I söndags gjorde SVT
en intervju med hushållsekonomiprofessor Paolo Sodini om ofoget folk börjat
med, att springa och pensionera sig innan staten har bestämt att det
är okej.
Min kritik riktar jag främst mot SVT.
Eftersom reportaget innehåller så många ”jump cuts” känns det
som att professorn kan ha sagt och menat något helt annat än vad
”oberoende” SVT vill förmedla genom att sätta ihop en mening här med en mening där. I fem punkter berättas för oss
varför man inte bör pensionera sig tidigt och sedan leva
på avkastningen av sparat kapital. Vi tar dem en och en:
1. ”Avkastningen går inte att
förutse.”
Det är sant, och det är därför man
genom
fyraprocentsregeln eller andra riktlinjer bör ha marginaler för det oförutsedda.
Förstår man inte att räntor och avkastning varierar över tid
begriper man ju absolut ingenting om ekonomi, och så obildade kan
väl inte ens SVT:s journalister vara?
2. ”Går miste om viktiga
sparprinciper.”
Två sådana nämns, humankapital och
ränta-på-ränta-principen. Ingen av dem försvinner och nu ska jag
förklara varför.
Inkomster får man vanligen genom
färdigheter och kunskap och då försöker SVT genom en klippfest
utan like antyda att professorn menar att dessa egenskaper går
förlorade om man slutar jobba, och det gör de såklart inte.
Att
ränta-på-ränta-principen blir avhuggen stämmer till viss del, men
resonemanget man förmedlar är att den försvinner samma dag man går
hem från jobbet. I själva verket ger allt sparkapital en
ränta-på-ränta-effekt så länge man inte börjar konsumera på
grundkapitalet. Ränta på sparat kapital får man även efter
pensionering, oavsett om den sker vid 30 eller 70.
Här sägs att man drabbas genom att
spara under kort tid för att sedan gå i pension. Ja, om
alternativet vore att spara regelbundet hela livet, men det vanliga
är ju att man inte gör det utan bränner sin lön på skit ända
tills man är 40 eller ännu äldre. Vid det laget har tidiga
pensionerare redan sparat ihop en klumpsumma som fått ”gotta till
sig” i marknaden.
3. ”Kapitalkostnaderna kan
stiga.”
Lite samma invändning som punkt 1.
Och det stämmer, allt möjligt kan hända. Det kallas att leva och
sägs vara dödligt. Här gör professorn megablundern att räkna
fyraprocentsregeln på bruttovinsten. Sedan räknar han bort 1,5
procent i ISK-skatt (för så var det år 2010) och sedan ytterligare
1,5 procent ”om man har investerat i en dyr fond”. Då är det
bara en procent kvar av de fyra (4-1,5-1,5=1). Kanske pratade han om
något annat, för så här dum kan knappast en ekonomiprofessor
vara!
4. ”Planen kräver goda placeringar.”
Ja, dåliga beslut kommer leda till ett
dåligt resultat, så tänk inte dumt. Ursäkta om jag verkar hånfull
nu, men exempelvis fyraprocentsregeln tar ju höjd för att man inte
ska behöva Kavastu-krossa marknaden år efter år. Svängningar,
oflyt och oförutsedda händelser är inbyggda i kalkylen. Om man
inte är dum, och det ska man som sagt var inte vara...
5. ”Svårt att börja jobba igen.”
Nej. Bara nej. Så här säger
professorn, och det är en oklippt passage:
”Om man har slutat arbeta när man är
40 och märker att planen inte fungerar och att man skulle behöva
jobba 15-20 år till så har man ganska länge stått utanför
arbetsmarknaden. Då är det inte lätt att hitta ett nytt jobb.”
Rätt intressant matematik! Man slutar
vid 40, står sedan utanför arbetsmarknaden ”ganska
länge” (tio år?) och kommer då på att man skulle behöva jobba
i upp till 20 år till, tills man är runt 70 eller ännu äldre. Ja, det kallar jag en rejäl felräkning! Han
tycks verkligen tro att alla som vill gå i tidig pension är
fullblodsidioter.
Men som jag slog fast i punkt 2
försvinner inte alla ens färdigheter den dag man går hem från
jobbet, och den som slutar jobba tidigt – kanske till skillnad från
den som pensionerar sig sent – kommer inte att parkera framför
tv:n och titta på tårtbakande kändisar resten av livet. Tvärtom
gissar jag att han/hon kommer att förkovra sig i sina intressen, som
han/hon antagligen har en fallenhet för.
Kanske för att jag ägnat en stor del
av mitt yrkesliv åt artisteri och egenföretagande, och alltid
försökt göra jobb av mina hobbies, ser jag inte ett uppbrott från
arbetslivet som så definitivt. Kanske hade det varit annorlunda om
jag varit elektriker, datatekniker eller gjort något annat som
kräver lätt mätbara kvalifikationer med bäst-före-datum, men man kan alltid hitta
saker att tjäna pengar på.
I Sverige är det dessutom
förhållandevis små löneskillnader. Ett rätt okvalificerat jobb
som lagerarbetare eller brevbärare ger en hyfsad lön. Det är
såklart lättare att få in tillräckligt med pengar ju lägre
omkostnader man har, men det gäller ju all privatekonomi.
Min slutsats blir att inslaget var
vinklat (resultatet bestämt på förhand), hafsigt och okunnigt. Och
som sagt, jag skulle inte bli förvånad om professor Sodini delar
den bilden. Hade SVT åtminstone någon gång låtit honom säga tre
sammanhängande meningar hade budskapet nog varit ett annat.