fredag 21 september 2018

Cykla för miljön...

Jag bor i en stor bostadsrättsförening. En fördel med det är stordriften. På minussidan tappar man solidariteten och samhörighetskänslan man kan få i en mindre förening. När något i de allmänna utrymmena inte funkar känns det som ”någon annans” problem. Det finns så lite pengar att spara i att vara försiktig med de gemensamma resurserna att ingen bryr sig.

Då och då bestämmer sig föreningen för att rensa i cykelgaragen. Folk struntar i eller glömmer sin gamla cykel när de flyttar, nya cyklar tillkommer och till slut är det fullt. Rent praktiskt sätter man en etikett på varje cykel som uppmanar ägaren att ta bort densamma. Om lappen sitter kvar efter en månad trots påminnelser i brevlådorna och anslag i portarna räknas cykeln som ägarlös.


Och då slänger man den! Det är nu snåljåpen i mig vaknar. Eftersom jag själv sålt flera cyklar genom åren vet jag att en oväxlad gammal cykel går att sälja för 500-1000 kr förutsatt att allt funkar. När föreningen genomför sina raider förverkas drösvis med cyklar, kanske hundra och då snackar vi alltså 50000-100000 kr.

Det finns luckor i resonemanget. Om en bostadsrättsförening säljer hundra cyklar på ett bräde blir priset troligen bara hälften, på samma sätt som Kronofogdemyndighetens försäljningar inte inbringar lika bra pengar som privata annonsörers. Dessutom ligger cykelreparationer och slangbyten lite utanför fastighetsskötarnas ordinarie arbetsuppgifter och många av de här cyklarna har stått i ett cykelgarage eller ett utomhus cykelställ i flera år och behöver en stunds kärlek.

Nej, inte den sortens kärlek...

Men skänk dem till välgörenhet då! Vår förening samarbetar redan med en dagverksamhet bestående av utvecklingsstörda (ber om ursäkt ifall den senaste godkända benämningen är intelligensutmanad eller begåvningsutsatt) som hjälper till med snöskottning och liknande. Låt dem laga och sälja cyklarna och behålla pengarna i sin verksamhet, åka på utflykt eller så.

Jag gissar att det inte är tillåtet. Att man inte får göra pengar på andras sopor, på samma sätt som man egentligen inte får ta hem containerfynd. Det bästa och enklaste vore naturligtvis att den som har en cykel de inte använder tar sig i kragen och säljer den (eller skänker bort den om de är förmögenhetsallergiker). Mycket få människor säger sig bada i pengar. Ännu färre säger sig skita helt i miljön. Märkligt då att så många agerar precis tvärtemot de värderingar de säger sig ha.

18 kommentarer:

  1. De där markerade cyklarna var ju mardrömmen när jag var student. Bodde på annan ort hela sommaren, över jul och ibland över tentaperioder (om jag till exempel hade en i början och sen inga mer under denna perioden).

    Och de kunde få för sig att markera cyklar lite närsom, hade en tejpbit på min cykel en gång... Kunde gått illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här tycker jag att det tar en evig tid från att de börjar prata om det tills cyklarna faktiskt flyttas så jag tycker att alla borde hinna. Hade du inte annars kunnat sätta upp en egen "Tillhör N N, 070-..."

      Radera
    2. Hade man så klart kunnat göra. Dock mer tveksamt hur länge den texten fått sitta kvar i detta område... Hade så klart kunnat ställa upp cykeln i lägenheten när jag var iväg också. Men tänkte ju inte riktigt på det.

      Radera
    3. Ett problem (om än svårlöst) med allmänna cykelgarage är att många slentrianmässigt ställer cyklar där även om de aldrig mer tänkt använda cykeln. Om alla lägenhetsförråd var 1-2 cyklar större tror jag att många skulle sälja eller slänga cyklarna istället, men nu blir det någon annans problem.

      Radera
  2. Gjorde en liknande räd i vår lilla "solidariska" förening i våras (låt mig skriva en essä om utmaningarna med liten förening någon annan gång) och det tog säkert tre månader från start till mål (jag hade inte din förenings hårdnackade rutin) och ÄNDÅ blev det jidder samma dag cyklarna skulle ställas ut. Eftersom vi i föreningen saknar transportmöjligheter och vissa av cyklarna var låsta satte jag ut en annons på Blocket "skynda, fynda, gratis - tas i befintligt skick"). I vanlig ordning kom då ett antal människor från stadens ytterområden, områden där man kanske (min fördom) värderar prylarna en aning mer, inte bara skaffar en cykel och låter den självdö i ett cykelskjul eftersom man redan tröttnat och nu kör hoover board eller de där makalöst fåniga elsparkcyklarna jag ser ÖVERALLT på stan (vem står bakom dessa, de verkar vara fria att använda för alla? Om syftet är att minska biltrafiken så fine, men jag får känslan av att de ersätter gång med ben). Jag är rätt säker på att de som tog hand om cyklarna förmådde få dem i brukbart skick och att de idag används. Kanske något för din förening? Om ni bara ska dumpa cyklarna skulle jag lätt glida ner natt före tömning och plocka med mig ett par exemplar för framtida trading.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört många problem med små föreningar och tror absolut att det även där finns människor som helst borde bo flera mil från närmaste granne.

