Ekonomipoddar

Jag har i stort sett gett upp konceptet television. Jag har inte ens en tv längre. Istället knarkar jag nätradio/-tv. Här är en lista över de ekonomipoddar jag försöker följa regelbundet.

Stockholmsbörsen

Detta är det något allmängiltiga namnet på tidningen Placeras podd där chefredaktör Tomas Linnala samtalar med Börsveckans Lars Frick. Genomtänkt, matnyttig och faktiskt rätt kul också. Humor kan tyckas överflödigt när det handlar om börsen, men nej, jag tycker inte det.

Börspodden

Men känns humor jobbigt kanske Börspodden är något för dig. Daytradarna Johan Isaksson och John Skogman ger i Avanzas regi korta marknadskommentarer och ett och annat aktietips. Avsnitten släpps en gång i veckan och ligger på en halvtimme, vilket lätt hade kunnat halveras om programledarna lät bli att kalla varandra vid förnamn var femte sekund (”Vad tycker du om det här, Johan?”, ”Jadu, John...”). Men står man ut med Werner & Werner-imitationen är det ibland ganska hörvärt.

Sparpodden

Nordnets veckoprogram lett av sparekonomen Joakim Bornold och SvD-journalisten Peter Benson. Lite annat fokus än Börspodden med färre företagsspecifika analyser och lite mer helhetsgrepp på börsen. Skönt tugg och bra kunskapsförmedling. Jag saknar Bornolds företrädare Günther Mårders snåltips som var helt i min smak, men en av de bästa poddarna även med den nya bemanningen.

Pengapodden

Avanzas sparekonom Claes Hemberg vill inte vara sämre. Fast i det här formatet är han det. Jag saknar dynamiken av flera röster, och så tycker jag att Hemberg gör det väl lätt för sig genom att i stort sett aldrig prata företag. Vädrar han en åsikt är det oftast någon annans. Men vad tusan, han vet hur man låter käften gå och vet vad han pratar om, så programmet är ändå värt att höra. Om man gör det... Visst är det spontant att sitta på ett kafé och podda i sin iPhone, men ljudet blir därefter.

Fill-or-kill-podden

Tre unga, fiffiga traders ger sin syn på börsläget och analyserar världspolitik. Jag stör mig på det extrema användandet av engelska uttryck, men innehållet är ofta bra. Okej, jag ska gnälla på en grej till. Vad är det som är så farligt med att använda sitt riktiga namn? Jag har liiite svårt att ta en kille som kallar sig ”Handelsson” seriöst. Jaja, det är väl jag som är gammal.

PrataPengar

Ännu yngre är Unga Aktiesparares poddare, men jag känner mig inte lika gammal när jag hör dem. Däremot känner jag igen mitt eget lillgamla jag. Inte mycket till analyser och tips, mer allmän börsinfo och undervisning i skön stil.

Fondpodden

Journalisten Jacob Bursell snackar marknad och världsekonomi, ofta med intressanta gäster. Själv hade jag gärna sett lite fler tips på köpvärda fonder och på hur man ska tänka när man handlar dem, men som allmänt ekonomiprogram är det bra och informativt, om än inte jättefestligt.

Aktiepodden

Aktiespararnas podd med mycket ojämn utgivningsfrekvens. Här kommer det jag saknar hos många av konkurrenterna, ambitiösa företagsanalyser. Men vi får hålla tummarna för att medarbetarna är utvalda för att de är duktiga på börsanalyser och inte för deras radiovana. Annars är vi illa ute...

Aktiespanarna

Eftersom de knappt orkar dra ihop material för en podd är det märkligt att Aktiespararna har två. Har inte riktigt fattat uppdelningen av personalstyrkan, men det här är den pladdriga redaktionen. Jaja, som poddknarkare får man inte vara kräsen.

Börslunch

Själv tycker jag radio är överlägset tv eftersom jag kan lyssna när jag springer, promenerar, diskar, lagar mat... Men vill man ha rörliga bilder bör man välja efn.se och då företrädesvis Börslunch. På 20 minuter hinner de med dagens viktigaste händelser. Lite väl förtjusta i grafer, kan jag tycka. Annars bra. Och programledaren Charlotte Stjerngren har humor.

Plånboken

Vet inte om Sveriges Radios program räknas som poddar (de gör det visserligen själva), men Plånboken tycker jag är ett bra program om privatekonomi.

