fredag 14 april 2023

Nu brinner det?

Jag förstår inte varför EU-kommissionen ska lägga sig i svenska arbetstidsregler, men det är många (och allt fler) saker jag inte begriper med EU. Sverige rättar såklart in sig i ledet, vilket nu retat gallfeber på landets brandmän.

Idag jobbar många brandmän 24-timmarspass där de får sova på arbetstid, men i framtiden ska de istället få rullande scheman med olika arbetstider i kortare arbetspass. Jag har ingen aning om ifall brandmännen har skäl att ”rasa”, om det är ett bra jobb med arbetsbörda och utbildningskrav som motsvarar lönen osv. Det spelar heller ingen roll vad jag tycker, eller om det är okej att just den kåren sover på jobbet.

Det intressanta är vad brandmännen själva säger och om svansföringen kommer att matchas av hur de sedan agerar. Där har jag mina tvivel. Jag har sett så många exempel genom åren, både i min egen bekantskapskrets och i uppmärksammade fall i media, på när yrkesgrupper sagt sig beredda att sluta eller gå ut i vild strejk om försämringar drivs igenom. Några månader senare står de på arbetsgivarens kontor med mössan i hand. Ibland har de fått ett köttben för att inte helt tappa ansiktet, ibland inte. Vikt sig har de gjort oavsett.

Till viss del förstår jag det också. Pengarna måste in, lånen betalas, ungarnas ishockeyutrustning köpas och maten på bordet. Detta är bara ett av många skäl till att det är viktigt att samla på sig dra-åt-helvete-pengar.

Med en lite större buffert på kontot (och/eller lägre utgifter) är det så mycket lättare att med trovärdighet spela ut uppsägningskortet i förhandlingen. Jag har gjort det själv och varje gång har det varit värt alla minskningar av konsumtion, bekvämlighet och lättja.

31 kommentarer:

  1. Visst, långfingerpengar är ett sunt mål, men det är kanske inte helt enkelt att hinna få ihop dem under relativt kort tid i yrkeslivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror på hur hårt man går in för det och på vilken nivå man lägger sina utgifter. Om det är enkelt, eller ens värt det, får varje person avgöra, men det är möjligt.

      Radera
    2. Om jag skall raljera, så är ju de mest basala "fuck-off" pengarna de som skall hålla dig flytande de 3 månaderna tills a-kassan kickar in, så de pengarna bör man kunna spara redan under de 6 första månadernas provanställning om jobbet/cheferna känns helt för jävliga...

      Radera
    3. Ja, alla som inte har tre månaders förbrukning på kontot borde leva som kyrkråttor tills de har det. Det är grundläggande.

      Radera
  2. Om man nu går lite djupare och läser på så är det ju inte alls EU utan de svenska facken som tolkar EUs direktiv som de vill. Det är facken som har sagt 22 timmar. Direktivet säger inget om detta. I andra länder där samma direktiv gäller går det bra att fortsätta jobba 24 timmars pass.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart är det svenska tolkningar av direktiven. Min fundering är varför EU överhuvudtaget ska ha direktiv kring arbetstider. När Sverige gick med i EG var det i alla fall officiellt ett handelssamarbete där det inte var tal om att påverka nationella lagar, diskutera ett gemensamt försvar etc.

      Radera
  3. När jag började jobba vid 19 ars alder hade jag inte en tanke pa fuck-off-pengar (antagligen för att uttrycket inte fanns da). Jag kunde inte föreställa mig att jag nagonsin skulle bli ekonomiskt oberoende om jag inte vann pa lotto eller liknande. Det var heller inte nagot jag strävade aktivt efter eftersom jag gillade att jobba.
    Men med stigande alder (samt högre och högre inkomster) och med ett ekonomiskt tänk som mina föräldrar gett mig, blev det med tiden en möjlighet. När Anne Wibble sa att alla bör ha en arslön pa banken tyckte jag att hon hade helt rätt. Det tyckte tydligen inte de flesta andra, det blev folkstorm.
    Nu har slutat jobba sedan manga ar, bor fint i världens bästa land (ja, jag är partisk) och har tillräckligt för att klara mig gott och väl fram till den riktiga pensionen. Tänk sa det kan ga!
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket land bor du i Annika?

      Radera
    2. Jag vill inte avslöja det, jag är gärna sa anonym det gar i den här digitala världen. Men jag är medborgare i mitt nya land, och Sverige har jag lämnat bakom mig sedan länge. Men det gar ju inte att komma ifran att svenska är mitt modersmal, sa därför läser jag fortfarande nagra bloggar och nyheter pa svenska.
      /Annika

      Radera
    3. Annika, rätt tänkt! Jag följer ditt exempel om ett tag.

      Radera
    4. Det finns ju gradskillnader i paradiset också. Även om man inte har pengar nog till att ligga och pilla sig i naveln och äta praliner i femtio år är det stor skillnad på om man skulle klara ett år utan inkomster eller om det blir kris om lönen är en dag sen.

      Radera
    5. Jag förstår Annika, blir bara så nyfiken på världens bästa land. Där vill jag också bo!

      Radera
    6. Annika har ju själv i en kommentar, för någon/några vecka/veckor sedan, sagt att hon bor i Barcelona. Så landet borde alltså vara Spanien.

