När jag började
löpträna tänkte jag att det kunde vara kul att ha en gps-klocka,
för att hålla koll på puls och tempo, men inte minst för att
alltid veta hur långt jag springer. För att inte riskera att sitta
med en leksak till ingen nytta bestämde jag mig för att först
springa 25 löprundor. Står jag ut så länge, tänkte jag, köper
jag klockan. Jag har för mig att den kostade 1500 kr, vilket många
ser som växelpengar, men jag är ändå nöjd med att jag avvaktade
tills jag kände att löpningen var en etablerad aktivitet i mitt
liv.
Detta ska inte handla
om mig. Det var en bakgrund för att visa hur olika olika människor
tänker. Mats, 20, köpte inte en utgående Garmin utan en Rolex för 32000 kr.
Det beskrivs som en ”drömklocka”, men efter att bara ha använt
klockan vid fem tillfällen ledsnade Mats på den och sålde den
vidare på en auktionssajt för 20000 kr.
Sedan fick han ett helvete med att få
ut pengarna eftersom Posten i Italien först skrivit att klockan gått
tillbaka till avsändaren för att sedan ändra sig till att den
hämtats ut av köparen. Auktionssajten skickade aldrig pengarna till
Mats eftersom de inte fattat att leveransen var fullbordad. Nåväl,
det där ordnade upp sig, men det är inte det som är det bestående
intrycket hos mig utan att en tjugoåring slantar upp 32000 kr för
en klocka han egentligen inte ville ha när han tänkte efter, och
förlorade 12000 kr på en klocka han enbart använde vid fem
tillfällen.
När jag köpte min femtonhundrakronorsklocka var jag nästan dubbelt så gammal som Mats och hade antagligen en betydligt stabilare ekonomi. Kanske har jag en gammalmodig syn på ekonomi, men jag tycker faktiskt att det är helt sjukt att en tjugoåring betalar tiotusentals kronor för ett armbandsur, som han dessutom inte hade behov av.
Det där med dyra klockor har jag aldrig förstått mig på, faktum är att allra helst har jag ingen klocka alls på mig. Vill jag veta tiden är det bara att hala upp mobilen ur fickan. :-)
SvaraRaderaSamma här. När jag började använda mobil försvann behovet av armbandsur. Senare har jag bara behövt klocka när jag inte kunnat ha mobilen igång, men då grävde jag fram en gammal klocka och bytte batteri för det kändes dumt att lägga pengar på det.
RaderaDessa mekaniska uren är dessutom mindre pålitliga än mitt Casio-kvartsur.
RaderaFast nog tror jag att en Rolex ändå är att betrakta som hyfsat funktionssäker.
RaderaHittade en Garmin Fenix i en kartong på vinden! Svindyr tror jag den är. Har cyklat några år nu och tänker att det vore kul att hålla koll på bla puls. Köper ett pulsband.
SvaraRaderaBeror på vad det är för siffra. Jag har en Fenix 3 inköpt begagnad för några hundra. Men visst är det kul.
RaderaFenix 3 står det på baksidan. Jag tänker att en GPS är digital alltså fungerar den eller fungerar inte, jag behöver alltså inte oroa mig för att den har blivit gammal och dålig. Skall bli kul!
RaderaVisar den bara tid och distans kan du säkert lita på siffrorna. De enda jag hört som fått felaktiga värden är de som råkat ändra distansenhet från km till miles. Det som oftast fått mig att kassera pulsklockor är att batteriet blivit så dåligt att den till slut inte håller ett helt träningspass, men Fenix 3:an som inhandlades begagnat tror jag lätt att jag skulle kunna springa med i åtta timmar, och då är det inte klockan som är flaskhalsen för mig.
RaderaÄven jag kör klocklöst på handleden och använder mobiltelefonen för tidsangivelse under dagen, eller ngn av de klockor som hänger på väggen om det är inomhus under dagen.
SvaraRaderaOm jag tänker tillbaka till de 25-30 år sedan då jag slutade med armbandsur så var det kanske en liten omställning. Om jag önskar börja igen så finns väl 4-5 st liggandes i någon byrålåda.
Det är en härlig känsla att slippa den där saken på handleden.
RaderaMan känner sig lite som Peter Fonda i Easy Rider, när han gjort sig fri från alla måsten. slänger sin armbandsklocka och drar iväg på sin Harley. :-)
Och gör det inte det finns det garanterat någon annan som har ett gäng i en låda.
