Mata inte fåglar om du inte tänkt göra det hela tiden. Matar du dem i november, men inte i december kommer de garanterat dö. Eller:
”Ge en man en fisk och du föder honom för en dag. Lär en man att fiska och du föder honom för hela livet.”
Det här tror jag alla håller med om.
Ändå verkar Sveriges bistånd gå ut på att ”skyffla ut fisk”.
Tanzania t ex, de har fått bistånd från Sverige sedan 1963, totalt
över 60 miljarder. De som var fem år då fyller 62 i år, vilket är
medellivslängden där. Det är inte vad jag kallar att lära
människor att föda sig själva.
Det tycker förresten inte SIDA heller.
Enligt dem försvagas ekonomin och utvecklingen av mänskliga rättigheter går åt fel håll.
Det låter som en dålig investering, så då gör det kanske inget
att en tredjedel av biståndet försvinner i korruption.
Något annat Sverige gör med sitt
bistånd är så kallat ”särskilt demokratistöd”. När andra
länder försöker påverka politiken utanför sitt eget land skriker svensk
media ”Utländsk påverkansoperation!”, men kanske är det okej
när vi gör det? En del av detta särskilda demokratistöd går
förresten till att driva opinion i Sverige. Varför lägger vi
biståndspengar, nästan hundra miljoner kronor om året, på det?
Ska biståndspengar användas politiskt
borde det väl vara som morot/piska när det gynnar oss. Om t ex ett
land vi ger bistånd vägrar att ta emot sina egna medborgare skulle
vi kunna säga åt dem att pengarna ryker.
Men nej, vi ger dem fisk istället,
vilket gör tredje världen än mer oförmögen att ta hand om sig
själv. Var det tanken? Om inte ifrågasätter jag om svenskt bistånd
någonsin gjort nytta. Utvärderas det någonsin? Förutom av SIDA
och politikerna själva, som knappast kommer fram till att deras
arbete varit meningslöst eller ännu sämre. Gör pengarna inte
världen till en bättre plats är det dags att göra något bättre
för pengarna.