      Intressant att höra att ni faktiskt sålde cyklarna. Jag utgick ifrån att man inte fick göra så.

      När jag var liten användes sparkcyklar av mycket små barn eller av personer vars hjärnor inte hade riktigt alla trådar på plats för att kunna koordinera en vanlig cykel. Vuxna på hoverboards, segways och andra leksaker är det bäst att jag inte kommenterar, det blir bara dålig stämning :-).

      Radera
    2. Nej vi tog inte betalt, det hade fuckat upp de inbördes relationerna ytterligare.

      Radera
    3. Jaha, då kanske det räknas annorlunda.

      Radera
    4. Jag skrev på en studentsida och blev av med alla min förenings cyklar på kort tid. Tog inget betalt och kändes bra efteråt. Övertygad om att studenterna fick ordning på dem. Klarade inte av att slänga dem. mina grannar verkade tycka det var ok./P

      Radera
    5. Fast har man hundra cyklar skulle det kännas ännu bättre att få ta en liten slant för dem.

      Radera
  3. Det går att ordna med recycling (ha, ha, tur att jag kan skratta åt mina egna skämt) = det kommer en cykelfirma och hämtar det som skall utrangeras, fixar till och säljer sedan. Finns flera, som AW ReCycling i Stockholm och ReBike i Malmö (efter cirka tre sekunders DuckDuckGo:ande).

    Bra om BRF:en fotograferar de cyklar som rensas ut, för att förhindra att den tidigare cykelägaren kommer med ekonomiska krav på den "ultrafina, extremt dyrbara tävlingscykeln i tvinnat nanokolfiber med heliumfyllda däck" som försvunnit.

    Och om man är student på annan ort eller hyr ut i andra hand, så borde man väl ha eftersändning? Fungerar i och för sig kanske inte så bra vid lappar i brevlådan, men rimligen finns det någon som tar hand om posten?

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Går ju att sälja i befintligt skick också, eller hyra in någon med intresse. Vi har som sagt redan ett sådant samarbete, annars finns det säkert ett par händiga pensionärer som skulle tycka att det vore roligt. Min tanke var att det helt enkelt inte var tillåtet, men fru EB ovan verkar ju vara på fri fot efter att ha gjort just det :-).

      Radera
  4. Verkar vara lite olika rutiner från förening till förening, men vad säger lagen?
    Med tanke på att man inte ens får ta tillbaka sin egen cykel från tjuven.

    Visserligen motverkar nuvarande regering (förhoppningsvis snart slut) alla former av fortsatt äganderätt men nån bråkdel av den borde finnas kvar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte vad lagen säger (eller - ännu viktigare - hur den skulle tillämpas i skarpt läge), men tänker lite som du, att den lilla människan inte har särskilt stora rättigheter.

      Förr vet jag att om man lämnade in en upphittad cykel till polisen som ingen gjorde några anspråk på kunde upphittaren få den tillbaka. På samma sätt borde en brf efter en tids karens ha rätt att göra vad den vill.

      Alltså funkar det säkert inte så eftersom det mesta är upp och ner :-(.

      Radera
    2. ja, en minoritet har fått bestämma. Det har majoriteten bestämt genom att avstå från att själva bestämma att så ska det vara - de senaste fyra åren. Vi får se om minoriteten fortsatt får bestämma fastän majoriteten med bestämdhet säger sig anse att det är absolut det sämsta som någonsin kan hända.
      Hur många går tex in i en affär för att köpa middagsmat och kommer ut med ett par strumpor - som dom sen får sitta och suga på för att middagen inte blev inköpt? Ja, förr i tiden skulle nog dessa personer anses varit like knäppa i huvudet och eventuellt om de haft familj med barn blivit anmälda till barnavårdsmyndigheterna, med en eventuell omallokering av barnaskaran som följd. Men som du säger, det mest är upp och ner så det skulle knappast hända nuförtiden.

      Radera
    3. De senaste fyra åren? Vi har väl nästan alltid haft minoritetsregering i det här landet?

      När det gäller din mat- och strumpliknelse skulle jag vilja dra den ett steg till: Hur många som gått in i en affär för att köpa middagsmat och kommer ut med ett par strumpor ges förnyat förtroende av det övriga hushållet att fortsätta ha hand om familjens budget och inköp? Folk tycker att regeringen skött sig dåligt, men MP är nästan lika stora nu som när de gick in i regeringssamarbetet och S är med bred marginal Sveriges största parti.

      Radera
  5. Funktionsnedsättning !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan man absolut säga, men det ordet tycker jag för tankarna mer till rullstolar och hörapparater. Jag vill inte förminska någon av grupperna, men det är ju en helt annan problematik.

      Radera