Jag blir beklämd när jag
läser om att särbegåvade barn lämnas åt sitt öde när de är färdiga med de uppgifter som deras klasskamrater
fortsätter att traggla med.
Killen i reportaget
berättar om hur han till slut var så skoltrött att han började
fundera på att ta livet av sig, att han skolkade för att läsa i
biblioteket istället och att han inte uppfattar skolan som ett
ställe där man lär sig saker, det är i första hand en
förvaringsenhet.
Jag var inte särbegåvad,
men det där med förvaringsenhet kände jag också. Och för all
del, när jag var klar med matteboken fick jag en ny och när jag var
klar med den fick jag sudda och göra om – inte särskilt
utvecklande.
Det som gör mig mest
irriterad är att jag läst liknande reportage i 30-40 år.
Skolverkets representant hoppas att fenomenet ska växa bort, men
varför skulle det göra det? Problemet är nog att varken lärare
eller berörda myndigheter ser det som bekymmersamt att duktiga
elever inte får utnyttja sin fulla potential. De är ju redan mycket bättre än övriga, så skulle de bli ännu bättre blir de
sämsta eleverna ännu sämre i genomsnitt.
Precis som när det gäller ekonomi anses klyftorna värst. Om bara alla vore lika fattiga, eller i detta fall dåliga, hade situationen upplevts som bättre. Detta har förresten med ekonomi att göra, det är inte bara personliga tragedier för smarta ungar som får sin skolgång förstörd. Sverige behöver de smarta eleverna. Inte bara att de överlever skoltiden utan att de därefter börjar jobba i stora börsbolag eller skapar nya.
När jag gick i skolan fanns särskola för de svagaste eleverna. Kanske särskola för särbegåvade kan vara en bra ide?
SvaraRaderaKanske. Det finns eller har åtminstone funnits klasser för särbegåvade.
RaderaMan kan ju flytta upp klasser. Hade en kompis som flyttade upp två klasser. Det finns vägar och har alltid funnits. Men just nu är det trendigt att klanka på allt som är en institution.
SvaraRaderaJag tror - tyvärr - inte att det har ett dugg med trender att göra. Anledningen till att institutioner kritiseras mer än på väldigt länge är att de fungerar sämre än på väldigt länge. Då har man två val: låtsas som det regnar eller lyfta problem i syfte att de ska åtgärdas.
RaderaMen fungerar dom verkligen sämre? Är det inte snarare så att våra krav på vad de ska åstadkomma ökar av naturliga skäl och då försöker man förbättra. Ibland känner jag att Leif Östlings gamla utbrott kan vändas om. Hur fan mycket tror folk man kan få för skattepengarna!
RaderaAlla vill ha underverk men ingen vill betala typ.
När jag jämför Sverige med andra länder, t ex Norge där jag bor, tycker jag tvärtom att det är märkligt att inte Östlings utbrott fick ett större genomslag. När det går att få så mycket mer för samma eller mindre skattepengar i andra länder, "vad fan går det inte för i Sverige?".
RaderaDet kanske är så att svenskar är mer gnälliga, bittra och krävande än andra nationaliteter?
RaderaFast om en person (svensk eller något annat) jämför vad man får för skatten i Sverige med vad man får i ett eller andra flera länder - på vilket sätt påverkas jämförelsen av att den jämförande personen är gnällig?
RaderaInte alltid bra att hoppa över klasser, bara för att du är begåvad på vissa områden så är du kanske inte mogen på andra. Att gå med äldre elever ställer helt andra krav.
RaderaGod poäng!
RaderaPrecis som Mia säger så är det inte bara att hoppa upp två klasser. Då hoppar du nästan över ett helt stadie, och bara för att du som 7:e klassare kunskapsmässigt är på samma plats som 9:e klassarna så är det inte alls säkert att du är lika utvecklad socialt. Har sett det själv då jag har en släkting som är särbegåvad men var något sen (inte mkt) in i puberteten. Han var smartare än alla sina klasskompisar i 9an när han egentligen skulle gå i 7an men utvecklingsmässigt var han som en 6:e klassare och var flera huvuden kortare än sina klasskompisar och ville fortfarande ”leka” när klasskompisarna skulle ragga på tjejer. Visst har det gått bra för honom i skolan och han har disputerat, men högstadiet och gymnasiet var fruktansvärt jobbigt för honom då han var mobbad och utfryst.
