En kompis berättade att han erbjudit
sin son en leksak. Haken var att sonen då skulle få avstå
lördagsgodis den helgen. Det slog mig att vi vuxna ställs inför
liknande dilemman. Det vore kul med en ny bil, semester är ju alla
värda, ett renoverat badrum är en bra investering och jävlar
vilken frän grill jag såg idag...
Tittar man runt i bekantskapskretsen
hittas garanterat människor som unnar sig det där. Andersson
har köpt sportbil, Pettersson åkt till Bali, Lundströms renoverade
badrummet och Jansson köpte grillarnas Rolls-Royce. Men ingen unnar
sig alltihop och definitivt inte under en och samma sommar. Vill man
inte hamna i Lyxfällan får man välja mellan leksaker och godis.
Faktum är att många med riktigt dålig
ekonomi verkar göra just detta tankefel. De ser att andra lägger
pengar på resor, lyxkonsumtion och dyra investeringar och gör
detsamma, men de reflekterar inte över att det inte är samma
människor som köper allt, och att många sparar i åratal för att
ha råd med bara ett enda av inköpen. Att slippa prioritera är inte
en mänsklig rättighet!
Så hur gick det med grabbens val? Det blev leksaken efter att hans pappa pedagogiskt
förklarat att godiset ju faktiskt tar slut inom en timme medan
leksaken skulle finnas kvar. Jag har hopp om den killen! Fast själv
hade jag antagligen valt bort både godis och leksak och köpt en
sparobligation för pengarna. Jag var konstig redan som barn.
Vilket fint och nyanserat inlägg. Jag skrev om prioriteringar i näst sista inlägget, och jag håller med dig: pengar växer inte på träd och man måste anstränga sig för att nå sina mål.
SvaraRaderaTack! Hade missat ditt inlägg, men det tar jag igen nu.
RaderaJu mer pengar jag har sparat ihop desto mer ekonomisk har jag blivit. Jag tror att det sambandet gäller för många. Ibland är det inte pengarna i sig som är det egentliga problemet för folk som har dålig ekonomi. Det är inte de stora intäkterna utan de små utgifterna som haft störst betydelse för min del./Ingrid
SvaraRaderaJag håller med. Att skära i utgifterna ger oftast ett direkt och bestående resultat.
RaderaLyxfällan-folk verkar snarast apatiska i sitt förhållande till pengar, de ser inte möjligheten att spara och sprider därför pengar som om det inte fanns någon morgondag. Det verkar mer vara ett självskadebeteende.
Såg ett avsnitt av Lyxfällan igår, men jag blir bara frustrerad. Denna gång handlade det om en 22 årig bortklemad tjej som levde på sin mamma. Mamman höll dottern med över 18 000:- i månaden i utgifter. En av programledarna använde sig av fullmakten så sålde tjejens bil, tvingade henne att fixa ett jobb.
SvaraRaderaJag har tröttnat. Det är ju samma frågeställningar och problem i avsnitt efter avsnitt, år efter år. Alltid "det värsta vi har sett", det obligatoriska få-huvudpersonen-att-gråta-samtalet vid köksbordet och ett avslutande "hopbakslån". Men fenomenet är intressant, exempelvis hur föräldrar kan klema bort sin dotter på det sättet. Istället för att bli självständiga blir det helt söndercurlade, och det är jävlar ingen långsiktig hjälp.
RaderaOh, yes dramaturgin är förutsägbar. Men det är så sällan jag tittar på programmet eftersom jag bara blir uppgiven.
SvaraRaderaDet blir inte jag. Riktig tragik har jag svårt för, men Lyxfällan handlar ju oftast om människor det inte är ett dugg synd om. De ramlar bara i den grop de själva grävt, energiskt och metodiskt.
RaderaHahaha... Likaså jag, fick aldrig veckopengar eller något sådant men när vi åkte på semester fick vi en slant som vi kunde göra vad vi ville med. Jag satt oftast in större delen på banken.
SvaraRaderaSkönt att höra att det finns fler snåljåpar därute :-). Tycker ändå det är synd att vecko- och månadspeng tycks ha blivit ovanligare. Jag tycker att det är ett perfekt sätt att ge barn deras första chans att hushålla.
Radera