Ute och cyklar om cyklar

Jag har fällt en del hårda ord om cyklister, men idag blir det försvar istället. Jag ramlade nämligen över en Flashbacktråd med rubriken ”Ni som cyklar till jobbet i snöstorm – Varför?”.

Tacka vet jag bil! Det gäller bara att hitta den.

Jag cyklar nästan inte ens på sommaren och har ingen arbetsplats att cykla till, men jag kan komma på en rad skäl att cykla. Det är till att börja med ett billigt sätt att förflytta sig. Hur som helst blev jag nyfiken. Det borde jag inte ha blivit för nu har jag läst trådens samtliga inlägg, knappt fyrahundra stycken, och det har nästan fått mig att tappa tron på mänskligheten. Vi börjar från början:

”Som trådrubriken lyder. Varför cyklar ni i snöstorm till jobbet? Är det för att ni vill kunna inbilla er att ni räddar jorden även i ur och skur?”

För inte kan det väl bero på att det sparar pengar eller att man vill ha motionen? Trådskaparen igen, efter ett par mothugg:

”Nu cyklar jag inte utan jag har pengar så jag kan köra en fet bil istället. Cykla gör enbart sossar som inte har råd med lyx i livet.”

Så varför frågade han då, när han redan bestämt sig för att enda anledningen att cykla till jobbet är för att man inte har råd med bil? Av samma skäl är man såklart socialdemokrat. För det finns ju inga rika sossar.

Jag kände mig åtminstone inte personligt utpekad. Förrän i trådens andra inlägg där även jag fick en släng av sleven:

”Har jag med undrat över. Självplågeri.

Offtop. Även dom som är ute och joggar i ur och skur och nästan -20 ute.”

Så enligt den här skribenten, som själv är för lat för att ens skriva ut ”off topic” får man nu inte springa heller. Typiskt! Och som om jag inte blivit tillräckligt kränkt kom detta:

”Riktigt äckligt att se vuxna män i tights. Men det är väl en 'boost' för dessa snåla människor att 'titta på mig' ungefär när de framför sin snåljåps-transport till sitt misära jobb.”

Kostym och kubb – mer diskret?

Jag springer i löpartights för att plagget reglerar värme och för att tights varken skaver, fastnar eller låter. Jag kan garantera att det inte ger en ”titta på mig”-boost. Många av cykelhatarna spann istället vidare på trådstartarens tanke om att rädda jorden:

”Publik självspäkelse i den sekulära världsreligionen klimatets namn.”

Lustigt nog var det ingen av cyklisterna i tråden som tog upp den stafettpinnen. Tvärtom var flera tydliga med att det inte hade med miljö att göra. Istället sa de att de ville motionera, slippa trängas på bussen, spara pengar eller till och med tid. Det där med pengar och kollektivtrafik missförstods givetvis direkt:

”Hänger er hälsa på så skör tråd att ni EN utav alla era i övrigt hälsosamma dagar inte kan färdas mer bekvämt? Har ni SÅ dålig ekonomi att ni ej har råd med EN biljett kommunaltrafik 36 kronor?”

Bekväm kollektivtrafik

Och sparar man ens pengar?

”Känns ju som att det nästan uteslutande är medelklass med snabb cykel, vinterdäck, Haglöfsrygga och fancy skidglasögon som cyklar i dåligt vinterväder.”

För om man prioriterar att köpa en ryggsäck av ett dyrt märke slösar man hejdlöst i alla lägen.

”Folk som cyklar är snåla tattare som inte har råd, tid eller disciplin att åka bil och träna innan/efter jobbet. Nä det ska tränas på väg och från jobbet så de luktar apa bland sina medarbetare. Allt för miljön, egot och plånboken.”

Cykel på köpet!

Är det ofräschare att duscha på jobbet fem minuter innan arbetsdagen än att göra det hemma? Och lustigt ändå, å ena sidan fastslås att cykelpendlarna är präktiga as som cyklar på vintern trots att det går mycket snabbare med bil, men här hävdas att det är bristande disciplin som gör att man väljer att träna på väg till och från jobbet istället för att ta bilen och sedan åka till gymmet. Ja, på gymmet finns ju spinningcyklar. Apropå det var det en lång diskussion om huruvida det är ”naturligt” att cykla på vintern.

”Åka bil, buss, tåg är väl mer naturligt när det är snöstorm eller vad tycker du? Varför åker du inte häst och släde till jobbet om det nu är så??”