RaderaPå gymnasiet drog de andra iväg ännu mer. När alla tog körkort och gick på krogen fick han inte följa med. När han tog studenten fick han inte följa med sina klasskompisar då han inte var tillräckligt gammal för att komma in på krogen.
RaderaBättre att göra som med en tjej i min klass som var särbegåvad. Hon fick tenta av vissa kurser och fick på lektionstid läsa kurser från gymnasiet på distans.
Ja, stor skillnad när man är liten. Numera har jag knappt koll på hur gammal jag är :-)
RaderaDels är det inte så lätt att få hoppa över klasser. Skolan gillar det inte. Sedan hjälper det nog inte så mycket, man får själv lära sig det som andra lärt sig på 2år, sedan sitter man där med en packe idioter igen.
RaderaSedan har skolan igentligen skyldighet att anpassa skolgången, men det gäller i praktiken bara idioterna.
Det är ju först på gymnasiet som det blir bättre.
Rent krasst borde man tenta dom olika kurserna, om man sedan läser gymnasie matter på lågstadiet men svenska på åk1 nivå borde inte vara ett problem
Det är min känsla, att om någon halkar efter finns det möjligen resurser, men när någon behöver ett snabbspår ses det snarast som ett problem.
RaderaSvårt att läsa gymnasiematte om ens lärare på den tidpunkten inte ens hade fixat kursen själv.
@Anonym 09:27.
SvaraRaderaI den här bloggen får man bortse från okunskapen och generaliseringarna kring offentlig sektor. Däremot har Sparo en klar poäng i att jantelagen ofta får styra i Sverige, även i detta sammanhang.
Om du menar att detta inte är en plats där det varje dag skrivs en vetenskaplig rapport har du såklart rätt. En bloggtext man läser på 1-2 minuter kommer, om ämnet är komplext, inte vara heltäckande och därigenom innehålla generaliseringar. Det är dock inte detsamma som okunskap.
RaderaFick svårare böcker när jag var klar. Är du extremt särbegåvad lär du bli uppflyttad. I våran dotters klass finns det en elev som läser vissa ämnen med treorna istället, då hon är för duktig för tvåorna.
SvaraRaderaDet är bra att/om det funkar ibland, men jag tror inte att killen i reportaget är en skådespelare som hittar på att han övervägde att ta livet av sig pga sina upplevelser i skolan.
RaderaNej självklart hemskt. Men han är troligen ett extremfall.
RaderaJa, detta handlar om extremfall, men om Sveriges säg 100 intelligentaste barns potential trycks ned kommer det kanske göra skillnad för hela landets ekonomi, bortsett från att det är hundra personliga tragedier.
RaderaJag gick ju grundskolan under 70-talet. Då fanns det alltid extrauppgifter (naturligtvis i pappersformat) som delades ut när man var klar med de obligatoriska. Det borde väl vara ännu lättare att distribuera nu via dator och det papperslösa samhället :)
SvaraRaderaExtrauppgifter är en sak, och bra att de finns, men människor som vill läsa kvantfysik på lågstadiet passerar snabbt lärarens nivå och vad ska han/hon då med skolan till?
RaderaDe där extrauppgifterna... "eftersom du är så snabb och fattade problemet med en gång så får du nu dubbelt så många likadana tal att göra". Inte direkt utvecklande, snarare tvärtom! Dessa extrauppgifter var aldrig mer avancerade, hur skulle det se ut? De kvicktänkta barnen måste ju vänta in de andra till genomgången av nästa kapitel, som ska ske gemensamt.
RaderaDå är det ingen vits, extrauppgifterna måste ha högre svårighetsgrad om man ska utvecklas av dem.
RaderaJag hängde mycket på Biblioteket. Å läste i brorsans läroböcker, han låg 8 år före mig. Men kvantfysik på lågstadiet var nog inte min grej, det var mest biologi/geografi som var extra kul.
RaderaJag tog väl i lite med kvantfysik :-)
Raderaoj oj oj då.
SvaraRaderaOm du haft en son eller dotter som övervägt att ta livet av sig (eller faktiskt gjort det) pga detta problem hade du möjligen uttryckt dig ännu starkare.
RaderaOj oj oj oj då.
RaderaNär jag gick i grundskolan på 1980-talet så hände det att de särbegåvade barnen fick flytta upp en årskurs för att få de utmaningar de behövde. Likadant var det i andra ändan av skalan att en del barn hölls kvar en årskurs.
