Polarbröd

Dags att baka ett nytt matbröd, till någons glädje och andras förtret. Polarkakor, ett inte alltför nyttigt bröd, men ganska gott och det har jag inte ätit sedan jag slutade köpa bröd för några år sedan. Detta behövs:

mjölk, 2,5 dl
jäst, 15 g
honung, 30 gram
rågsikt, 400 gram (eller 7 dl)
salt, 1,5 tsk
matfett, 100 gram

Som vanligt börjar jag med att värma upp degvätskan, i detta fall mjölken, till kroppstemperatur. Till det använder jag mikron. Därefter smular jag ner och vispar i jästen och därefter honungen. Sedan i med allt annat och bearbeta degen ganska länge. Själv använder jag en hushållsassistent, men det går fint med vanliga degkrokar eller i värsta fall händerna.

Låt degen jäsa under bakduk i en timme.

Häll sedan ut degen på ett mjölat bakbord. Dela upp den i tolv bitar som du formar till runda bröd med någon centimeters tjocklek. Därefter ytterligare en timmes jäsning.

I slutet av timmen sätter du ugnen på 200 grader och gör ett mönster av hål i bröden med en gaffel. Grädda tills du är nöjd med färgen, för mig tog det ungefär en kvart.

Helt okej utseende, men inte köpenivå:

Å andra sidan tycker jag inte att det gör så mycket, inte ens om man ska bjuda på dem. Jag är perfektionist på mycket, men inte när det kommer till utseende på bröd, där är det smaken som avgör. Och priset. Jag använde skräphonung jag ändå hade hemma, så den har jag svårt att värdera. Salt kostar några ören, så det struntar jag också i. Övriga ingredienser kostade mig strax under 12 kr, så en krona per bröd. Plus elen för ugnen, som jag inte heller orkar räkna på, men jag prickade veckans billigaste strömtimme.

Tunga matspartips

Schlagersångaren och gastronomen Edward Blom har den senaste tiden blivit alltmer politisk i sociala medier och det brukar sällan bli särskilt lyckat när kändisar pratar politik. Jag tänker ofta på hur rätt Ricky Gervais hade när han sa till skådespelarna på Golden Globe-galan att de borde skippa de politiska talen eftersom de flesta av dem hade gått mindre tid i skolan än Greta Thunberg.

Men den här gången har Edward uttalat sig om något han kan, nämligen mat, och det uppmärksammar jag gärna eftersom jag tycker att han har poänger. Efter att matpriserna gått upp ville han i all välmening ge tips om att få ner matkostnaden.

Några av de här tipsen känner jag igen från min egen blogg, exempelvis att inte göra idiotköp, att inte köpa ”slöfockvaror” som han kallar dem, att köpa baljväxter torkade och att göra egen hummus. Tyvärr känner jag även igen invändningarna i svaren han fick:

• Alla bor inte med stor tomt.
• Alla hinner inte laga mat för de jobbar heltid.
• Alla har inte förvaringsmöjligheter.

Nej, det stämmer ju. Jag tänker själv inte brygga öl, lagra upp ost eller smuggelsprit, men är det inte att göra det väl lätt för sig att därför avfärda allt? Här kom ett tjugotal spartips och bara för att alla inte passar alla borde Blom hålla käften? Då känns det inte som att man vill hitta lösningar utan snarare svepskäl för att inte göra någonting annat än att fortsätta gnälla.

Fast ärligt talat går det faktiskt att odla även utan stor tomt eller jordkällare. För att inte tala om att laga mat från grunden trots att man har mycket att göra. Jag minns en sommar när jag jobbade 60-70 timmar per vecka. Just då blev det ingen hemlagad hummus, men jag åt tre mål mat per dag (inklusive matlåda 5-6 dagar per vecka) tillagade på den egna spisen utan spår av hämtpizza eller färdiga mikrorätter, så nog tusan går det med.