25 minuter

Den pensionerade 44-årige hedgefondförvaltaren Karl-Mikael Syding samtalar med den hälften så gamle entreprenören Ludvig Sunström (nej, jag har inte stavat fel, det ska vara så). Om ekonomi, företagande, nätverkande, filosofi, personlig utveckling… Det låter spretigare än det är. Inga konkreta börstips, men väl boktips och utmanande idéer och det räcker för att kvala in på min lista.

Någon mer podd värd att nämna? Och har jag fel i mina åsikter (det är väl ändå inte möjligt)?

Hur lite tid får man lägga på privatekonomi?

Vänner och bekanta vet att jag är intresserad av ekonomi. Därför får jag ofta frågor om investeringar, aktier och bankkonton. (Och banklån, men eftersom jag inte inte haft ett lån i hela mitt liv passar jag på dem.)

Jag förstår och tycker att det är okej att vilja ta hjälp. Det gör jag också, både om ekonomi och annat. Men hur ointresserad får man egentligen vara av sin egen plånbok? Även om man tycker att pengar är det tråkigaste som finns kommer man ju inte undan ansvaret som myndig person. Om man inte ska gå i barndom är man ytterst ansvarig för sin egen ekonomi. Ändå ser jag både i vänkretsen och i nyhetsflödet exempel på människor som medvetet eller omedvetet kämpar emot genom att tillhöra någon av följande kategorier:

PERSONTYP 1

Vill ha mer (eller överhuvudtaget några) pengar över i slutet av månaden och kan inte begripa vad det beror på att det aldrig blir så. Att ta reda på det? Äh, nu är det fredagsmys, det är det minsta man är värd efter en vecka full av gnäll.

PERSONTYP 2

Har en hopplös ekonomi, men är fast besluten om att detta är en naturlag. Lönen är för låg för att kunna spara pengar. Den som är i ett liknande läge och påstår annorlunda ljuger eller fuskar.

PERSONTYP 3

Tycker sig vara ganska duktig på att hålla i pengar, men frun, pojkvännen eller ungarna ser till att pengarna ändå tar slut. Istället för att ta snacket med den skyldige (eller ta reda på om det ens förhåller sig så) kan man lika gärna skita i allt, spela martyr och se pengarna rulla iväg i takt med åren. På gravstenen ska det stå: ”Här vilar en felfri person efter ett ruttet liv!”

PERSONTYP 4

Det går säkert att göra något bättre av ekonomin, men jag har inte tid. Gör det åt mig, jag litar blint på vem som helst bara jag slipper bry mig. Annars skiter jag i det.

Men så här hopplös är väl ingen? Jodå! Som exempel: Årsskiftet 2014-2015 sänktes pensionsavdraget och vid detta årsskifte slopades det helt. Numera är det vansinnigt ofördelaktigt att spara i en pensionsförsäkring. Trots det fortsätter många som tidigare. Varför jobba för att tjäna pengar om man ändå frivilligt tänker ge bort dem till staten bara för att man inte orkar hålla koll på vad som gäller?

De enda jag fullt ut respekterar för sitt ointresse är människor som badar i pengar, men alla vi som på något sätt måste hushålla gör klokt i att bry oss. Om man stressar så man får ont i magen för att få ihop livet och samtidigt inte tar tag i sin ekonomi är man en idiot.

Så hur mycket engagemang krävs, som allra minst? Naturligtvis olika om du är student som bor med dina föräldrar eller om du har hus, lån, två bilar och en sexbarnsfamilj. Men börja någonstans, kanske genom att ta reda på hur mycket pengar som kommer in och var de försvinner, vilka kostnader som går att pressa och se över ditt sparande. Det kräver varken universitetsstudier eller avancerade dataprogram. Du behöver ett vitt papper, en miniräknare och tid. Börja med att lägga en timme i månaden. Får du inte med bästa vilja loss den tiden är ditt liv så eländigt att nästan alla förändringar är till det bättre.

Välkommen!

En ny ekonomiblogg – behövs det? Nej, såväl du som jag och världen i stort hade överlevt utan, men det här blir kul. Jag har genomgått en statlig humorutbildning, så det så! Dessutom har jag en syn på pengar som skiljer ut sig. Mer om mig finner du under ”Presentation” några centimeter upp.

Här i bloggen tänkte jag ägna mig åt spartips, börstips och allmänna reflektioner kring pengar och ekonomi. Förhoppningsvis får jag frågor och mothugg som resulterar i intressanta diskussioner.

Jag har för vana att kalla idioter för idioter och dumheter för dumheter. Känns det jobbigt kan jag med fördel rekommendera Facebook, där alla är snälla, håller med och ”gillar” till förbannelse. Särskilt små gulliga jävla kattungar!