Jag vill inte döma, jag försöker
bara förstå. Jag har jobbat i restaurangmiljö, men aldrig varit
anställd på en restaurang eller haft någon insyn i ekonomin, så
mina kunskaper är begränsade. Men när Danyel Couet beskriver
krognäringen är det en framgångssaga. Branschen har vuxit
explosionsartat och sysselsätter idag tvåhundratusen människor
varav många traditionellt är svaga på arbetsmarknaden, unga utan
yrkeserfarenhet och invandrare som sliter med språket och
anpassningen till det nya landet.
Det låter jättebra, men borde inte en
stark restaurangnäring klara ett par veckors motgång utan att hela
branschen med samtliga anställda riskerar att gå under? För det är
det scenariot han målar upp. Och inte bara det, han säger indirekt
att branschen själv helt saknar möjligheter att reda ut
situationen. Inte ens med ”frikostiga” (hans citattecken, inte
mina) lån går det, eftersom de tydligen redan är hårt
skuldsatta.
Så nu behövs gåvor också, i
form av efterskänkta skatter, helst retroaktivt från årsskiftet. Jag är den förste att skriva under
på att Sverige har för höga skatter, men det kom väl inte som en
överraskning för Couet som verkar ha drivit företag i
decennier? Nu står hans enda hopp till Magdalena Andersson. ”Det
är bara du som har brandsläckaren” och ”även om tiden är
knapp hinner du fortfarande”.
En bransch helt beroende av välvilja från finansministern låter inte livskraftig utan mer som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Om jag också ska ramla ner i Couets träsk av metaforer kan jag säga att en del träd behöver näringsrik jord och kanske lite gödsel, andra behöver beskäras. Men om plantan är vek och angripen av röta och annat elände måste man ibland låta den dö så att något nytt kan växa upp där istället. Om allt artikelförfattaren skriver om svensk restaurangnäring stämmer kanske det är dags att ge upp om den.
En bransch helt beroende av välvilja från finansministern låter inte livskraftig utan mer som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Om jag också ska ramla ner i Couets träsk av metaforer kan jag säga att en del träd behöver näringsrik jord och kanske lite gödsel, andra behöver beskäras. Men om plantan är vek och angripen av röta och annat elände måste man ibland låta den dö så att något nytt kan växa upp där istället. Om allt artikelförfattaren skriver om svensk restaurangnäring stämmer kanske det är dags att ge upp om den.