Fler än jag har undrat hur det kommer
sig att vitvaror som tidigare kunde hålla i 30 år plötsligt bara håller i tio, nu även SVT.
Jag tror inte att det är en stor
konspiration för att få oss att handla oftare utan snarare beror på
att man prispressar komponenterna så mycket att det till slut vore
ett rent under om inte några vitala delar ger upp.
Teknikutvecklingen ökar antalet grejer som kan gå sönder och gör det dessutom olönsamt att reparera.
En mening i artikeln talar också emot konspirationsteorin:
”Under de senaste tio åren har vi sett allt fler felfria produkter som kommer in till återvinning efter att man renoverat sitt kök i hemmet eller att det görs större utbyten i hyreshus.”
Varför skulle tillverkarna lägga
energi på att få sina maskiner att gå sönder när kunderna ändå
byter ut dem i förtid? Det vore ju verkligen ett slöseri för
vitvarubolagen. Och även om jag inte är förvånad blir jag lite
tröttare på mänskligheten. Här talas det vitt och brett om hur
viktigt det är med miljön och vad fint det är med återbruk. Ändå
orkar många inte ens ge bort sina fungerande vitvaror.
När jag rev ut köket i
min lägenhet gav jag kyl/frys till min mamma som hade en äldre
version i samma storlek (som vi sålde på Blocket). Den gamla spisen
med glaskeramikhäll såldes för 1200 kr och allt jag behövde göra
var att svara i telefon och öppna dörren för köparen som släpade
ut den helt själv. Bänkdiskmaskinen hade jag redan vid
inflyttningen gett bort till en kompis (ingen diskmaskin i min bostad).
Det blir säkert svårare och svårare
att köpa kvalitativa grejer som håller länge, men jag försöker i
alla fall. Min gamla teflonpanna byttes ut mot en gjutjärnspanna och förra gången jag köpte hårtrimmer blev det en Moser, som var
sex gånger dyrare än de billigaste, men som jag hade hört av flera
ska hålla i decennier. Jag har inte främst gjort detta för miljöns
skull utan för min egen plånboks, men allt som oftast sammanfaller
ju dessa intressen.