tisdag 7 augusti 2018

Vem köper t-shirts?

Jag har säkert hundra t-shirts, men jag kan inte ens komma ihåg när jag senast köpte en. Jag minns inte att jag överhuvudtaget köpt en t-shirt även det troligen hände någon gång i ungdomen. Min teori är att det är med t-shirts som med bläckpennor - alla har dem, men ingen köper.

Okej, den till vänster kostade fyra timmars löpning i helvetesväder.

Några har jag fått som reklam, av uppdragsgivare eller arbetsgivare. Ett gäng fick jag av en kompis vars arbetsgivare hade bytt logga. ”Vill du ha ett gäng felfria tishor i bra kvalitet?” Vad tror ni Snål-Larsson svarar på det?


Men särskilt minimalistiskt är det inte. Snåljåpen i mig vill spara alla, pedanten vill slänga hälften, helst igår. Jag kommer allt oftare på mig själv med att slitas mellan sparsamhet och minimalism.

Om mina hundra tröjor i snitt håller för femtio dagars användning blir det femtusen dagar. Den här årstiden funkar de i värsta fall två timmar från garderob till tvättkorg, men vintertid kanske jag har långärmade tröjor eller skjortor utan t-tröja under lika ofta, så mitt lager håller nog i tjugo år förutsatt att det inte fylls på med fler gratiströjor längs vägen. Inte helt friskt va?

36 kommentarer:

  1. Jag tänkte som dig förut, innan jag insåg just det du skriver att "i den gör årstiden funkar de i ärsta fall 2 timmar". Att lägga lite pengar på skönare och framförallt T-shirts i bättre och svalare material är så värt det enligt mig. Det handlar om någon tusenlapp eller två :). Det behöver absolut inte vara dyra kläder utan mer att välja de sköna istället för att använda något bara för att det är gratis.

    Mvh / Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag lätt skulle kunna "klimatsortera" upp mina befintliga t-shirts, men bryr mig inte så mycket. Förutom när jag springer, då vill jag ha svala, välventilerade tröjor i varmt väder.

      Radera
  2. Det absolut tråkigaste som finns är nog att shoppa kläder. Men, tur att det inte är skillnad på män och kvinnor som de säger :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag handlar inte så ofta, men tycker att det beror mycket på vad det är för typ av kläder. T-shirts och strumpor är inte jättekul att shoppa.

      Radera
    2. Jag tycker också det och är kvinna. Hur menar du med skillnader mellan kön i den frågan? Min sambo lägger betydligt mer pengar och energi på kläder än jag och mina systrars äkta män mer än mina systrar. /P.

      Radera
    3. Den generella bilden är väl att kvinnor i allmänhet tycker att det är roligare att handla kläder än vad män gör. Jag har ärligt talat inte funderat så mycket på riktigheten. Andra får handla hur de vill.

      Mitt köpmönster motarbetar fördomen när det kommer till löparskor, där jag kan lägga timme ut och timme in på att jämföra. Fast då är det ju gränsfall om det ens är kläder eller om det är att betrakta som idrottsutrustning.

      Radera
  3. Jag känner igen mig - även jag har en hel del t-shirts i kartonger, eftersom jag inte klarar av att slänga helt okej t-shirts även om jag har tillräckligt för många år framåt. (Än värre är det med pennor där jag troligen har tillräckligt för 100 års användning.)

    Ibland köper dock frugan en t-shirt till mig, vilket jag inte riktigt gillar, men inser att de ofta passar bättre, ser bättre ut och är skönare än många av de jag roterar.

    Ett svårt dilemma mellan snålhet och minimalism, precis likt du skriver.

    I-landsproblem, helt klart.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det bläckpennor går det till en gräns på 10-20 år efter tillverkning då allihop torkar och så sitter man och svär efter att ha testat penna efter penna. Jag använder dessutom sällan penna. Kom på det när jag skrev en del häromdagen och nästan fick en blåsa på fingret. Men nog fan har jag ett pennlager :-).

      Radera
  4. Bra observation.

    Jag är antagligen mer fåfäng än du, och har slängt en stor mängd fullt användbara t-shirts och liknande enbart för att de är fula eller har skum passform. En skön känsl när det är klart.

    Om man har svårt med att slänga brukbara saker så kan man återanvända. I lokala hembygdsföreningen kan du antagligen få lära dig att göra trasmattor av överskottet. Bra aktivitet för den som inte behöver förvärvsarbeta för brödfödan! Och täcker märkena i parketten efter misslyckad hemmaodling.