Snackar vi naturlighet tycker jag nog ändå att cykeln vinner över bilen. Häst och släde år 2026 känns däremot inte väldigt naturligt för mig, men jag är kanske fördomsfull. Låt oss strössla med lite skadeglädje också:

”Såg en idiot i morse som kom slirandes på cykel på trottoaren i 20 cm snö. Till slut ramlade han och såg ut att slå sig ganska ordentligt. Jag skrattade högt inifrån värmen i bilen där jag satt. Det gjorde min morgon.”

Låter ju som en skön kille man vill hänga med... Eller inte. Men han (eller hon, jag måste jobba med mina fördomar) var absolut inte värst. En skribent lekte med tanke på att köra över cyklister i rusningstrafiken. Inte för att de var i vägen utan bara för att de var cyklister.

Jag måste erkänna att jag blir mörkrädd över hur folk resonerar. Cyklar man så gör man det för att man hatar biltrafik, åtminstone om man cyklar på vintern, eller för att man är fattig eller för att spara pengar? Ska vi börja skjuta av fattiga så att de inte blir för många? Och spara pengar är fel för att...? Åtminstone kan väl inte både fattigdom och sparande vara fel? För då måste man födas rik för att inte förskjutas av Flashback-pöbeln.

Jag cyklar själv ungefär fem dagar om året, uteslutande i samband med blåbärsplockning faktiskt, men i flera år promenerade jag till jobbet och när jag får möjlighet använder jag mig gärna av transportlöpning. Bägge har precis som cykling fördelen av att de minimerar osäkerhetsfaktorn. Bilköer och förseningar i kollektivtrafiken kan ändra restiden dramatiskt. Till och med att sopa av bilen och skrapa rutorna innebär ett osäkerhetsmoment. Att gå eller springa går däremot nästan exakt lika fort varje gång.

Jag har aldrig cykelpendlat, men som de flesta har jag haft kollegor som gjort det. En del året runt, med dubbdäck när så krävts. Att regelbundet gå/cykla/springa är nyttigt, det ger kondition, det är avstressande och det ger inte minst ekonomiska jobbresor. Och som bonus kan man tydligen reta upp självgoda idioter på Flashback. Bara en sån sak!

En ära att jobba gratis?

Nu är OS snart över och det har väl gått ungefär som väntat – Norge bäst och Sverige... inte. Jag hackade på Calle Halfvarsson redan när OS började, så nu tänkte jag avsluta olympiaden med att försvara en svensk OS-deltagare för balansens skull. Nej, inte därför, men vi tar det från början. Jag läste en intervju med skidskytten Elvira Öberg:

”Jag åker mer eller mindre till OS som ett affischnamn ändå finns det risk att jag går back på det. Jag kommer inte att tjäna en enda krona om jag inte har väldigt bra avtal med mina sponsorer. Och där är det bara medaljer som räknas.”

Att utövarna tjänar mindre under OS än andra tävlingar hade jag nog på känn, men jag förvånades över att de eventuellt går back på OS om de inte tar medalj (vilket hon ju gjort och möjligen har hon också frikostiga sponsorer). Den verkliga förvåningen kom dock när jag läste andras reaktioner på artikeln:

”Tyst! Ingen tvingade dig. Tips till coachen. Ta inte ut henne till någonting framöver!”

”Sånt här gör mig skitförbannad, nu sjönk hon i mina ögon. Det är frivilligt att åka på OS.”

”Är det pengar som är motivationen har man inte i ett landslag att göra, skicka hem henne direkt.”

”Hur vore det sluta gnälla. Ni är ju miljonärer redan. Många skulle nog se detta som ert jobb.”

Visst, Elvira Öberg är 26 år och har blivit mångmiljonär på den sport som hon kunnat utöva mycket tack vare skattefinansierade anläggningar, tränare och skidskyttegymnasium. Det är inte synd om henne.

Samtidigt är skidskyttet hennes jobb, som den sista kommentatorn påpekar, och jobb brukar man få betalt för. Elvira brinner säkert för skidskyttet och hade tränat även om hon inte kunnat leva på sporten, men det är magstarkt att tv-tittare som själva inte skulle jobba gratis en enda dag förväntar sig att professionella idrottare först ska lägga ner kanske tusen träningstimmar per år och rata allt socialt liv för 2-3 träningsläger inför ett mästerskap som de sedan ska delta i utan att få betalt, och allt detta för att det är ”en ära” att tävla för sitt land.