”Om det enda verktyget man har är en hammare ser alla problem ut som spikar”, lär Mark Twain ha sagt, och om man är vänsterpartist tycks alla lösningar se ut som skattehöjningar, tvång och förbud. När riksdagskvinnan Lorena Delgado Varas (mest känd för sin palestinasjal i plenisalen – kanske är det väldigt kallt där) svarade att många redan gör sitt yttersta, så nu återstår bara ”politiska åtgärder” replikerade Blom att en sänkning av matmomsen vore önskvärd, men den bollen duckade hon.

I vanlig ordning vill man väl istället försöka begränsa livsmedelshandlarnas möjligheter att ta ut vinst. Det faktum att av varje hundring man betalar till kassörskan går 30-35 kr till Lorena och hennes politikerkompisar är inget problem i hennes värld.

Sälj själv eller bli bestulen

För den som vill sälja begagnat, men inte orkar lägga ut grejerna till försäljning själv finns Sellpy. Jag har tidigare konstaterat att de skriver torftiga annonser som de stöttar upp med dåliga bilder, men nu finns det tydligen ytterligare ett skäl att undvika dem. Kunder upplever att Sellpy stjäl!

Flera kunder som lämnat in grejer till Sellpy för försäljning upptäckte att visst försvann försäljningsobjekten, men inte för att Sellpy sålde dem. Istället sorterar de bort dem av någon anledning, som att en märkesjacka inte skulle vara äkta. Då har Sellpy ett upplägg där ägaren måste be om att få tillbaka grejerna och det inom tre dagar, annars blir de av med dem.

Sellpy själva säger att den ”bild som förmedlas är mycket beklaglig” och det hade jag också tyckt om någon beskyllt mig för att lura och bedra. Ett smart sätt för att slippa dylika anklagelser är att inte stjäla. Kanske skulle de prova det!

Ett företag med ett liknande namn och affärsidé var Swappie. Dit kunde man sälja sin gamla mobil om man inte orkar göra jobbet själv, men de verkar ha lagt ner nu. Kanske hittade de inte fler att blåsa för jag har hört massor av klagomål och när någon la ut en varning för Swappie fick de alltid kommentarer från andra som kände sig lika lurade.

Jag är ju typen som drar igång rättsprocesser mot företag som Sellpy och Swappie även om jag på förhand skulle veta att det är en förlustaffär, men dessa företag vänder sig ju i första hand till människor som är lata eller för upptagna för att jobba själva, och som dessutom är villiga att avstå pengar av den anledningen, så det är nog oftast ganska riskfritt.

Mitt förslag är att du gör ett grundligt researcharbete innan du anlitar den här typen av mellanhandsföretag. Självklart finns det seriösa alternativ. Bäst är nog ändå att sälja själv. Det är faktiskt inte så jobbigt, ofta får man bra betalt för extraarbetet och så slipper man bli lurad av företag som satsar på att du inte orkar kräva din rätt.

Begagnade möbler 2.0

Det här tror jag på. En tjej som köper in begagnade möbler som hon sedan renoverar och säljer vidare.

Den ekonomiska risken är nästan obefintlig, det finns väldigt mycket billiga secondhand-möbler. Jag tror till och med att en duktig möbelsnickare skulle kunna göra detta med enbart bortskänkes-möbler, men hon får ju ett större urval genom att betala. När man säljer möbler begagnat och orenoverat handlar det oftast om att bli av med skiten. Man hade kunnat ta dem till tippen, men på det här sättet får man i alla fall bärhjälp.

Jag sålde själv ett rokokoskåp för några hundringar till en tjej som skulle ta bort alla metallbeslag och därefter lacka det träfärgade skåpet med vacker intarsia blanksvart. I mina ögon en klar försämring, men hon hade gjort det förr, visste hur lång tid det skulle ta och vad hon skulle få för det färdiga skåpet.

”Hur ska jag få ihop det här nu då...?”