    MVH /GI

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har börjat skicka iväg dålig passform och missfärgningar nu för så här vill jag inte ha det. Vid nästa flytt ska jag inte ha mer än en hel flyttkartong bara med t-shirts.

      De kasserade blir trasor. Sådana går det alltid åt och är enklare än att göra trasmattor :-).

      Radera
  5. Svar
    1. Samma här! Den och "Hell is other people", men nu har jag köpstopp på t-tröjor några decennier framåt.

      Radera
  6. Min bästa t-shirt var den jag fick när jag hoppade 120 meters bungyjump från en gargantuiskt hög byggkran vid Nackavarvet för väääldigt länge sedan, med texten "Jag hoppade 120 meter bungyjump", typ. Mycket hög imponatorfaktor! Sedan kom farsan på besök, och min älskade t-shirt liksom bara försvann. Men jag hittade den ett par år senare. På farsan. När han stod i sin tvättstuga. "Ja, jag behövde ha något när jag mekar med bilen och tvättar och så, och jag hittade den här någonstans. Den duger bra åt mig." Så kan det gå.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, det var ju inte bussigt alls! Jag ser ingen annan råd än att du får tvinga upp farsan i en kran med samma upplägg och så får du ta t-shirten den här gången.

      Radera
  7. Gamla uttjänta kläder gör sig alldeles utmärkt som trasor, antingen i hemmet eller garaget. Ett oljebyte brukar betyda åtgång av en t-shirt ungefär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag använder gärna t-shirts eller lakan som kökstrasor. Känns bättre att slänga dem ofta när de inte kostat något. En wettexduk går ju ändå på tre spänn eller så, och då finns risken att jag segdrar på den tills den börjar lukta surt :-).

      Radera
  8. en t-shirt har ett långt liv.
    först är man lite uppklädd och snygg i den. sen har man den under skjortan. sen har man den till vardags hemma. sen blir det en jobbetröja tills det går hål i den. sen har man den till trasa när man pustar på bilen eller cykeln.
    jag kom på den en dag på jobb när jag såg att det hade gått hål på tröjan och började fundera på vart jag fått den ifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Under en stor del av mitt liv sparade jag kläder för att det är "bra att ha när man målar". Det som pajar lite med detta tänkesätt är att jag inte målar särskilt ofta. Och de få gånger jag gör det blir det oftast i bar överkropp så att jag slipper kladda ner en tröja, och jobbyxor av den typ som det inte gör så mycket om man får en färgfläck på. Så då behöver jag ju inte de tio tröjor och fyra par jeans jag sparat för årtiondets två målningstillfällen.

      Radera
  9. Det väl tur att inte alla går runt i urgamla kläder för då kunde kädaffärerna slå igen.Jag själv använder kläder som ett attribut för att se snygg ut och kan absolut inte tänka mig gå runt i typ Mekonomen tröja el. dylikt.Ser allt för många män som är gifta och går med gråslitna t-shirts och halvhängiga jeans dag ut och in.Tror fan att kvinna tröttnar på en sån slashas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lika lite lust att ta ansvar för butikernas ekonomi som de som flyger eller konsumerar mycket tar ansvar för miljön.

      Var tillfälle har sina klädkrav. Om jag tillbringar en dag vid datorn endast med avbrott för att gå ut i köket ett par gånger och en skogspromenad på kvällskvisten funkar gråslitna t-shirts och halvhängiga (är lite osäker på hur sådana ser ut) jeans. Ska jag på jobbmöte eller någon form av offentlig lokal har jag högre krav på mig själv. Sedan tror jag i och för sig inte att t-shirts blir slitna i en garderob, så med hundra t-shirts slits de ungefär en tiondel av vad tio t-shirts gör på samma tid. Därmed inte sagt att jag inte har slitna tröjor i sämre kvalitet, men en del är i nyskick (och Mekonomen står det inte på någon av dem).

      Och om vi nu ska göra detta till en könsfråga är inte hängiga kläder förbehållet män. Jag var nyligen på barndop i en kyrka och såg minst två kvinnor som tyckte att urtvättade mjukiskläder i pastell var rätt klädkod för dylika tillställningar. Huruvida de var gifta vet jag inte, jag var inte särdeles intresserad :-).

      Radera
    2. "Var tillfälle har sina klädkrav". Håller verkligen med dig där Micke. jag kan sjava runt i ett par gamla jeans och sliten t-shirt till vardags, men inte t ex på en begravning som jag såg en person göra här för ett tag sedan. Det passar sig inte.
      Lite högtidlighet som markerar stora händelser i livet och gör skillnad från vardagen tror jag är viktigt./OH

      Radera
    3. Ja, det visar ju respekt också. Jag blir insläppt hos min revisor även om jag dyker upp i bermudashorts, men har jag kostym visar jag att jag ansträngt mig lite mer. Ska jag gå på apoteket är det däremot överkurs.