Är det andra yrkesgrupper som också förväntas jobba gratis för den goda sakens skull? Militärer t ex? Är det en ära att försvara målgården måste det väl vara minst lika ärofullt att försvara Gotland? Kanske läkare också, man kan väl inte sätta en prislapp på människoliv? Och poliser.

”Vill du ha betalt också?!”

Jag har själv jobbat med några av mina hobbies. En del kunde inte förstå varför jag ville ha så mycket betalt för att stå på scen och skämta. Ståuppkomik var ju roligt, inte som att det var ett riktigt jobb. Jag gjorde en del gratisgig eller näst intill gratis för att artistbokare och krögare garanterade att det var ett ”fantastiskt skyltfönster” med viktig publik att synas för. Ibland var det kanske det, ibland kände jag mig nog lika utnyttjad som Elvira Öberg, som för övrigt säkert inte tjänade en krona under sitt första decennium som skidskytt.

Att hon nu som vuxen vill ha betalt för att utföra sitt jobb ser jag som helt naturligt. Då är jag mer missunnsam mot IOK-politruken Gunilla Lindberg som har 23 miljoner i sitt bolag och som för övrigt inte ser ut att varken ha tränat eller tävlat en dag i sitt liv. Varför är inte hennes OS-medverkan ”en ära” som borde utföras gratis?

Framtidens entreprenör

Jag har sett framtiden! På en marknad där jag sålde honung var det en kille som var där med sin dotter. Jag hade, till skillnad från dem, plats utomhus, men eftersom han var rökare stod vi och pratade med jämna mellanrum när han gick ut för att ”ta en nypa frisk luft”.

Egentligen var han med mest som chaufför. Det hela hade börjat med att dottern ville ha en mobiltelefon för 3500 kr. ”Den får du spara ihop av egna pengar”, sa han. ”Hur gjorde du när du behövde pengar som barn, pappa?”, frågade dottern och han berättade att han sålt saker i närområdet. Sagt och gjort, hon lånade en femtiolapp av pappa och köpte lefser, ett ganska smaklöst mjukt tunnbröd som man smörar och strör på socker och kanel och serverar som fikabröd. Det sålde och efter bara några veckor kunde hon köpa sin telefon.

Men nu hade hon hittat hobbyn att tjäna pengar, så hon samlade ihop pengar till en glassmaskin och började sälja glass. Sedan hade hon börjat tillverka doftljus och tvålar som hon sålde i en egen butik med sporadisk bemanning, men också på marknader. Förra året blev det 24 marknader med en omsättning på hundratusen. Och nu kommer det – tjejen är nio år!

”Jaha, en tant!”

Jag har sett andra barn sälja på marknader, hemgjorda grejer eller sina egna gamla leksaker och spel. Jag applåderar föräldrarnas pedagogiska upplägg, men efter någon timme brukar det vara föräldrarna som får sälja för då har barnen ledsnat, och flera timmar innan marknaden är slut har familjen packat ihop och åkt hem. Detta var något helt annat.

Nästa dag gick jag in innan marknaden började för att kolla på hennes marknadsbord, och som hon sålde! Hon berättade hur hon tillverkade sina produkter, bakgrunden till olika färger och dofter. Till slut var det nästan så att jag, dokumenterad snåljåp och helt ointresserad av grejerna, stod med ett doftljus i handen. Kort sagt, den tjejen kommer att nå långt. Om inte...

Ett smolk i bägaren var att Skatteetaten börjat intressera sig för hennes inkomster. Eller rättare sagt för pappans inkomster, eftersom det var hans konto pengarna kom in på. För 2024 ville skattmasen ha sjuttontusen av honom. ”Det är ju inte mina pengar” tyckte de var ett dåligt argument. Så nu funderar familjen på att starta ett aktiebolag för dottern. Hon är för ung för att vara en del av det, men tydligen inte för att betala skatt.

Jag fattar att myndigheterna vill ha skatt på vinster och inkomster och om barn skulle undantas kunde varenda förälder knäcka extra skattefritt genom att använda sina barn som privatekonomiska sköldar. Ingen som inte träffat den här tjejen skulle tro att en nioåring kan ha den drivkraften, men om man från tidig ålder ska behöva redovisa moms och starta aktiebolag för att följa alla regler kanske morgondagens Kamprad blir gangerrappare istället.

”Ey yo!”

Jag skulle önska att det fanns en medelväg, ett sätt att skatta och göra rätt för sig även som ung företagare utan att för den saks skull drunkna i administration, bokföring och byråkrati. Bara lös det, för behovet av nya företag och affärsidéer kommer knappast att minska i framtiden. Det brukar sägas att barn och unga är framtiden. Har vi råd att jävlas med dem?

När Liberalerna åker ut

Jag har ofta haft fel när jag försökt tippa svenska val. I höst är jag t ex säker på att regeringsmakten övertas av socialdemokraterna med stödpartier, men pga min historiskt dåliga träffsäkerhet rekommenderar jag ingen att satsa pengar på det. Ännu mer förvånad blir jag om Liberalerna klarar fyraprocentsspärren till riksdagen nu när de verkar ligga stabilt under två procent utan rimliga stödröster i sikte.

Varför de gått från att ha en fjärdedel av rösterna till under lättölsnivå är jag inte så intresserad av. Dåliga företrädare? Att de inte kommit ut med sin politik? Att de har kommit ut med sin politik, men ingen gillar den? Mig kvittar det, det viktiga är att de åker ur.

Men vad händer då? Den frågan ställde sig en reporter på S-anstrukna Dagens Arena. Särskilt intressant tycker jag att tankarna från Birger Schlaug är. Han gjorde nämligen den resan 1991 när hans miljöparti åkte ur. En väsentlig skillnad mellan MP- och L-utträdet är att när MP trillade ur var det fortfarande ett ungt parti som bara suttit i riksdagen i en mandatperiod.

”Efter valet när partiet åkt ut fick man skära ner kanslier och stämningen var enligt Birger Schlaug dyster, hård och nästan fientlig. Men han framhåller att det var många i partiet som var vana att jobba ideellt. De visste vad som gått snett och bara dagar efter valet fick partiet ihop en grupp som skissade på en återkomst man trodde på.”

Liberalerna har suttit i riksdagen i 90 år, längre tid än någon av deras företrädare har levt. De är i allra högsta grad en del av etablissemanget. MP kämpade på i tre år och kom tillbaka. Det tror jag inte L gör, helt enkelt för att folkpartister inte är vana vid motgångar av den här storleken. Dessutom tror jag att fler idag än på 90-talet ser politiken som en möjlig karriär. Riksdagsman är ett attraktivt jobb för den som skulle ha svårt att få ett lika välbetalt och samtidigt fritt jobb i näringslivet, men du kan också bli EU-parlamentariker, sakkunnig, utredare, kanslisekreterare, handläggare, kommunikatör ...

Förbundsstyrelseledamot, nämndordförande, lobbyist, partisekreterare och till sist partiledare.

Det finns också beröringspunkter med världen utanför politiken. Jag tror t ex att en entreprenör som kämpat sig upp från noll, blivit rik och framgångsrik för att sedan tappa allt genom en felsatsning har mycket större chans att komma tillbaka än en person som vuxit upp i rikedom för att sedan bli fattig för första gången. Det är en styrka att minnas sin egen forntid och att ta del av och förstå andras verklighet.

Jag vet inget om Liberalernas strategi. Kanske har de en plan för hur de ska komma tillbaka till makten även om det just nu verkar som att de inte ens planerar för en framtid utanför riksdagen. Det är nog klokt att aldrig helt räkna ut politiker, politik är ett strategispel och politiker är som ogräs.

Semlor för idioter

Fettisdagen. Jag kommer till den, men först en betraktelse över en samtid jag inte begriper.

Jag minns när internetbankerna kom i slutet av 90-talet. Plötsligt skulle man knacka in räkningarna själv, med långa OCR-nummer, istället för att lägga ihop avierna med en gireringsblankett man la på brevlådan. Inte nog med att man fick göra bankens jobb – man fick betala för det också! Jag minns inte månadsavgiften för internetbanken, men helt gratis var det inte. Jag stretade emot länge eftersom jag tyckte att upplägget var dumt.

Nu känner jag likadant inför matbutikernas självscanning, men likväl är affärerna fulla av kunder som gör kassörskans jobb utan att få en krona för det. Eller slår in matbeställningen på en pekskärm vid restaurangens entré. Jag börjar tro att det är det som menas med digitalisering, att kunderna får göra jobbet åt personalen.