RaderaJag avskyr klocka och väska, känner mig ofri då.
SvaraRaderaTyckte det var jobbigt när jag skaffade mitt första leg, för då behövde jag även en plånbok till legget och en väska till plånboken! Tjejbyxornas fickor var för små att rymma min plånbok - ah, vilka problem!
Numera bär jag herrjeans och får plats med plånbok, nycklar, mobil och en jäkla massa mer - frihet!
Ryggsäck tycker jag är underskattat annars.
RaderaDet enda du kan ha dyra armbandsur till nuförtiden är för att samla på dem. Om du har dem på dig är det mycket stor chans att du blir rånad. Och nedslagen. Eventuellt kidnappad och torterad. Dina barn och släktingar utsatta för utpressning.
SvaraRaderaSå, nej - dyra armbandsur är inget jag rekommenderar att du bär till vardags i Sverige idag. Tyvärr.
Det skulle jag också vara rädd för. Eller att den går sönder. Fördelen med att inte ha svindyra grejer är att det inte är hela världen om något skulle hända.
RaderaSåg att han köpte och sålde på samma auktionssajt, med ca två års mellanrum. Tyckte skillnaden mellan då köpt och nu sålt var ganska stor men så tittade jag in på sajtens och deras avgifter och såg att köpavgift är 9% och sedan säljaavgift på 12,5%. Det är lite svårt att avgöra om priserna som nämns i artikeln är före eller efter avgifter, på köp och/eller säljsidan. Dessutom pratas det om moms som ska ha betalats.
RaderaKontentan är att det kanske inte var så stor skillnad i auktionspriset/marknadspriset utan det allra mesta av skillnaden utgörs av avgifter.
Men avgifterna ska betalas - så nog blev han av med 12.000NOK för fem gångers användning alltid, det blir 2.400 NOK per användning. Inte illa. Jo, det var illa.
Jag gissar att siffrorna är före avgift, men det kan jag inte veta.
RaderaJa, undrar om han inte hade kunnat hyra en minst lika imponerande klocka för ett par tusen per kväll för de pengarna.
Men vänta nu... En rolex ska ju vara en investering sägs det. Lät inte som en särskilt bra sådan om en tredjedel av värdet gick upp i rök så fort.
SvaraRaderaDen där röda garmin forerunner köpte jag också. Efter ett par år gjorde garmin en programuppdatering och sen gick det inte att spara pass på datorn längre. Så det blev skroten för den och nytt köp. I protest köpte jag en suunto istället. Den nya hade mindre display och är svårare att se medan man springer, men var å andra sidan lättare och mer lik en traditionell klocka så den går att använda jämt.
Investeringar behöver inte alltid bli lyckade, men framförallt hade han nog lite för bråttom. Kanske hade han kunnat sälja den med vinst om tio år.
RaderaJodå, det gick att spara pass på datorn, men man fick krångla lite. Efter att ha testat andra klockor köpte jag en begagnad 305:a till, denna gång för 75 kr plus frakt. Den fyllde också sin funktion, men jag är ändå nöjd att ha gått vidare nu.
Jag fattar att man kan ha behovet att använda klockan i andra sammanhang och då är ju 305 en moraklocka på armen. Jag har aldrig haft det behovet, jag vill bara ha tydliga menyer som går att läsa medan jag springer.
Jag har bara haft två klockor i mitt liv.Den första fick jag någon gång när jag gick i lågstadiet och det var med visare.Sedan så fick jag klocka nummer två när jag konfirmerades när jag var 15 år och den använde jag tills jag hade gjort lumpen sedan så slutade jag använda klocka på armen.Numera finns det ju klockor överallt så en armbandsklocka för massor av pengar är bortkastade pengar i min värld.Att använda träningsklockor kan väl vara roligt för de som gillar det, men det är också en onödig grej för mig då jag enbart promenerar som träning när jag har lust.Däremot har jag en blodtrycksmätare hemma för att se om promenaderna sänker eller håller mitt blodtryck på en bra nivå då man inte blir yngre och riskerna med ett högt blodtryck skall man inte nonchalera utan bevaka och förebygga.Att kunna se mitt blodtryck, puls, tider och annat när jag promenerar har jag inte något behov av för då passar jag på att se mig omkring och njuta av omgivningen.Mvh Peter Jansson
SvaraRadera