      Jag tycker dessutom att det är lite kul att få tillfälle att lägga manken till. Eftersom jag nästan alltid jobbar hemifrån behöver jag inte bry mig då, så när tillfälle ges vill jag gärna engagera mig. Dock ska betonas att kläder ändå bara är kläder. Ska jag t ex ha möte med någon föredrar jag om personen lagt tid på att förbereda sig inför mötets ämne istället för att ha lagt kraft på klädval och smink.

      Radera
    4. Jag förstår verkligen inte detta med att gå på stan med mjukiskläder. Om jag går hemma i yogabrallor så skulle jag inte gå längre än till gymmet eller soprummet med dessa. Om jag ska någon annanstans så byter jag till något lämpligare. Att sedan gå med dessa på begravning eller dop är totalt respektlöst.

      Jag har faktiskt gjort mig av med nästan alla utslitna kläder för varför skulle jag ha på mig något sunkigt hemma. Av praktiska skäl har jag sparat några set till en långresa där de ska kastas efter användning de första dagarna.

      Jag håller med anonym ovan att man borde anstränga sig lite även efter att förhållandet blir etablerat. Och det gäller både män och kvinnor. Då menar jag inte att man behöver gå till överdrift men det finns något mellanting mellan sunkiga joggingbyxor och kostym.

      Jag brukar lämna kläderna till HM för återvinning om de är trasiga eller till välgörenhetsorganisation annars.

      Radera
    5. Några gånger har jag gått och handlat mat i löpartights, men då har det ändå funnits skäl, jag har transportlöpt till och från affären. För andra är det självklart: https://www.youtube.com/watch?v=CYRENWT8lz8

      Radera
  10. Ni vet väl att det går att lämna in kläder till en del klädaffärer. (Går även med trasiga, men måste vara tvättade.)
    KappAhl gav mig en rabattkupong på 50kr för en konsumkasse med kläder. (Visserligen med förbehållet att man handlade för minst 300kr och utnyttjade kupongen inom 3 månader. Men dock.)
    Läste någonstans att vi Sverige slänger runt 8kg kläder per år.
    Så "pant" på kläder kanske vore något?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips! Har i och för sig aldrig hittat något vettigt på Kappahl, men tanken är god.

      Radera
    2. Snabb googling ger att bl.a. HM, Lindex och Hemtex har liknade upplägg. Sen kan man kanske filosofera över att detta kanske räknas som "tjejaffärer". Om herrar köper mindre kläder eller är mindre intresserade av miljö och återvinning låter jag vara osagt. ;-)

      Radera
    3. Lindex är väl en renodlad tjejbutik, men inte de andra. Osäker på om jag någonsin varit inne på Hemtex, men det säger nog mer om mig än om butiken.

      Radera
  11. Finishertröjan från 2012, den hoppas jag att du bara bär vid speciella tillfällen. Har man sprungit 4 mil i 6 plusgrader och horisontellt regn har man förtjänat sin gula tröja.
    /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tack, det vädret glömmer man inte :-). Som när skosnöret gick upp på Djurgården och jag först sprang en kilometer och klappade händer för att händerna skulle bli tillräckligt rörliga för att kunna knyta det. Har du samma vidriga erfarenhet? Eller ännu värre - som åskådare (för i fel kläder måste det varit helt fruktansvärt)?

      Radera
  12. Klädinköp gör jag så rationellt som möjligt, vilka plagg och antal nedtecknade på en lapp. Omedelbart se till att få hjälp av personal i butik för att minimera virrandet bland hyllor och förvillat plockande bland ointressanta storlekar.
    Total Tidsåtgång från entré till kassabetalning: ca 10 minuter. Och det gör jag ca vartannat år
    /x

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det låter nästan som en fobi!

      Radera
    2. Du vet väl att trippeln agorafobi, klaustrofobi och klädofobi - det är det nya svarta ;-)

      /x

      Radera
    3. Särskilt kombinationen agorafobi och klaustrofobi låter jobbig. Inte många miljöer som funkar då.

      Själv tror jag att jag har en släng av fobofobi (=fobi mot fobier). Jajamensan, det är en diagnos: http://fobikliniken.se/fobofobi-radsla-att-utveckla-fobier/

      Radera
    4. Möjligen hypotetisk hypokondri :-).

      Radera