Skomakare – bliv vid din läst

Jag såg SVT:s dokumentärserie om Björn Borg och noterade hur självklart det verkat vara för honom att efter tenniskarriären bli affärsman. Påhejad av sin omgivning dessutom. Med tanke på att hans personliga varumärke var värt hur mycket som helst i början av 80-talet är det märkligt hur han kunde misslyckas. Han hade kunnat plocka upp vilken produkt som helst i handen och fakturerat åtminstone sexsiffrigt på tre minuter.

Men att man är bra på tennis betyder inte att man är bra på ekonomi. Björn Borg hoppade av skolan redan innan nian och gjorde sig tidigt känd för att i likhet med Nalle Puh vara en björn med mycket liten hjärna.

Därmed inte sagt att det inte går. Stefan Edberg har visat att tennisbakgrund inte behöver vara idiotförklarande. Simning är en annan sport som i mina fördomsfulla ögon inte kräver huvudet på skaft, men OS-vinnaren och styrelseproffset Bengt Baron är hur framgångsrik som helst och lyfte nästan på egen hand upp både Vin & Sprit och Cloetta.

Folk får prova vad de vill, och när Björn Borg fick ett par hundra miljoner och väldigt mycket tid över kunde han såklart satsa på business, men varför blir vi förvånade när det inte funkar? Riktigt framgångsrika idrottare har envishet och förmåga att fokusera på att lyckas. Det är väl det som brukar kallas vinnarskalle. Det är en bra grund, men sannerligen ingen garanti.

Mats Wilander fick nyligen frågan vad han skulle göra om han fick tio miljoner att placera. Hans svar:

”Allra först skulle jag köpa en ny husbil. Resten ger jag så fort som möjligt till någon som vet vad man ska göra med dem för jag har ingen aning.”

Att inse sina begränsningar är också en värdefull kunskap. Ändå blir det just Wilander som får illustrera vikten av att hålla sig till det man kan och hur fel det kan bli när man inte gör det. Ni behöver inte tro mig, men det här var Mats Wilanders minst pinsamma musikinslag på Youtube: