Det är flera år sedan jag skrev om
Tobii, men nu har det gått så bra att jag tänkte ta bladet från
munnen igen.
Det finns ett uttryck som går ut på
att den säkraste investeringen under en guldrush är att köpa
spadar för satsar man på guldgrävarna kan man ha otur och plöja
ner pengarna i en värdelös sådan, men både dåliga och bra
guldgrävare kommer behöva spadar.
Det här kanske verkar som en långsökt
koppling, men det är anledningen till att jag under flera år ägt
eyetracking-utvecklaren Tobii. Jag vet inte om det är deras satsning
på handikapphjälpmedel som kommer att bära frukt, att hjälpa
förlamade att kommunicera med hjälp av sina ögon, eller om det är
när vi kör bil vi kommer ha mest nytta av Tobiis lösningar för
att läsa av våra ögonrörelser, eller om det är dataspelen och VR
som till slut blir den stora grejen. Men jag tror mycket på tekniken
och blir den framgångsrik kommer den stora aktören Tobii tjäna
pengar på det.
Till slut kanske någon med samma idé
som jag om spadar och guldgrävande (men med större plånbok) köper
upp hela klabbet, men hittills har det handlat om samarbetsavtal med
andra företag. För tre år sedan integrerade Microsoft Tobiis
ögonstyrning i Windows 10 varpå aktien drog iväg runt 20
procent.
I förra veckan kom ett pressmeddelande om att Tobii Dynavox (företagets hjälpmedelsdivision)
integrerar Google Assistant (Google är också ett ganska stort
företag) i sina hjälpmedel, och aktien steg direkt 17 procent. Då
ska sägas att det hade gått väldigt bra hela hösten.
Nu då? Förra kvartalsrapporten var
”utmanande” och pga Tech-delen (konsumentprodukter för vanligt
folk) har företaget aldrig gått med vinst. I år är aktien upp
över 70 procent. Dags att ta hem vinsten och leta efter nya
investeringar? Jag tror inte det.
Jag är själv ingen tekniknörd och
kommer antagligen beställa datormöss från någon obskyr nätsajt
när alla andra övergått till att styra alla sina maskiner med
eyetracking, men jag ser potentialen och tror att Tobii kommer att
leda utvecklingen under lång tid framöver. Dessutom växte jag upp
med en handikappad far (det hette så då, inte rörelsevarierad
eller funktionsutmanad) och har på nära håll sett hur
handikapphjälpmedel kan chockhöja livskvalitet.