ibrahimovic" - överhuvud i den mäktiga Ibrahimovic-släkten. Släkten som baseras på en snart bortglömd fotbollsspelare vid namn "Zlatan"?
//VA
Så där tänker jag även när jag hör om folk som spenderar mer "normala" belopp, att hur hinner man bränna tiotusentals kronor i månaden på konsumtion. "I've got shit to do", som George Carlin sa när han förklarade varför han inte hade tid att ta livet av sig.
RaderaKalle Ibrahimovic låter inte alls som en osannolik utveckling även om jag spontant har svårt att tro att han kommer att verka i Sverige.
Nej, det är inte självklart att barnen ska ärva. Det beror på hur jag lyckas med min uppfostran och vilka livsval de gör, att de sköter sig. Men en sak är väldigt, väldigt säker: staten ska inte ha en endaste krona, till varje pris.
SvaraRaderaMen dt där snacket om att pengar är ett bekymmer, därför bäst att inte lämna något? Vad är det för trams? Det är ju bara ett sätt att försvara sitt eget dåliga beteende och egna själviska val.
Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Inte bekymmer, tror jag. Jag upplever mer att de sett att i deras eget liv har det varit utvecklande och betydelsefullt att behöva kämpa, så de vill inte beröva sina barn och barnbarn samma upplevelse.
RaderaJag ska inte tala för andra, men åtminstone i något fall vet jag att det kommer att bli ett skapligt arv, bara det att personen inte är helt säker på att det är bra. Så då handlar det inte om att försvara att de använt pengarna själva.
Säger som buffet: ”You should leave your children enough so they can do anything but not so much they can do nothing”
SvaraRaderaSen kan man ju alltid diskutera hur stort enough är.
Haha! Kul uttryck, men håller med om att det lämnar en del öppet för tolkning.
RaderaKan tycka att om man har drivit upp ett företag som kan säljas för 100 M till utomstående köpare men jag har tre barn som växt upp med företaget runt köksbordet och de tillsammans vill ta över och driva vidare så är det helt ok. Det är ”enough”.
RaderaOm ingen av dem är intresserade så är den största otjänsten jag kan göra dem att tvinga dem ta över rodret. Bättre att sälja, ge större delen tillvälgörenhet och låta barnen ärva en mindre summa var, på sin höjd ett par millar var.
Lite också beroende på deras egna ekonomiska situation. Är alla tre framgångsrika ekonomiskt får de ingenting!
Jag har inga svar här, men om det finns hundra miljoner och tre barn skulle jag ha svårt att bara ge barnen 6 procent och ge 94 procent till välgörenhet.
RaderaNä. Du skulle ge 100% till välgörenhet. Eller hur? 😜
RaderaJag glömmer aldrig när en gubbe testamenterade (!) hela sin förmögenhet till Allmänna arvsfonden. Släkten en aning uppretad :-).
RaderaHittade en låst artikel:
Radera"När den 87-årige mannen från Skåne dog fick släktingarna veta att han testamenterat hela förmögenheten på 60 miljoner kronor till Allmänna arvsfonden. Släktingarna vände sig då till domstol för att få testamentet ogiltigförklarat eftersom de trodde att han hade varit dement när han skrev det.
Men hovrätten tror på flera vittnens utsagor om att demensen kom och gick och att det var mannens önskan att ingen av släktingarna skulle få del av pengarna."
Haha. Inte alls bittra.
RaderaPåminner om burk curt. Även om de släktingrna fick ärva
Jag hade för mig att Burk-Curt ärvdes av sin kusin, som var den enda som stått på hans sida genom livet, men jag kan minnas fel.
RaderaI Sverige kan man bara testamentera bort 50% av arvet. Resten går till arvingarna. Så något är litet med den där klickbait artikeln.
RaderaDet gäller bara sk. bröstarvingar. Andra arvingar går att utesluta från arv ex. bröder (hur det nu var med den 87 årige mannen har jag naturligtvis ingen aning).
RaderaMvh Johan
Jag tror mycket riktigt att det inte var några bröstarvingar inblandade i det fallet.
RaderaOch något vi alla kan göra är att vara proaktiva och ge bort både pengar, värdepapper och fast egendom i förväg. Enda risken är att mottagaren då kan tvinga ut en på bar backe, men en person som gör så bör man kanske inte ge några pengar till varken före eller efter sin död.
Att spara ihop till en kontantinsats för en lägenhet är nästan en självklarhet i dagens Sverige. Det tog ju slut hyresrätter. Sen får de bevisa att de kan förstå pengars värde genom att jobba. Då kan de få pengar successivt som ett förskott på arvet.