SvaraRaderaÄven nu verkar detta vara metoden som används då det har hänt under mina barns skolgång.
Jag undrar om inte de där som kan flyttas upp en klass är lite av ett annat problem. Jag ser dem mer som barn som har ganska lätt för skolan, inte superintelligenta.
RaderaJag har uppfattat det som att problemet inte direkt är att det inte finns "lösningar" utan det är svårt att identifiera dessa individer. "Särbegåvad" kan visa sig ha varit övergående, resten kom ikapp.
SvaraRaderaDet kan vara ytterst begränsat till ett ämne. Det kan helt enkelt vara en annan "diagnos" som ger liknande uttryck. Ser framför mig hur var och varannan förälder hävdar att deras stökiga unge är särbegåvad.
Släpp jantefjanteriet det låter mer och mer konspiratoriskt varje gång nån tar upp den vinkeln.
Det är helt enkelt lättare att identifiera puckona och ge dem stöd än att identifiera särbegåvade som faktiskt är begåvade och inte bara har andra diagnoser.
Så kan det också vara, men om man inte klarar av att identifiera dem skulle väl det kunna sägas vara att man saknar lösningar.
RaderaMan behöver inte kalla det jante, men fenomenet är högst reellt och inte ett dugg konspiratoriskt. Det är t ex möjligt att det finns föräldrar som hävdar att deras stökiga unge är särbegåvad, men jag är också övertygad om att många föräldrar med de facto särbegåvade barn nekar till det pga att svenskar är skolade till att tycka att "det är inget speciellt med mig inte".
Undrar om det finns någon ledande politiker i Sverige som är särbegåvad?
SvaraRaderaDe jag träffat gav åtminstone inte intryck av att vara det på uppsidan.
RaderaEn utmärkt och intressant fråga.
RaderaVet inte om jag skulle kalla mig särbegåvad precis, men i grundskolan var jag i alla fall långt över medel.
SvaraRaderaJag tycker mig minnas att skolgången mest handlade om att vänta på att andra skulle bli klara med vad man nu gjorde så läraren kunde gå vidare.
Det varade till KTH, då blev det plötsligt svårt för mig också.
Det är synd med tanke på hur otroligt mycket lättare det är med inlärning när man är 5-7 än i högskoleåldern.
RaderaJag hade ocksa lätt för mig i skolan och ja, det blev en del väntetid. Men en termin bestämde läraren att jag skulle sitta jämte en kompis för att hjälpa henne pa mattelektionerna, jag hade femma och hon tvaa i betyg. Det gjorde jag gärna. När jag senare jobbade som lärarvikarie tillämpade jag en liknande metod, satte den brakiga jämte den ordningsamma. 10-aringarna i klassen fattade direkt varför, och ingen hade nagot emot det. Om det var korrekt pedagogik har jag ingen aning om.
Radera/Annika
Det kunde funka för att göra dig till en bra lärare, men tänk om världen gick miste om en matematikprofessor för att du fick göra din lärares jobb istället för att utvecklas själv.
RaderaHaha, den risken var nog liten. Aven med en femma i matte var jag ljusar ifran Ramanujan (the man who knew infinity). Och det gick ju rätt sa bra för mig ända, trots en förhallandevis lag utbildningsniva.
Radera/Annika
Hej Annika. Kul att det funkade för dig och för din klasskompis. Min erfarenhet är annars att de svaga eleverna som får en duktig klasskompis placerad bredvid sig, de blir ännu stökigare. De vill absolut INTE få hjälp av en klasskompis!
RaderaOch den där pedagogiken att sätta en lugn elev (oftast en tyst flicka) mellan två bråkiga (oftast pojkar) för att den lugna flickan på något magiskt vis ska få de två andra att sluta bråka DET FUNKAR INTE! Läs gärna på om "kuddflickor" och fråga gärna en "kuddflicka" hur kul hon tyckt att det var att alltid vara tvungen att sitta bredvid klassens bråkstake, att aldrig få jobba ifred, att alltid få sina uppgifter förstörda (tex sönderrivna övningsböcker). Bara för att skolan vägrade se problemen och anställa en stödlärare.
