En rätt lugn börsmånad,
stökigare på andra vis. För Aida Hadzialic t ex, som fick avgå
efter att ha kört bil med 0,2 promille alkohol i blodet. Det är
riktigt dumt att köra bil berusad, men hur man än vänder och
vrider på det var hon en av de bästa ministrarna den här
regeringen hade. Och en av ytterst få med ryggrad. Kanske därför
hon gick.
En lite tramsig nyhet var att Patent-
och registreringsverket beslutat att Säter inte längre får använda
sin kommunslogan ”Jag är tokig i Säter” som anspelar på att
Säter är mest känt för sitt mentalsjukhus. Tydligen är ordet tokig stötande nu. Själv tycker jag att förkortningen PRV är
stötande eftersom den associerar till en myndighet som omotiverat lägger näsan i blöt väldigt ofta.
Börsen då. Själv har jag köpt det
danska medicinbolaget Novo Nordisk. Jag tyckte helt enkelt att det
blev för billigt efter Q2-rapporten. Novo tjänar pengar på
produkter mot diabetes typ 2, och det är ju inte precis en sjukdom
på nedgång. Strax efter mitt köp berättade både Tomas Linnala
och Lars Frick i sin börspodd Stockholmsbörsen att de, oberoende av
varandra, gjort detsamma, medan Martin Nilsson från Catella Hedge sa
i Börslunch att det är alldeles för tidigt. Den som lever får se.
I samma veva sålde jag av mina innehav i ABB och
Sandvik. Två fina bolag, men jag tycker att de är för dyra om det börjar blåsa. Bara lugn, jag är fortfarande domedagsprofet.
Och apropå dyra bolag. Vid P/E 25
tyckte Carnegies Simon Blecher att SCA-aktien var ”tokdyr”. Jag köpte säljpapper
för att invänta smällen. I förra veckan kom den, men tyvärr inte
på det sätt jag hoppats. Bolaget meddelar att de delar upp skogs-
och hygiendelarna till två bolag. Marknaden applåderade och nu står
aktien i P/E 35. Att jag sitter med skägget i brevlådan är ställt
utom allt tvivel, men när jag ändå sitter där tror jag att det
skulle svida mer att resa sig än att sitta kvar.
Positionerna i guld och silver har inte
heller varit så roliga i augusti (men desto roligare tidigare). Tur
i oturen att den stigande dollarn dämpat fallet på mina innehav.
Nästa vecka är det OPEC-möte, så efter det kanske oljan tar fart
(åt något håll). Som jag ser det kan mötet knappast gå sämre än
förra gången, och då var marknaden ändå väldigt förlåtande.
Min börsmånad kan alltså
sammanfattas som ömsom ris, ömsom … ännu mer ris. Slutsumma:
+0,91 %, samtidigt som SIXPRX gick upp 2,47 %. Varje månad utan
börsfall ska gå dåligt för mig, allt annat vore konstigt. Och när råvaruinvesteringarna går
ännu sämre än alla börsindex är jag egentligen nöjd att jag
inte blöder mer än jag gör och att jag trots allt gått bättre än
Stockholmsbörsen även i år. Men jag skulle ljuga om jag sa att det
inte stör mig att inte slå index. Jag kan inte göra det varje dag,
det vore omöjligt, men nog skulle jag vilja göra det varje månad.
Apropå det där raset jag pratar om
(och som aldrig tycks komma). De som brukar lyssna på Johan Isaksson
i Börspodden vet att han sällan tar till kraftuttryck i programmet,
så vi var nog flera som hajade till när han vid slutet av gårdagens
avsnitt på frågan om han har några innehav i de bolag som diskuterats svarar: ”Jag kan ju ganska direkt säga att jag
inte ägde ett enda bolag, för börsen kommer att gå åt HELVETE!” Helvete är ett starkt ord även för mig, men det ligger något i resonemanget.
Nu är sommaren officiellt över. Som
den höstmänniska jag är känns det helt okej. Sommar i all ära,
men man blir ju trött på att såsa runt, och ännu tröttare på
att alla andra såsar runt så att det är helt omöjligt att få
tag i folk. Och jag har visserligen inget emot värme, men skönt att slippa
vänta till mitt i natten för att kunna ge sig ut på en löprunda
utan att få värmeslag. I augusti har jag förresten sprungit sexton
mil. Det är mer än på länge även om jag nostalgiskt minns en tid
då mitt riktmärke var tjugo mil per månad och jag ibland överträffade det med råge.
I helgen var det Friidrotts-SM två kilometer härifrån. Inträdet kostade 180 kr/dag. Själv valde jag
istället att springa på strandpromenaden utanför, där
Sverigeeliten värmde upp. Själva tävlingarna fanns ju ändå på SVT Play. Detta är vad som på Twitter benämns
#Sparadkrona...
Till åtminstone någon läsares
förtret tänkte jag avsluta med en bild på min chiliodling som nu
börjat skifta färg. Det här är en rödgrön röra jag uppskattar.
Visst ja, en sak till har hänt i
augusti. Öppet Arkiv har lagt ut
min gamla bejublade Bolibompainsats. Om du inte orkar se hela kan du spola
fram till 12.30, då jag dyker upp och ser ut ungefär så här.
Men nu släpper vi det gamla. Ny månad,
nya besvikelser!