SvaraRaderamvh
myntaren
Vettigt att kräva motprestation, men att lära barnen att förstå pengars värde (och se bevis för att informationen gått in) tycker jag att man ska börja med runt femårsåldern.
RaderaAbsolut! Har man ett större arv så anser jag det vara en självklarhet att förbereda mottagaren på detta. Att lära sig hantera en förmögenhet kräver god tid. Ändå ser man ofta människor som lämnar mycket efter sig, utan att nämna ett enda ord om saken. Det tycker jag är märkligt, det ökar ju bara sannolikheten att de efterlevande bränner pengarna på meningslösheter.
RaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Det är som att döden inte finns om vi bara låter bli att prata om den.
RaderaAv inlägget och många kommentarer ovan får man lätt intrycket att detta med arv skulle komma unga spolingar till del som inte lärt sig jobba och veta hut, utan får segla fram på en gigantisk räkmacka betald av mor och far. Men detta är ju inte verkligheten! Medellivslängden är över 80 år och om vi antar att föräldrarna fick barn i 30-årsåldern så innebär det att den genomsnittlige arvtagaren är i minst 50-årsåldern och således redan gjort större delen av sin yrkes- och ekonomiska karriär. Inte så mycket utrymme att bygga sin ekonomiska status på arvet alltså. Men förnumstig kan man ju som ekonomiskt sinnad gubbe alltid vara :)
SvaraRaderaAngående mängden olyckliga spelvinnare så är jag övertygad om att orsaken till detta är att majoriteten av storvinsterna vinns av storspelare. De slutar inte sitt spendersamma liv för att de får mer resurser, tvärtom! En nära släkting vann storvinster flera gånger innan han gick bort, men inte blev det några pengar till barnen. Spelbutiken på hörnet gick dock bra!
//Krusse
Jag var 32 när jag ärvde min far. Han var 72 när han dog, så okej, ganska gammal pappa, men inte extremt ens på den tiden och nu är väl föräldrar i regel ännu äldre. Mick Jagger får väl fortfarande barn vartannat år och han måste vara över 100 :-).
RaderaSpelarnas historik varierar nog också. Tjejen på bild här uppe var 16 när hon vann 1,875 miljoner pund. Jag betvivlar att hon hade hunnit bli så hårt ansatt av speldjävulen, men enligt artikeln köpte hon droger och plastikkirurgi. Gissningsvis hade hon inte lagt så mycket pengar på dessa "hobbies" tidigare.
Bäst att tillägga, så att ingen blir trampad på tårna, att jag själv är en "ekonomiskt sinnad förnumstig gubbe" :)
RaderaTror inte att vare sig du, Jagger eller tjejen på bild kan betraktas som representativa typfall :D
//Krusse
Jag tror ingen blev trampad på tårna. Alla har stålhätta i det här kommentarsfältet :-).
RaderaTypfall och typfall... 2015 var snittåldern för förstföderskor 31,5 år i Stockholm. Män brukar vara några år äldre, säg 35. För andra barnet kanske 37. Medellivslängden för män är 80 år, men variationen är som bekant stor. Alltså är det inte alls ovanligt att man ärver sin pappa innan man fyllt 30. Ibland långt tidigare, innan man hunnit komma ut på arbetsmarknaden och byggt upp någon som helst egen förmögenhet. Definitivt inte "redan gjort större delen av sin yrkes- och ekonomiska karriär".
I min bok Ekonomisk Frihet intervjuar jag en forskare som tittat på spelvinnare i Sverige som vunnit 0,5-7,5 miljoner. Ingen av dessa angav att vinsten hade medfört något negativt. Beloppen är ju inte enorma i detta fall men samtidigt ganska rimliga att jämföra med arv då arv över 7,5 miljoner per arvinge borde vara ovanligt.
SvaraRaderaMen tidningar älskar att skriva om risken med att vinna pengar.
Jag har också svårt att tro att fenomenet bankrutta mångmiljonärer är så vanligt som tidningarna påstår. Å andra sidan kanske personer som hade bränt några miljoner inte hade velat ställa upp som intervjuoffer, ens anonymt. Hade det hänt mig skulle inte jag vilja prata om det, eller tänka på det.
RaderaKommer varken ärva något från mina föräldrar eller ha några barn att lämna efter mig till, så jag har alltid varit så långt från den tanken. Fick mig dock en liten chock i helgen när vi hade besök från Norge och han på fullaste allvar säger att han inte behöver spara några pengar eftersom han kommer att ärva sina föräldrar en dag. Ja, då kan man ju lyxa på sig 16000 kr i matkostnad i månaden och köpa med sig öl TILL Sverige istället för när man åker hem..
SvaraRaderaSaker och ting får andra perspektiv när man har en "egen" oljefond som står och pumpar ut pengar :-).
RaderaHaha!!
Radera