Ett av mina barn var tvungen att göra alla grupparbeten med stökiga och till viss del inte närvarande elever. Vilket gjorde att mitt barn alltid fick göra 4-5 gånger så mycket jobb än andra, från att samla in fakta till HELA gruppen till att skriva manus till allas presentationer. För enligt läraren så måste alla i gruppen presentera, även om de inte kan eller vill "de kanske dyker upp till redovisningen" sa läraren.
Ett annat barn har avancerade mattegrupper i sin skola. Äntligen får de jobba i sin egen takt och inte bara vara uttråkade. När de går ut 9:an så har de även tentat av gymnasiets första årskurs i matte.
Till er andra: Nej det är inte lätt att flytta upp en årskurs! Vissa kommuner har policy att ingen får börja skolan ett år tidigare, även om de råkar fylla år 2 januari och kan äldre syskons läroböcker utantill!
Spargrisen
Det där med grupparbeten i skolan minns jag också som en plåga. Precis så, en del brydde sig inte och då fick man släpa med sig dem också. På ett grupparbete (ett filmprojekt som tog en hel termin) hotade jag och den andra som drev arbetet med övriga som dödvikt att lämna in en timredovisning till läraren, eftersom vi var less på att göra fem gånger så mycket som de andra utan att det skulle uppmärksammas. Då skrämde vi åtminstone upp dem till styrfart.
RaderaTyvärr stämmer det här. Jag var i samma situation som mina barn är i nu, understimulerad pga för låg nivå/långsam takt. Trots tydlig info om detta på "utvecklingssamtal", där läraren lovar att stimulera även de duktiga eleverna, händer inget. Fler uppgifter av samma slag alternativt spela på paddan är vad det blir.
SvaraRaderaMitt yngre barn har lärarna tyvärr tillämpat metod nämnd ovan för; dvs min unge är skötsam och smart, får sitta med klassens bråkstake. Min unge ska alltså göra samma arbetsuppgifter som innan men i en stökigare miljö. OCH vara lärare.
Hemma pratar vi om det.
En dag hade mitt barn i skolan sagt det jag sagt hemma: "jag sitter bredvid o hjälper bråkstaken om jag får ta del av din lärarlön".
Det funkar kanske inte idag, men da fungerade det fint. Brakstaken lugnade ner sig och de andra i klassen hjälpte till. Numera far ju lärarna inte ens säga ifran, utan att nagon (förälder) blir kränkt. Inget yrke jag hade valt idag, och jag la av efter ett par ar och min karriär tog en annan riktning.
Radera/Annika
Man blir ledsen när man läser sånt här. Upplever samma problem för mina barn, yngste tycker matteboken är fjantig med för mycket bilder och färgläggningsuppgifter. Klart understimulerade i slolan med för lätta uppgifter och mycket stök under lektionerna.
RaderaVälfunnen replik, där fick "läraren"!
RaderaJa, det var roligt och lite oväntat. Jag hade inte planerat att det skulle sägas till läraren ifråga. Men nu i efterhand nöjd med förloppet.
RaderaFick ditt barn nån lön då?
RaderaSå underbart sagt! Skulle gärna höra vad rektorn hade att säga om det också.
(Vi blev inkallade på samtal när ett av barnen fick nog av en mobbare och skog tillbaka. Inte hårt, mest en markering. Alla lärare visste att det var en mobbare. På vår fråga om när de skulle ha samtal med mobbarens föräldrar så fick vi veta att det inte var planerat. Däremot fick vi veta att det inte är bra när flickor slåss, fast när pojkar gör det så gör det ingenting.)
Spargrisen
Ibland känns det i nyhetsflödet som att skolan är ett parallellt universum med egna regler och normer. Jag menar inte att varenda knuff ska polisanmälas, men ingen annanstans hade man accepterat återkommande fysiska trakasserier. Skit detsamma om mobbarens föräldrar inte bryr sig, de ska banne mig kallas till möte ändå och om de inte kommer bör socialtjänsten informeras om läget och föräldrarnas informeras om att så sker ifall de inte själva har lust att bli föräldrar på riktigt igen.
RaderaNär jag jobbade som lärare så flyttade jag upp en tjej men hon fick sociala problem med klasskompisarna tyvärr.
SvaraRaderaLåter helt klart som en risk.
RaderaJag känner igen mig till viss del. Uppväxt i ett litet arbetarsamhälle och hade väldigt lätt för mig i grundskolan i alla ämnen utan att behöva plugga. Kanske kunde anses som särbegåvad i åtminstone vissa ämnen såsom ex. matematik där jag låg långt före mina klasskamrater.