Men det slutar inte där. Jag fick ett mejltips av Alexander som går ut på att istället för att köpa semlor kan vi konsumera ett semmelkit bestående av två semmelbullar, spraygrädde, en klick mandelmassa och en nypa florsocker. Detta till det facila priset av 164 kr, alltså 82 kr per semla!

När man tror att man sett allt har dårskapen alltid en växel till. Jag gör egna semlor för ett par kronor. Jag fattar den som inte vill kladda ner sig utan bara sätta sig ner på ett kafé och få semlorna serverade, men ska jag betala minst lika mycket som konditorisemlorna kostar och ändå göra jobbet själv ser jag verkligen inte uppsidan. Världen är galen!

Spara miljoner av miljarder

Sveriges Television har fått i uppdrag att spara 355 miljoner. Det kan låta mycket, men här pratar vi om ett företag med ett svindlande anslag på över 5,5 miljarder om året. Det är stora siffror även i en internationell jämförelse trots att Sverige är ett litet land med en tv-publik långt under CNN, BBC, CNBC, Fox News osv. Jag följer flera Youtubekanaler med betydligt fler tittare än SVT trots att de produceras av en eller två personer utrustade med en kamera eller kanske bara en mobiltelefon.

När Joakim Lamotte jobbade för public service fick han i uppgift att göra ett tre minuter långt radioreportage och frågade hur lång tid han hade på sig för att färdigställa inslaget. Han tänkte någon gång samma dag, men häpnade när svaret löd ”Tre veckor”. Nu var det radio, men jag undrar om det är annorlunda på SVT. Det känns som en skyddad verkstad för svagpresterande.

För att återigen jämföra med Youtube finns det ”mediehus” mindre än en enda av SVT:s redaktioner som producerar hundra gånger mer innehåll per person än Sveriges statliga television. Jag kollade tv-tablån en OS-fri dag på måfå, måndag 2 februari. Då sände de bägge kanalerna cirka 16 timmar tillsammans utöver repriser. Företaget har 2100 tillsvidareanställda och utöver det troligen ett tusental projektanställda, frilansare, konsulter osv. 16 timmar!

Jag vet inte om SVT borde läggas ner eller om det räcker med att bara göra om det från grunden, men alla argument för en eller flera statliga tv-kanaler tycker jag har fallit för länge sedan. SVT behövs inte av rättviseskäl eller säkerhetsskäl och definitivt inte av informations- eller demokratiskäl. Problemet är inte att de blir av med 355 miljoner utan att de har femtusen tvåhundra miljoner kvar.

Nattjästa frallor

Dags för ett matbröd igen! Detta har jag valt av två skäl:

1. Det kräver ingen knådning eller maskinell bearbetning.
2. Jäsningen sker i en enda omgång på tio timmar, så att degen kan göras klar på kvällen för att få nygräddat bröd på morgonen.

Detta behövs:

vatten, 7 dl
jäst, 10 gram
socker, 2 msk
salt, 1,5 tsk
havregryn, 3 dl
vetemjöl, 12 dl

Värm vattnet till max 37 grader och rör ut jäst, socker och salt i det. Tillsätt havregrynen och mixa med en sked eller slickepott.

Tillsätt vetemjölet, några deciliter i taget, och blanda med samma sked/slickepott så att inte degen klumpar sig. När du är klar har du en kletig smörja som är ett mellanting mellan deg och smet.

Täck bunken med plastfolie och ställ den rumstempererat i 30-60 minuter.

Dag 1 klar. Nu ställer du bunken i kylen över natten. Eller i mitt fall i köket, eftersom det oftast håller kylskåpstemperatur nu på vintern.

På morgonen sätter du ugnen på 230 grader. Därefter mjölar du ett bakbord och gräver fram och formar tolv bullar, en i taget, med hjälp av två skedar. Notera att jag varken knådat eller rört brödet med händerna, positivt för oss som inte nödvändigt gillar att kladda ner oss.

Fördela bullarna på två ugnsplåtar som du ställer in i ugnen när den är uppe i värme. Jag har varmluftsugn, men upplever ändå att gräddningen blir jämnare om jag byter plats på plåtarna ungefär halvvägs. Totalt tar gräddningen c:a tjugo minuter, så jag kör sidbyte efter tio.

Den som önskar kan pensla bröden innan gräddning och strö över sesamfrön eller något annat pynt. Det händer att jag gör det, men egentligen tycker jag att det skräpar ner mer än det smakar.