Jag har alltid gillat att jobba hemifrån. Redan på den tiden när jag mest utförde kontorsjobb på en extern arbetsplats kände jag mig aldrig så effektiv som när jag jobbade hemma vid den egna datorn. Men jag förstår att det inte är för alla. En del saknar disciplinen eller intresset och en del saknar förutsättningar för att alls jobba hemifrån.
Men jag blir konfunderad när jag läser att stressen ökar mest hos distansarbetare, när det borde vara tvärtom. Jag trodde att många ”löneslavar” drömde om att få välja sina egna tider, slippa rusningstrafiken eller för den delen (min egen hatsysselsättning) att flänga runt på stan vid lunchtid istället för att kunna tillreda mat i det egna köket. Och det här gör mig riktigt beklämd:
”Sitter du hemma ska du boka möten för varje liten fråga som ska avhandlas. Du förväntas vara tillgänglig på ett annat sätt, på arbetet hamnar du också i ett annat socialt sammanhang. Du får också automatiskt dagsljus och rörelse när du tar dig till jobbet.”
Det låter ju som riktiga
slavar som släpps ut i frihet, eller fångar som efter decennier i
fängelse blivit så institutionaliserade att de inte vill lämna
fängelset. Klarar folk inte ens av att gå utomhus och få i sig frisk
luft om de inte tvingas till det? Är det vad yrkeslivet i den
moderna västvärlden gör med oss? Kanske, jag vet ju
inte. Efter tio års anställningar, ofta med relativt fria
förutsättningar, började jag frilansa, vilket jag gjort sedan
strax innan millennieskiftet.
Men okej, jag har vänner som absolut
inte trivs med sina jobb, men som för död och pina inte skulle våga
ta ton mot chefen och än mindre säga upp sig för att prova något
annat. Vad gör man då åt det? Lösningen för en heroinist är ju
inte att fortsätta knarka, trots att han på kort sikt får
fruktansvärd abstinens av att sluta.
Var och en som vill lämna ett beroende får väl försöka hitta sitt eget ”metadon” som ersättning/övergång från den riktiga drogen. På arbetsmarknaden tror jag att lösningen för många skulle vara ett regelbundet sparande i kombination med kostnadssänkningar. På det sättet gör man sig mer oberoende från jobbet vare sig det utförs på ett kontor, en fabriker eller på distans. Det minskade stressen för mig.
Har också jobbat hemma till och från under årens lopp, speciellt under covid-tiden. Finns många fördelar med det, men den stora nedsidan är den sociala biten. Skulle tro att det är den saken som gör att många, speciellt de med en extrovert personlighet, inte alls trivs med att jobba hemma.
SvaraRaderaDet ser jag ju som den största fördelen, att slippa prata med idioter hela dagarna ;-)
RaderaNåväl, det är för- och nackdelar med det också.
För min del har nog den största negativa biten varit att det blir lite svårare att mentalt släppa jobbet när man inte jobbar. Det skedde lite på automatik när man gick ifrån kontoret.
SvaraRaderaMen med det sagt är fördelarna fortfarande betydligt större.
Det hade jag inte tänkt på, men det borde gå att skapa rutiner för att inte jobba hemma mer än man får betalt för. Redan på 90-talet kom jag på mig själv med att tänka jobb hela vägen till jobbet, vilket gjorde mig irriterad när jag inte fick betalt för det. Så jag började aktivt se till att tänka på annat under de där 45 minuterna.
RaderaJag arbetar hemifrån sedan 3 år, fungerar bra, men så har jag också tydligt bokade arbetspass på någon timme åt gången, där jag i mellantiden inte kan göra något alls med arbetet, eftersom det uteslutande kräver interaktion med "klienter". Kan dock vara lite stressande om jag bokad för många arbetspass för många dagar i rad, så att det blir för kort tid mellan passen för att kunna göra något annat vettigt av tiden än att bara "sitta av" den. Det är även lätt att boka in arbetspass på helger, så att jag arbetar 7 dgr i veckan, vilket i förlängningen inte är bra, har jag märkt.
SvaraRadera/Christoffer
Ja, det kräver disciplin. Åt bägge håll, att varken jobba för mycket eller för lite.
RaderaTycker också det är märkligt att många rapporterar mer stress av hemarbete, lösningen är ju dock enkel... Njuter själv i fulla drag av att slippa pendla och arbeta mer i min egen takt (dock kontorstider) och har såhär 6-7 år av 100% hemma insett att jag nog inte behöver den typ av socialisering som kontoret ger.
SvaraRaderaJag har nästan aldrig haft den socialiseringen på jobbet. Under mina första år i arbetslivet jobbade jag själv på nätterna. Sedan några sociala år och därefter eget. Under de första åren som företagare stod jag mycket på scen och pratade med hundratals människor och DET kan märkligt nog vara det minst sociala jag någonsin upplevt.
