När jag tittar runt bland
ekonomibloggar och andra sidor för ekonomiintresserade ser jag mål
överallt. Någon vill bli skuldfri, en annan kunna leva på
aktieutdelningar och en tredje vill kunna köpa sin drömbil. Jag
blir lite avundsjuk. Inte på deras mål utan för att de
överhuvudtaget har sådana.
Utan en tydlig målsättning blir allt
ett planlöst irrande, sägs det. Det låter vettigt, vet man inte
vart man ska blir det svårt att ens komma framåt. Man kanske bara
tror att det är framåt, fast egentligen är det bakåt eftersom man
ska åt andra hållet? Men nej, riktningen är given, ingen sparar pengar
för att bli fattigare.
Tränar jag inför ett maratonlopp har jag
en tydlig och mätbar målbeskrivning, så när det gäller annat än
ekonomi sätter jag upp mål. Kanske för mycket, jag är inte säker
på att resultatet skulle bli sämre om jag inte flera månader i förväg
bestämt en planerad sluttid. Och kanske hade loppet blivit
trevligare. För ärligt talat, jag kommer inte vinna nästa
mara heller.
Jag drar nog ytterst sällan igång ett
projekt utan mål, men när det kommer till privatekonomi tror
jag mig aldrig ha haft varken mål eller delmål. Jo, möjligen ”en
miljon”. Det är mätbart och bra. ”Ekonomiskt oberoende” är
för flummigt. Vem är egentligen det? En del kan köpa drömbilen utan att grubbla,
men kan någon vakna upp en morgon och tänka att ”idag vill jag
köpa en söderhavsö”?
Man kan invända att man aldrig kommer
vilja köpa ett större landområde eller en egen flygplats, men i så
fall skulle man teoretiskt kunna vara helt pank och ändå ekonomiskt
oberoende. Nej, om enda alternativet är icke mätbara mål föredrar
jag att inte ha några alls.
Och jag har aldrig känt behov av
privatekonomiska mål. Jag bränner inte mer pengar för att jag inte
bestämt exakt vad jag ska göra med dem istället. Det är nog ett
mycket ovanligt sätt att tänka, men jag skulle känna mig som en
missbrukare om jag inte tänkte så. Varför köpa skit bara för att
jag kan? Lite självdisciplin måste man väl ändå ha.
Vad säger läsarna, har ni tydliga mål
för ert sparande? Har ni i så fall alltid haft det? Och om inte,
har upprättandet av mål förändrat eller intensifierat sparandet?
Här är en kille som direkt visste vad
han ville göra när han fick chansen:
Bra reflektioner. Saknar egentligen 'positiva', konkreta mål utan har mer luddigheten i ekonomiskt oberoende. Jag vill ha tillbaka mer av min tid, dvs jobba mindre eller kunna välja mer när jag vill jobba. Dessvärre är det målet inte tillräckligt konkretiserat än men nu kanske jag fick en spark i baken? :)
SvaraRaderaDet är så det blev för mig med, luddigt. Jag kom istället till slutsatsen att jag inte behöver mål, fast helt säker är jag nog inte eftersom jag ändå tänker på det.
RaderaHar oftast inte haft några mål, det har gått utmärkt att spara ändå. Att kurvorna ska stiga är kanske inget mål i sig :) Även om det är sjukt tillfredsställande ;)
SvaraRaderaNu har familjen dock nån form av mål: sätta på en till våning på huset (s k taklyft). Kostar totalt ca 1,5 msek och jag hoppas kunna casha det, utan att helt tömma depåerna.
Jag kan inte ens säga att jag måste ha stigande kurvor. Så länge de sjunker mindre än indexen räcker det för mig. Kortsiktigt alltså, jag vill ju inte tappa pengar i åratal även om börserna skulle gå sämre.
RaderaKul att höra hur du tänker. Och kul mål! Även om jag tycker 1,5 miljoner låter för jävla dyrt för "bara" en våning. För de pengarna skulle jag vilja ha en tvåplansvilla från ett hål i marken.
Haha, mm, visst är det mycket pengar, men man får försöka se det som en investering. Det blir trots allt "bara" 22tkr/kvm, jämfört med snittet som ligger på det dubbla. Så egentligen är det 50% rea! :D
RaderaSå kan man säkert se det. Jag har verkligen nollkoll på byggkostnader.
RaderaDå menar jag alltså snittpriset per kvm vid försäljning :)
RaderaLäste att snittpriset på lägenheter i Monte Carlo är 338000 kr/kvm. Du kanske skulle lägga pengarna på att flytta det befintliga huset istället för att bygga på det :-).
RaderaHahaha, jag ska ta mig en allvarlig funderare. Spontant låter din idé klockren, men det kan ju finnas vissa dolda svårigheter.
RaderaÄh, vad kan gå fel liksom ;-). Sätt den på flaket bara!
RaderaÄr inte ditt mål att slippa vara anställd och ha en idiot till chef? Vilket du klarat av nu och cruisar runt hyfsat nöjd? Det mesta är individuellt och vi har olika syn på precis allt. Att jag sparar & investerar är i mina ögon min sekundära inkomst och även ett stort intresse. Målet kan nog vara att lämna landet om några år :) sen ändras allt längs med tiden. Kanske dyker upp ngt annat mål? Som då är lättare att nå pga av man förberett sig inför ett annat.
