Selektivt minne

Hjärnan är en intressant muskel. Det sägs att vi bara använder tio procent av dess kapacitet (även om jag stött på människor som redan från start bara har en tiondels hjärna). Det borde alltså finnas plats där, men ändå fyller vi inte upp hårddisken utan sållar friskt.

En sållningsmetod är att vi uppskattar istället för att använda faktiska data. I många fall är det bra, annars skulle vi bli som Rainman. Men det innebär också att vi istället för att ha koll tror oss veta en massa saker som egentligen förhåller sig på ett helt annat vis.

Många traders gillar statistik och det finns en anledning. Statistik rätar ut frågetecken. Visst, man kan jämföra aktieportföljens värde över tid, och jämföra den med index, men med statistik kan man också ta reda på vad man tjänar pengar på. Och – ännu viktigare – vad man inte tjänar pengar på. Jag kan tycka att det är kul att handla med indexoptioner, men förlorar jag pengar på det bör jag sluta eller byta strategi. Kanske ska jag bara handla med fonder, eller bara med cykliska aktier. Tjänar jag pengar på att prioritera utdelningsaktier eller är den där sköna magkänslan utdelningen ger första tecknet på blödande magsår, eller i alla fall en blödande depå?

För att göra denna bloggs hundrade pokerreferens (jag ber om ursäkt, men det är ett bra och tydligt jämförelseområde) går tio procent av nätpokerspelarna med vinst, lika många går jämnt upp och resterande 80 procent går med förlust. Varför fortsätter då förlorarna spela? Antagligen för att de inte vet om att de förlorar. De kanske har spelkontot för att tippa fotboll och har ingen aning om vart pengarna tar vägen, annars kunde de göra något åt det. En del skulle kunna vinna om de gick ner till rätt nivå eller slutade spela vissa turneringsformer eller tider på dygnet. Precis som på börsen tar man inte reda på fakta utan nöjer sig med antaganden och förhoppningar.

Samma sak med rena förlustaktiviteter, som att handla mat. Jag har tidigare berättat att jag lägger 663 kr i månaden på mat, inkl hygienartiklar och alkohol. Vanligen veckohandlar jag, och det borde då kosta 155 kr. Men det gör det ju inte, det kostar allt från en femtiolapp till en femhundring. Utan statistik hade jag inte haft en aning. Antagligen hade jag dragit slutsatser ifrån ett par enskilda inköp och sedan trott att de vore genomsnittliga.

Om jag skulle vilja ändra mina konsumtionsvanor vore nästa steg att bryta ner kostnaden och därefter räkna på hur mycket jag skulle spara på att t ex baka allt bröd själv. För statistik ger verktyg, det är därför traders sitter med sina Excelsnurror. Vet man inte hur verkligheten ser ut går den inte att förbättra.

Det är ingen slump att schemat inte har något avslut, den här skiten ska göras igen och igen hela livet.