Föredrar ni att handla av små eller
stora leverantörer? Stora företag har i regel större resurser,
stabilare hemsida, längre öppettider och fler som jobbar med
kundservice. Men hur intresserade är de?
Jag har bytt webbhotell några gånger.
Aldrig på eget initiativ utan för att leverantören inte längre
erbjudit vettiga tjänster till vettiga priser. Ett företag köptes upp av en större
konkurrent och chockhöjde priset. Jag bytte till ett mindre
webbhotell. Det funkade bra något år, tills de bestämde sig för att
lägga ner sitt webbhotell som tydligen bara var en liten bisyssla till deras egentliga verksamhet.
Mitt tekniska kunnande är rätt
begränsat och varje gång jag byter leverantör blir det strul.
Domänen ska pekas om till nya DNS-servrar, gamla filformat måste
byta ändelse, gemener istället för versaler eller något annat som
tar mig timmar eller dagar att klura ut. Senast det begav sig bestämde
jag därför att nu ville jag ha tag i ett stort företag som skulle
fortsätta i åratal.
Det blev precis tvärtom. Ett företag
jag aldrig hört talas om var billigast på det jag ville ha. Jag
ringde dit och fick en bra känsla. Så jag pekade om, bökade till
och höll tummarna, igen. När jag fick problem mejlade jag
kundtjänst och fick varje gång svar från samma kille. Och vänta... var det
inte samma namn som den jag pratade med innan jag bytte leverantör?
Så typiskt, mitt mål att hitta ett stort företag verkade ha
resulterat i att jag nosat fram ett enmansföretag!
Men varje kontakt var
positiv. Snabba, raka svar och fullt engagemang. En gång mejlade jag
på påskafton och tänkte att jag med lite tur skulle få svar nästkommande vardag.
Men nej då, tjugo minuter senare hade jag ett trevligt svar i
inkorgen med klara besked som löste problemet. När får man det
engagemanget från Telia eller något annat miljardbolag, det händer
ju inte!
Dock har det hänt en gång tidigare.
En vinter beställde jag ett par stövlar på internet av ett litet
familjeföretag, men det blev något strul med betalningen. Jag
missade att klicka i någon ruta och drabbades av en
postförskottsavgift jag ville slippa. Så jag mejlade för att höra
om jag inte kunde slanta in pengarna på något konto istället.
Jodå, jag fick ett kontonummer. På nyårsdagen!
Min första optiker var
enmansföretagare utanför alla kedjor och stordrifter. Han hade inte
ens kundregistret datoriserat utan körde med kartotek. Han var inte
billigast vare sig på glasögon eller linser och eftersom jag är en
snåljåp borde det ha skurit sig många gånger om. Men det gjorde
det inte för hans service var värd priset. Jag vet inte hur många
linsbehållare jag fick gratis trots att han lätt hade kunnat ta
några tior varje gång. Eller hur många gånger han tittade på
mina ettårslinser efter sexton månader och konstaterade att de
skulle hålla några månader till.
Vetskapen att inte bli blåst trots goda chanser är värd hur mycket som helst. Jag behöll
optiker när jag flyttade. När jag flyttade tillbaka flyttade han
sitt företag och jag fortsatte åka dit tills han la ner firman och
gick i pension. Hade han fortsatt att ta emot kunder i sitt hem hade
jag åkt dit också. ”Skulle ha gått till Specsavers...” Så fan
heller!
Tyvärr är väl den typen av företag
på väg ut. Överhuvudtaget känns service och yrkesstolthet som
snart bortglömda traditioner. Kanske biter vi oss själva i foten
när vi jagar lägstapriser. Kanske är det en oundviklig del av den
så kallade utvecklingen. Tråkigt är det hur som helst.