Jag förstår inte varför
EU-kommissionen ska lägga sig i svenska arbetstidsregler, men det är
många (och allt fler) saker jag inte begriper med EU. Sverige rättar
såklart in sig i ledet, vilket nu retat gallfeber på landets brandmän.
Idag jobbar många brandmän
24-timmarspass där de får sova på arbetstid, men i framtiden ska
de istället få rullande scheman med olika arbetstider i kortare
arbetspass. Jag har ingen aning om ifall brandmännen har skäl att
”rasa”, om det är ett bra jobb med arbetsbörda och
utbildningskrav som motsvarar lönen osv. Det spelar heller ingen
roll vad jag tycker, eller om det är okej att just den kåren sover
på jobbet.
Det intressanta är vad brandmännen
själva säger och om svansföringen kommer att matchas av hur de
sedan agerar. Där har jag mina tvivel. Jag har sett så många
exempel genom åren, både i min egen bekantskapskrets och i
uppmärksammade fall i media, på när yrkesgrupper sagt sig beredda
att sluta eller gå ut i vild strejk om försämringar drivs igenom.
Några månader senare står de på arbetsgivarens kontor med mössan
i hand. Ibland har de fått ett köttben för att inte helt tappa
ansiktet, ibland inte. Vikt sig har de gjort oavsett.
Till viss del förstår jag det också.
Pengarna måste in, lånen betalas, ungarnas ishockeyutrustning köpas
och maten på bordet. Detta är bara ett av många skäl till att det
är viktigt att samla på sig dra-åt-helvete-pengar.
Med en lite större buffert på kontot (och/eller lägre utgifter) är det så mycket lättare att med trovärdighet spela ut uppsägningskortet i förhandlingen. Jag har gjort det själv och varje gång har det varit värt alla minskningar av konsumtion, bekvämlighet och lättja.