Lider jag då inte som dokumenterad snåljåp över att jag inte kom på idén själv, renoverade skåpet och drog in de där pengarna? Inte ett dugg! Jag har varken utrustningen eller kunskaperna. Hade jag gett mig på jobbet skulle jag antagligen lägga ner så mycket tid att det knappt hade lönat sig. Jag har däremot några idéer om att tjäna pengar på att bygga från grunden, men mer om det längre fram (nu byggde jag åtminstone en så kallad cliffhanger).

Uppföljning av matbojkott

Så är vecka 12 över. Ni vet, den där veckan då alla (!) skulle bojkotta de stora matkedjorna. Jag skrev några rader om det innan, men känner att vi kan behöva en summering.

För när jag skrev i början av månaden trodde jag att det handlade om ett fåtal förvirrade människor som skulle bojkotta livsmedelshandeln (bl a genom att handla i förväg, vilket ju i praktiken snarare blir en vinst för handlarna). Under förra veckan kunde vi höra människor som på allvar tror att butikschefer lever för att jävlas med kunder och vanligt folk. Andra pratade om att när inflationen gått ner hade de förväntat sig lägre matpriser. Då har man en del att lära om hur inflation funkar.

I ett tv-inslag (tror att det kan ha varit på SVT) såg jag en medelålders man som från början inte framstod som dårpippi kokobello skylla de höga matpriserna helt och hållet på Donald Trump. Det hade varit intressant med en följdfråga från reportern där, men det kom ingen. Oavsett bevekelsegrunder verkade alla överens om att en livsmedelsbojkott skulle hjälpa. Så vi får väl se idag om priserna går ner 10-20 procent.

En fitnessinfluenser som berättat att hon inte skulle delta i bojkotten fick motta rena dödshot. Min sympati försvann lite när hon skyllde sitt uteblivna deltagande på en diagnos som kräver struktur, men när jag hör om mordhot för att man inte bojkottar undrar jag på riktigt om alla blivit galna.

Nej, en annan fitnessinfluenser.

Jag har många gånger kritiserat mathandlare i bloggen. Jag ser ett stort problem med att ett fåtal aktörer styr den svenska livsmedelsmarknaden, men var är de där övervinsterna i detaljistledet det pratas om? Vi snackar om en vinstmarginal på 2,8 procent! Det innebär såklart högre i undantagsfall, men ska man driva en matbutik öppen 70 timmar i veckan och ha personalansvar för kanske 40 personer är det rimligt att man får ta ut en vinst.

Statens vinst är fyra gånger så hög som handlarnas bara på momsen. Lägg till arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, vinstskatt, energiskatt och skatt på dieseln som används i varje led från jorden till matbordet så inser man vem som är den verkliga vinnaren på vårt dagliga bröd. Kanske vore det rimligare att bojkotta staten, genom att alla i möjligaste mån under en vecka handlar eller jobbar svart med krav på slopad matmoms och billigare diesel?

Varit naiva igen?

Kontantkrav från Riksbanken – det var väl på tiden?

”I en ny rapport har Riksbanken lagt fram ett antal fokusområden, däribland att man i större utsträckning ska ta emot och betala med kontanter.”

Riksbanken och staten har ju ett märkligt, delvis oberoende förhållande, men hade staten menat allvar med att vilja att kontantanvändandet blir mer normaliserat hade det varit naturligt med lagkrav. Riktiga pengar är ett legitimt betalningsmedel och alla näringsidkare med fysisk försäljning borde vara tvungna att ta emot kontanter.

Så är det i andra länder (här i Norge t ex) och det lär åtminstone inte påverka folks syn på kontanter negativt. För det är ju som vid barnuppfostran, barn gör inte som man säger utan som man gör. Så när staten uppfostrar folk att använda kontanter samtidigt som den inte har några problem med butiker och restauranger som vägrar att befatta sig med dessa kunder blir det väldigt dubbla signaler.

