”Det som avgör vilken sparkvot du behöver för att bli ekonomiskt oberoende är helt enkelt hur stora utgifter du har, vilken avkastning du får på ditt investerade kapital och hur lång tid du vill att det ska ta innan du når ditt mål. När du räknat ut allt det här så vet du också vilken sparkvot du behöver hålla för att bli ekonomiskt oberoende.”
För att ytterligare neutralisera
”sprängstoffet” skriver han att man bör utgå från sina egna
förutsättningar och inte jämföra sig med andra eftersom alla är
på olika ställen i livet. Jag gillar den här typen av torra
redovisningar även om jag själv nog hade försökt spetsa till den
lite för att väcka debatt. Men det behövdes inte. Så här lät en
kommentar på Twitter:
”Sluta med sparhetsen. De som lyckas leva av kapital har varit grymma investerare, inte snålvargar. Sluta med det här tramset och fokusera på att maximera avkastning, eller hitta ett meningsfullt jobb.”
Jag förstår inte, vilken hets? Det
var ju inte en ”Gör så här”-text eller ens ”Så här gör
jag” utan mer av ”Det här är en möjlighet”. Ändå blir
flera människor som tokiga. Förutom ”hets” och ”trams”
användes uttryck som ”perverst” och ”oändligt tröttsamt”.
Kan de kategoriska fördömandena möjligen bero på att de innerst
inne är osäkra på att de egna valen leder till evig lycka?
Det enda lustiga jag ser i detta är att de personer som kritiserar andra för att sprida spariver ofta inte har några som helst problem att utifrån sina egna värderingar i samma andetag berätta exakt vad andra gör för fel. Tänk att ha så mycket moral att det räcker till två uppsättningar!
För mig är sparande – eller låt
oss kalla det snålande – en hobby, för att inte säga livsstil.
Andra ser på vampyrfilm, går på ishockey eller spelar boule. Jag
skulle inte drömma om att kalla deras intressen tramsiga eller
perversa. Ett tips till de som finner texter om sparkvoter ”oändligt
tröttsamma” är att inte läsa dem. Det är därför ni inte
hittar mig på fotbollslandskamper skanderandes: ”Fotboll är
tråååkigt! Fotboll är tråååkigt!”