SvaraRaderaJag fick heller aldrig någon vettig uppmuntran i skolan från lärarna utan det var extrauppgifter och extraböcker man fick plöja igenom. Men till vilken nytta fick jag aldrig förklarat. Mina föräldrar, som alltid var stöttande, men var klassisk arbetarklass utan akademiskt bakgrund hade också lite svårt att förklara vad jag skulle kunna ha för nytta av mitt läshuvud.
I högstadiet blev jag alltmer ointresserad och skoltrött då jag inte såg någon anledning till att vara bra i skolan. La hellre fokus på idrotten där man direkt fick bekräftelse på bra prestationer.
Visst jag tog senare en ingenjörsexamen utan problem efter att varit ute i arbetslivet några år först. Jag trivs bra med det och är inte bitter men så här i efterhand kan jag konstatera att jag kunde nått betydligt högre inom akademisk utbildning med rätt uppmuntran.
Här måste svensk skola bli bättre på att ta vara på talangerna. Det görs säkert på sina ställen men det brister på alldeles för många håll. Jag har flera kollegor i min ålder som upplevt liknande.
Det är det värsta med detta, tycker jag, att de snackat om detta i decennier utan att det verkar ha gjorts någonting konkret för att fånga upp elever som sticker ut på den sidan spektrat.
RaderaDet kanske räcker att de särbegåvde går till skolan och får optimala förutsättnigar.
SvaraRaderaMen de får ju inte optimala förutsättningarna när de förväntas vänta in eller hjälpa sina klasskamrater istället för att själva utvecklas vidare.
RaderaDe får ju bättre förutsättningar om de andra stannar hemma. Smartisarn är där själv och sen kan de ju lösa alla problem för oss andra som inte är lika begåvade.
RaderaNu har jag läst din kommentar några gånger, men jag är inte smart nog till att förstå vad du menar.
Radera99% av barnen behöver inte nyttja skolsystemet. 1% skickar vi på superutbildning.
Radera??? Jag vet inte vilken parallell verklighet du lever i, men jag tror att alla barn behöver utbildning. Det kontroversiella i min syn jämfört med svenska skolan är väl att jag tycker att det även borde gälla de barn som har allra lättast för att lära.
RaderaVet inte om jag skulle kalla mig själv ett särbegåvat barn, men jag hade hemskt lätt för mig i skolan.
SvaraRaderaDels var jag uppväxt hängande i min lärarmorsas kjol när hon förberedde sina lektioner, dels var jag en sådan där äckligt lillgammal ungjävel som bodde på biblioteket och vid pianot. Lärde läsa vid 4.5år och fick börja lekis ett år tidigare. Några resultat på tester jag fick ta var rätt imponerande iaf.
Skolan var rena döden (hade dock inga självmords tankar varken då eller senare) i sin saktfärdighet och fyrkantighet. Tiden stod stilla.
Bäst var matte, där man kunde jobba igenom hela bokserien ”Hej Matematik!” i sin egna takt, men den serien var ju ej oändligt.
Hemskast var välskrivning/skrivstil med hjärndött avskrivningstraggel.
Tappade helt lusten rörande skolan, fortsatte dock sluka böcker, 50/50 fakta/skönlitteratur.
Det blev lite tuggmotstånd sista åren på gymnasiet, men då var jag redan gravt skoltrött och hade dålig motivation. Maxade bara resultaten i favoritämnena svenska, engelska o fysik.
Tog ett sabbatsår ,för att jobba, som har varat drygt tre decennier nu.
Trots att jag skrev 2.0 på högskoleprovet och kommit in på vad jag önskat så försvann aldrig olustkänslorna inför att sätta sig i skolbänken igen.
Ångrar mig inte, lyckats jobba mig upp istället och haft ett jätteintressant arbetsliv, men man ångrar ofta det man inte gjort mest…
/JB
Lillgammal kan man vara utan begåvning. Sådan var jag :-)
RaderaÅh ja, var inte så blygsam utan begåvning? Minns den konstiga matten på 70-talel, då vi var försökskaniner och fick lära oss mängdlära./M
RaderaJa Sparo, ditt språkbruk och resonemangsförmåga når man ej utan begåvning, släpp Jante! 😉
Radera/JB
JAG är definitivt inte särbegåvad och var det inte i skolan heller.