Den svenska modellen?

Oavsett om man tror på fullskaligt världskrig eller ”bara” ett ansträngt förhållande mellan olika länder visste vi att världen förr eller senare skulle hamna i ett mindre stabilt läge. Och vad händer då? Jo, plötsligt behövs kontanter, inhemsk matproduktion, militärt försvar, medicinförråd och lite annat som Sverige fullständigt struntat i under väldigt många år.

Varför händer detta igen och igen? Jag tror t ex inte att det saknades experter som berättade att om man ger sjutton i att underhålla tågrälsen i decennier kommer det att bli ohyggligt dyrt den dag man tvingas att göra det för att överhuvudtaget rädda järnvägen. Ändå står man på och kör huvudet i väggen. Jag antar att ”vi” återigen varit naiva, aningslösa, godtrogna, enfaldiga eller helt jävla dumma i huvudet.

En hall

Jag fick en paus i källarbestyren och tänkte att då kan jag renovera en hall. Det borde ta en vecka. Att jag aldrig lär mig, det tog såklart över en månad plus avbrott för sjukdom i två veckor. Men okej, då jobbade jag inte precis heltid med den mer än högst någon dag.

Rummet hade en omålad vägg som jag tror kommer sig av att de förra ägarna satte upp en skiljevägg för att göra ett badrum av utrymmet bakom. Inget större fel på resten av rummet, men istället för att bara måla en vägg i ungefär samma nyans som resten ville jag hellre göra om hela rummet.

 

Väggar och tak slipades och då upptäckte jag att färgen spruckit i spontarna på många ställen. Det skulle kanske gå att slipa rent, men har det spruckit en gång spricker det väl igen, så jag valde istället att smeta latexfog i sprickorna.

Detta är ett av många rum i huset med korkmatta. Jag har inget religiöst emot det, i ett kök eller annat rum man gör rent ofta kan det till och med vara praktiskt, men eftersom det här är en hall på övervåningen bestämde jag mig för att byta ut den. Under korkmattan låg en spånskiva och under den skulle det kunna dölja sig ett gammaldags trägolv, men det tror jag knappast så jag valde att spara spånskivegolvet som var jämnt och fint.

På det tänkte jag lägga något slags klickgolv/parkett, men upptäckte att det är mycket dyrare nu än när jag senast köpte det, 2006. Laminat kändes som en B-lösning, så jag kollade andrahandsmarknaden och hittade en människa på rimligt avstånd som hade köpt knappt tre paket parkett mer än hon hade behövt. Jag behövde fem kvadratmeter och köpte nu sju för en tusenlapp.

Taklisterna målade jag, men golvsockel fick jag köpa ny eftersom sockeln på den nya väggen inte matchade resten och dessutom var extremt ful. Den nya kostade 257 kr, väggfärgen kostade 777 kr och så gav jag 418 kr för tröskellister och kvartsstav. Takfärg och grundfärg hade sedan tidigare precis som spackel och latexfog. Totalt kostade rummet 2452 kr om jag räknar bort det jag redan hade, och arbetskostnaden får jag skriva av på ”nöjeskontot” eftersom allt gick att göra själv.

Catwalk-prov.

Det här tycker jag är viktigt. Det är så lätt att vänta med någon list för ”rummet funkar ju”, men alla som någonsin ägt sitt hem vet att väntuppgifter ofta kommer att dröja flera år. Kanske tar man inte itu med dem förrän det är dags att sälja och flytta vidare. Därför ger jag mig inte förrän varenda liten skitdetalj är klar.

Före.

Efter.

Jag är nöjd med alltihop. Att få samma färg i hela rummet gjorde en enhetlighet jag har saknat. Samma sak med enhetlig golvlist, och det nya golvet tyckte jag blev ett riktigt lyft. Nu är det bara att ta tag i övriga tolv rum.