RaderaDå jag har kört långtradare under större delan av mitt yrkesliv så har det aldrig varit tal om att kunna arbeta hemifrån.Däremot är jag väldigt glad att jag passade på att arbeta väldigt mycket 60-70 tim/vecka eller mer under alla de åren som jag tacket det var väldigt roligt att köra långtradare, men jag är väldigt tacksam att jag samtidigt sparade väldigt mycket så att jag kunde köpa mig fri från ett arbetsliv som jag inte längre trivdes med redan 2018 när jag var 52 år.Nu gör jag så lite som möjligt om dagarna med sovmorgon varje dag eller så vänder jag på dygnet och har varit vaken i natt och sett på ishockey och filmer på tv:n.Jag har både väntade bort väldigt många obetalda timmar och stressat bort ännu fler timmar igenom större delen av mitt arbetsliv så det är inget som jag saknar då åkeribranschen är en sjuk bransch som man inte skall kasta bort sitt liv genom att arbeta i då det är alldeles för många idioter hos kunder och på vägarna som påverkar ditt arbete utan att du kan påverka det i någon större grad mer än att bocka och buga och "gilla läget" då man bara är en chaufför och har inget värde för de enskilda arbetstagarna eller andra trafikanterna.Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaJa, det där uttrycket "gilla läget" har jag aldrig riktigt förstått. Det verkar mest betyda att undertrycka sina egna behov och känslor.
RaderaKan instämma i den där "stressen", att hemmet inte blir den där lugna vrån utan mer som att vara på jobbet, fast man är hemma. Det beror dock mycket på vem man jobbar med. Senaste gången jag jobbade var det ett rent helvete, med gnälliga beställare som ringde och gnällde och klagade flera gånger om dagen. Man visste att 07:01 så plingade det till på Teams och då var det samma jävel som hade något nytt att klaga på. Mitt antagligen sista uppdrag som konsult slutade inte med "flaggan i topp"... däremot med ett rent samvete och stolthet att jag vågade säga exakt vad jag tyckte om denne person och dess ledarstil. Min chef var mer eller mindre på min sida, även om jag gissar att det krävdes väldigt mycket pusslande för att få projektet i hamn och kunden nöjd över oss som leverantör.
SvaraRaderaDe "gnälliga jävlarna" tänker jag att du hade drabbats av även om du suttit på arbetsgivarens kontor. Jag förstår din frustration hur som helst. Kunden har inte alltid rätt.
RaderaSom introvert är hemarbete underbart. Förstår inte varför jag ska vara de extrovertas soptunna på en arbetsplats, det är som att deras behov går före våra. Nu jobbar jag 60% på distans, får bestämma helt upplägg av dagarna (inom kontorstid). UNDERBART! I somras drog jag till Norge och hyrde en liten hytta, jobbade till lunch, käkade och sen blev det vandring eller stadsbesök på eftermiddagen. Rena semestern fast utan att det kostade några semesterdagar. Nu har jag mått skit några veckor, då har jag legat ner i soffan och jobbat, bara satt mig upp när jag haft lite möten på teams. Känner mig inte alls ensam, men eftersom vi alla på min arbetsplats jobbar på distans är vi nog duktiga på att hålla kontakten och ta några minuter via teams för att snacka lite skit också.
SvaraRaderaOch just ja, argumentet att man inte bara kan kika inom utan behöver boka en tid - det är väl inget bra argument? Finns inget värre än att alla bara kikar inom och stör en under hela ens arbetsdag. På min förra arbetsplats klev folk rakt över mitt kompostgaller (hade hunden med så spärrade av lite) och stegade fram till mig och min dator. Jaha, vem bjöd in dig, jag sitter här och räknar faktiskt :-(
"De extrovertas soptunna" :-) Mm, det låter inte som någon höjdare. Du borde ha skaffat en argare hund så kunde det ha löst sig. Måste varit underbart att jobba från en stuga i Norge. Jag bara väntar att du river av plåstret och flyttar till rätt sida gränsen.
RaderaDet tycker jag kan vara ett problem med hemarbete, att folk kan dyka förbi när man sitter och jobbar. Men inte så stort för mig.
Unga kvinnor blir stressade av allt. De älskar att gnälla...
SvaraRaderaSom man ropar får man svar. Jag ska förklara vad jag menar.
RaderaNär jag säljer honung på marknader kommer det ofta förbi barnfamiljer och då händer det att barn ramlar och slår sig eftersom småbarn har usel motorik och balans. De föräldrar som då går fram och "duttar" med barnen och tycker synd om dem innan de ens vet om det gjorde ont, får mer gnäll av barnen än de föräldrar som säger "Ojdå, det var synd, men res dig upp nu så går vi vidare".
Unga kvinnor i Sverige har hela sina liv fått höra från samhället och media att det är synd om dem. De har svårare att klara sig i skolan, säger man trots att kvinnor får högre betyg och mycket oftare än män läser vidare på högre studier. De riskerar att drabbas av våld, säger man trots att unga män drabbas betydligt oftare, och så vidare... Får man hela tiden reda på att man är ett offer, att man BÖR gnälla, så tror jag oftare att man gör det.
Jag är den förste att beklaga orättvisor - oavsett kön och allt annat. Det jag vänder mig emot är frammanade upplevelser, inte verkliga problem.