RaderaFörsökskaninerna fortsatte på 90-talet. Min klass fick börja med mattelektioner med romerska siffror(?!) och på högstadiet så införde de PBL. Båda slutade i katastrof. Jag var en elev som hade lätt för mig men jag kan tänka mig hur svårt det var för de elever som var tvungna att kämpa för att komma ikapp i vanliga matteböckerna eller efter att ha sprungit runt i korridorerna under ”basgruppsmötena”
RaderaMycket dumt har gjorts i skolan och som elev har man ju bara ett försök.
RaderaNågot av det dummaste de gjort i svenska skolan är att ta bort allmän och särskild matte/engelska. Förr kunde man dela årskursen i de som behövde mer stöd med det basala och de som fattade kvickt och ville fort lära mer. Nu ska alla vara tillsammans (utom spetsmattegruppen, som finns på ett fåtal skolor i landet) och läraren ska försöka få alla motiverade. De med läshuvud har tråkigt för att det går för långsamt, de trögare (i brist på bättre ord) har tråkigt för att de inte fattar och de mittemellan som borde ha perfekta förhållanden har tråkigt för att alla de övriga stör och bråkar.
SvaraRaderaMen ingen sticker ut och är bättre än någon annan. det är väl bra?
Spargrisen
Det visste jag inte, men det låter dumt. Fast när jag gick i skolan var allmän matte och engelska i praktiken inte ett dugg allmän. Det valdes bara av de 5-6 sämsta i klassen.
Radera"Ingen sticker ut och är bättre än någon annan", det verkar vara huvudsyftet med dagens skola. Om någon lär sig något också är det möjligen en positiv bonuseffekt, men inkludering är det primära.
Så du tror inte riktigt på vänsterns stora grej? Dvs att allting enbart beror på att Sverige vågar ha några skolor som inte är kommunal verksamhet? Allt blir väl bättre om alla tvingas formas i samma form, oavsett om kvaliten är skit?
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Nej, jag har svårt att se hur det skulle förklara någonting.
RaderaDet var en annan sak jag kände stor olust för från typ tredje klass. Trots politiskt aktiva "liberala" föräldrar var jag inte indoktrinerad vad jag upplever, men reagerade inför den tydliga vänstervinklingen på närmast allting, även om jag först senare kunnat sätta ord på vad det var som skavde.
Radera/JB
Du glömmer en sak. Vänstern styr inte längre. Med den nya regeringen så kanske det blir en förändring i den här frågan.
RaderaJag tror att jag haft max två uttalat högerröstande lärare (5 %?). När det kommer till lärarkåren lär vinklingen inte ändras på ett tag, även om det skulle bli en högerregering någon gång.
RaderaVärt att tillägga är att skolan mer eller mindre avskaffat läxor de senaste tio åren. Min yngsta går i lågstadiet och hen ägnar i snitt 60 sekunder i veckan på sin läxa - ja, det är bara 1 st läxa i veckan. Min äldsta går i högstadiet och hen har kanske 1 till 2 läxor i månaden (!). Jag har försökt få svar på detta från lärare och rektor och förklaringen är att eleverna ska lära sig allt i skolan eftersom de har "olika förutsättningar"...
SvaraRaderaJag tror att det varierar från skola till skola, men jag tror på läxor, för alla.
RaderaJösses! Sätt ungarna i en riktig skola, där det ställs krav. Annars är de körda. Det funkar inte som ovan i riktiga skolor. De få som finns kvar vill säga.
RaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Det är nog fullt möjligt att få till en fungerande skola utan läxor, men jag ser inte riktigt poängen. Jag tror att det är bra att tidigt lära sig att göra saker trots att ingen chef, mamma eller äkta hälft står bredvid och pekar. Och att alla har olika förutsättningar kommer man inte ändra på bara för att man försöker dölja detta faktum.
RaderaDet är en kommunal skola men har hört liknande historier från bekanta med barn i andra skolor i närområdet. Gemensamt är att det ställs väldigt låga krav på eleverna. Att barn har olika förutsättningar är självklart men de studerar inte partikelfysik utan multiplikationstabellen så föräldrar, oavsett bakgrund, kan väl inte ha problem att hjälpa grundskoleelever med läxläsning? (frågan riktad rent allmänt och inte mot någon av kommentatorerna här)
RaderaOch att ställa låga krav på barn tror jag aldrig är en bra idé. Jag tror att det är nyttigt att inte bli curlad genom skolan.
Radera