I väntans tider

Nej, jag är inte med barn (även om det skulle förklara varför jag inte går ner i vikt). Detta handlar om helt andra blommor och bin. För en dryg månad sedan skrev jag ett odlingsinlägg. Sedan dess har jag vattnat och väntat.

Så plötsligt! En chiliknopp utvecklas till en blomma.

Det roligaste med detta är att min chiliodling är sprungen ur en chilifrukt jag handlade för en krona och petade ur fröna som jag tvättade, torkade och därefter förkultiverade i en tomatask.

Resultatet är än så länge fem plantor, som samtliga har utvecklat knoppar och växt till c:a en halvmeter. Om allt går väl kommer enkronasinvesteringen (för jorden var gratis) ge en rejäl skörd, och som jag förstått det borde plantorna vara fleråriga. Å andra sidan, om fröna från frukten går att plantera och är så här lättodlade är det ändå en evighetsmaskin.

Även squashen blommar, och här snackar vi decimeterbreda gula blommor.

Blommorna är faktiskt ätliga och kan exempelvis fyllas med något gott och friteras. Jag tycker att det verkar lite för bökigt och lägger energin på själva frukten istället, men det kanske kan vara något för den händige och hungrige.

Squashodlingen är inte lika spännande som chilin för det har jag provat tidigare. Dock är det alltid en svårslagen känsla att odla sin mat själv och se frukt, grönsaker och grödor växa till maximal storlek. Är man religiös kanske det känns som en direktlinje till Gud. Själv känner jag mer att jag är gud.

Dock verkar gräslöken inte repa sig efter min senaste omplantering. Herren ger och herren tar.