SvaraRaderaDet skulle kunna vara mitt mål, men i så fall är det ju redan uppnått. Som jag ser det är mål bara vettiga så länge de inte är avklarade. Kanske har man nytta av dem på vägen dit, men i samma stund man nått dem blir de värdelösa.
RaderaJag räknar också med att emigrera, men jag har inte tänkt att det ska kosta mig något. Snarare tvärtom, jag flyttar inte till ett land med högre skatt, DET vet jag.
Jag har snarare tagit fasta på det sista du skriver, att nästan allt underlättas med pengar.
Har du funderat på ngt speciellt land?
SvaraRaderaJa, jag har funderat på flera speciella länder. Några har jag sågat längs vägen, andra drömmar lever. Jag tänker Europa (något ska man väl få ut av att vara med i EU), men mer än så vill jag inte skriva i ett offentligt kommentarsfält.
SvaraRaderaKänner igen mig även om jag satt upp mål och trivs med det. När jag nådde mitt dåvarande mål 112000kr i utdelning var jag gladare precis innan det nåddes än efter. Då blev jag lite tom nu har jag inget mål utan att bli ekonomiskt oberoende vilket som du sagt är luddigt kanske är jag redan där...
SvaraRaderaTack för en intressant blogg med lite åsikter behövs i dessa kränkande tider:)
Tack så mycket!
RaderaKlart grabben ska ha ett mål tänkte jag när jag läste detta. Jag har det (och ber att få återkomma med detaljer).
SvaraRaderaEtt exempel jag tycker är bra:
1) Ett års "måste" kostnader + 3 månaders "vilja" kostnader på banken (nästan det Wibble en gång i tiden).
2) Delmål: Hyra/avgift täcks av 3% av kapitalet (tillgångar - skulder; bostaden räknas (inte) som en tillgång)
3) Delmål: #2 + alla "måste" kostnader täcks av 3% av kapitalet
4) Delmål(?): #3 + alla "vilja" kostnader täcks av 3% av kapitalet
Och så lite skatt och inflation på det.
Jag fick nu inspiration att skriva ett litet blogginlägg om detta på min egen blogg om detta. Det kommer inom några dagar.
Med min målsättning känner jag att sparandet och investerandet blivit mer fokuserat.
Tack för en trevligt blogg.
Mvh
M
"Måste"-kostnader är jag någotsånär med på även om exempelvis mat såklart är ett måste, men hur mycket av matkostnaden är egentligen ett måste? Ett par hundralappar i månaden kanske.
RaderaBegreppet "vilja"-kostnader känns ordentligt svårdefinierbart. Jag fattar nog inte dessa kostnader förrän jag ser dem och konstaterar att de inte är nödvändiga. Att kalkylera dem i förväg skulle jag inte ens klara veckovis, än mindre för månader och år.
Och vad menar du med "bostaden räknas (inte) som en tillgång"?
Exempel på "vilja" kostnader: Gymkort, bil(?), öl, semesterresor etc.
Radera"bostaden räknas (inte) som en tillgång" = i första steget räknas bostadens värde som en tillgång i andra inte.
Jag ber att få återkomma i ämnet.
Mvh
M
Gymkort är väl mer att betrakta som en oviljakostnad ;-)? Men det går åtminstone att räkna på. Tycker det är svårare med öl och nöjen, sånt kan jag inte budgetera på ett trovärdigt sätt.
RaderaMen återkom gärna i ämnet, jag tror att det finns lärdomar för mig att dra här någonstans, så jag ska med glädje läsa ditt blogginlägg.
Ganska generellt, men kanske av intresse: http://myttinge94.blogspot.fi/2016/07/malsattning-kapital-8-miljoner.html
RaderaNog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd. Har inget direkt mål med mitt sparande men gläds över den frihet det ger mig. Tror inte att jag hade sparat mer med ett specifikt mål. Det är främst min förbättrade livsstil som lockar mig med mitt sparande./Ingrid
SvaraRaderaKarin Boye - nu höjdes den kulturella nivån ett par snäpp. Skönt att höra att det är fler än jag som sparar utan mål och ser friheten pengar ger som åtråvärt i sig. Jag började tro att jag var knäpp :-).
RaderaDu är inte knäpp, eller det är du kanske men du är inte ensam om det iaf ;). Jag känner igen mig i det både du och Ingrid skriver. Jag hade antagligen inte sparat mer bara för att jag haft ett exakt mål med sparandet.
RaderaNej, jag kan nästan känna tvärtom, att avsaknaden av ett tydligt formulerat mål är en frihet i sig. Så fort man har mål kan man misslyckas med dem och känna sig otillräcklig trots att man tjänar pengar. Och det är ju ingen vits.
RaderaMålet var skuldfrihet för att bli fri att röra mig som jag vill. Så sålde jag hus och bohag och flyttade in på 22 kvm för att bli fri att röra mig som jag vill. Vad jag vill ändrar sig med min utveckling men pengarna gör att jag är fri att röra mig som jag vill. Det är bara när knoppen brister som det gör ont, fullt utslagen är det skönt.
SvaraRaderaMänniskan är märkligt anpassningsbar. Läste du mitt inlägg om 8kvm-bostäder? Jag har inget emot ytor, men det känns lite stört att ha en massa onödiga kvadratmeter.
Radera