      Radera
    7. Jag är också nyfiken @Annika, men jag är mer nyfiken på hur du valt; vilka faktorer spelade in, hur är det att lämna familj och vänner, är det ett land med betydande annorlunda kultur, har du lärt dig språket, hur har det varit att få ett socialt liv?
      Ursäkta att jag kapar tråden @Sparo, men jag har ju en del koll på hur du tänkte kring din flytt och är nyfiken på att höra fler berätta!
      /Isaflisa

      Radera
    8. Kapa på du! Och om någon undrar varför jag valde som jag gjorde har jag skrivit lite om det här:
      https://sparosverige.blogspot.com/2021/10/varfor-flytta-till-norge.html

      Radera
    9. Det är väldigt enkelt att svara pa. Jag lämnade inte Sverige av nagot annat skäl än att jag var nyfiken pa att jobba och bo i ett annat land. Jag hade turen att jobba pa ett internationellt företag och med lite patryckningar fran min sida fick jag möjligheten att flytta runt mellan olika länder i Europa. När jag sa hamnade där jag är nu blev jag kvar.
      Elin: du far googla dig till vilket land som är bäst för dig.
      Anonym: Spanien stämmer inte. Jag jobbade pa ett projekt i Barcelona, och bestämde mig da att Spanien var fel för mig.
      Isaflisa: att lämna familj och vänner var lätt, även om det här var i början av internet, det fanns ju telefon och flygen gick regelbundet. Kulturen är inte jätteannorlunda, jag är fortfarande i Europa. Jag hankar mig fram med spraket, kunde ingenting fran början, ligger väl pa 70-80% och pa det klarar jag mig bra. Socialt liv har jag skaffat mig efter manga ar här, i början genom jobbet och senare har det gatt av sig självt.
      /Annika

      Radera
    10. Har inte Spanien medborgarlön? Är det så himla bra?

      Radera
    11. Vi har just fastslagit att ingen i tråden bor i Spanien. Mitt svar är annars att medborgarlön inte är bra.

      Radera
  4. Så fick jag genast behov av att dricka ett glas samarin.

    Mina upplevelser: I tingsrätten har det kommit en hel del lagändringar senaste tiden, samtliga i mitt tycke av godo, bravo!

    I kommunstyrelse, kultur o tekniknämnd samt inte minst bygg och miljönämnd haglar det ned propåer och lagkrav från både EU och staten som både är mkt kostnadsdrivande och ger noll eller mycket liten nytta för oss skattebetalare, misär!
    /JB

    SvaraRadera
  5. I det här fallet är väl problemet att det inte räcker att man själv har en årslön eller två på banken. Man skulle behövt ringa runt till alla Sveriges brandmän för 10 år sedan för att försäkra sig om att även de skulle hinna spara ihop pengarna till sommaren 2023. För att du själv som brandman hotar med att sluta kommer inte få någon effekt på de nya reglerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt, men i alla lägen är det bra om ens chef vet om att han/hon kör man inte med för det är en person som har råd att säga upp sig.

      Radera
    2. Som chef delade jag sällan de anställdas bild av sin egen oersättlighet. De få gånger det hände har jag aldrig låtit någon anställds hot om uppsägning påverka mig. Det är allt som oftast tomt snack och de som verkligen slutar kan man ersätta, oftast med någon mer positiv medarbetare.

      Radera
    3. Jag har som sagt var alltid lyckats. Även de gånger det verkligen var tomt snack synade cheferna aldrig bluffen.

      Radera
    4. Precis, det kan till och med vara till fördel för mig som chef om jag vet att jag enkelt kan bli av med en person, då denna person lätt säger upp sig (eftersom denne har kommunicerat att denne innehar FU-money).
      Billigt, enkelt och snabbt. Inga förhandlingar med facket och inte ens HR behöver kopplas in ;-)

      Radera
    5. Att inte koppla in fack och HR tror jag normalt gagnar bägge parter.

      Radera
  6. Min kommentar missade att beröra det som kommit i fokus här, fuck off-pengar.

    Efter att helt missat grejen i större delen av livet så är det nu superviktigt för mig. Efter att ha byggt grunden för ett riktigt billigt men ej för mig ständigt försakande leverne så byggs det på från månad till månad. Skulle jag plötsligt ej få in en krona till (vilket jag hoppas och tror aldrig kommer ske) skulle jag kunna fortsätta livet som vanligt 5 år till. Skulle det behövas kan jag sälja kåken och fortsätta ytterligare 10 år. Skit i Jante, jag klappar mig själv på axeln för att ha nått detta efter att haft noll marginal för bara tio år sedan. :-)
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man behöver ju inte berätta för Jante, det räcker med att man vet själv.

      Radera
  7. https://m.dagenshultsfred.se/nyheter/e/137382/forbjuds-jobba-heldygn-manga-kommer-fly-sina-jobb/


    Vet inte hur det är med brandmän men inom ambulansen så arbetar många sina dygnspass längre hemifrån i mindre städer, ofta bättre betalt i mindre städer. Långa pass=längre ledighet och tid med familjen vilket gör att pendlingen inte spelar så stor roll. Försvinner möjligheten till dygnspassen så blir pendlingen en större del av tiden och många kommer söka sig bort från glesbygden. Brandmän kanske inte kan flytta på sig lika lätt men det kan ssk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och vem vill ha detta? Det kan ju inte vara EU:s uppgift att jävlas med folk till ingen nytta.

      Jag hade själv en gång ett jobb där jag började kl 21.00 och jobbade tills jag var klar och trots att jag hade arbetstid fram till 07.30 kunde jag ibland komma loss vid 05.00. Sedan infördes en lunchrast mitt på natten och till slut blev jag tvungen att stanna kvar och hjälpa morgonpersonalen fram till 07.30, utan kompensation. Detta resulterade naturligtvis i att jag på kort sikt började göra privata grejer på natten så att jag kunde jobba med mina ordinarie arbetsuppgifter till exakt 07.29. Och på längre sikt till att jag sa upp mig. Det här känns lite i samma anda.

      Radera