Fetma+klassfråga ger
över tretusen Googleträffar. Varenda tidning fastslår att övervikt,
både bland barn och vuxna, är en fråga om pengar. Skitsnack!
Fetknoppen Göran Greider kan tala sig
blå för att arbetarklassen inte har råd med nyttig mat, det blir
inte mer sant för det. Godis har blivit billigare jämfört med
riktiga livsmedel, men senast jag kollade lösgodispriser var det
ungefär tio gånger dyrare än vitkål, som brukar kosta 5,90/kg.
Det är billigare än rent socker. Knäckebröd är billigare än
chips och det är billigare att skölja ner med vatten än med läsk.
Behöver jag fortsätta?
Om Göran Greider la lika mycket energi
på att träna som han gör på att tvinga fram en
sockerskatt skulle han få Alexander Skarsgårds magrutor på en kvart. Förresten Göran,
du är varken fattig, underklass eller arbetare. Du är en rik och
uppenbarligen mycket välgödd direktör. En sockerskatt skulle inte
bita på din privatekonomi alldeles oavsett.
Men om vi håller oss till riktig mat,
vad är nyttigast? Vad som helst funkar så länge man inte äter för
mycket (vilket rika har bättre råd att göra än fattiga). Ska vi
ändå gradera vill jag påstå att mat lagad från grunden är
hälsosammare än hel- och halvfabrikat, som ändå är att föredra
framför hämt- och snabbmat. Samma trend här alltså – ju
billigare desto bättre. Har fattiga mindre tid än rika? Har
arbetarklass mer tid än övre medelklass? Med reservation för
individuella variationer är svaret på bägge frågorna ett rungande
nej.
En annan myt är att rika människor
tränar eftersom de har råd att ta hand om sin kropp. En av de allra
billigaste, och samtidigt mest effektiva motionsformerna, är
löpning. Det är ju inte så att överklassporterna hästpolo och
kricket är den enda vägen till ett hälsosamt liv. Ett gymkort
kostar pengar, men köp inte det då!
Löpning och promenader utförs med fördel året runt
på vägar och i motionsspår, istället för på gymmets löpband.
Och vill du lyfta skrot går det att göra nästan överallt. Dels
finns gratis utegym lite varstans, men alla övningar där och på
innegymmet går att göra i skogen istället. Eller hemma! Kom inte
och säg att fattiga människor inte har råd med armhävningar.
Vad Greider och andra i hans läger gör
är inte att visa solidaritet och omsorg. Istället vädrar de sitt
förakt mot sämre bemedlade människor som de anser är oförmögna
att ta ansvar för sina egna liv och därför måste ledas till den
smala vägen som en skock får. Sköt du din kropp, Göran, så får
vi andra sköta våra!
Håller med dig Sparo! Vad som skapat en split mellan mig och andra bekanta är politiska värderingar. Det verkar enklare att: föreskriva en levnadsmönster för andra, som man själv inte behöver iaktta. Sådan tur att vi har en stat som kan diktera levnadsvillkor för sina medborgare! Ungefär som om varje individ var helt passiv, oförmögen att utforma sitt eget liv. Socialism kontra konservatism blir en uppdelning enligt två läger. Socialister är besatta av tanke på hur kapital skall fördelas. De konservativa är mer intresserade av hur kapital skapas.
SvaraRaderaDet riskerar dessutom att bli självuppfyllande. En individ ingen förväntar sig något av kommer heller inte att prestera, och på så vis får vi passiva människor som verkligen är oförmögna att ta hand om sig själva.
RaderaDärmed inte sagt att det är bra att dra det hela vägen åt andra hållet heller. Jag vill ha en lagom-stat som hjälper till när den behövs men inte mer.
Online pizza kör inte ens ut där jag bor..attans! Dessutom är jag för snål för att äta onyttigt utemat 3-4 gånger i veckan. Som är brukligt på kontoret där jag jobbar. Klass fråga? Ja dom har råd att äta onyttigt! ☺ Inte jag!
SvaraRaderaNej, jag får inte heller ihop matematiken. En utelunch kostar över 80 spänn i snitt här. Det äter jag frukost, lunch, middag i fyra dagar för. Eller köpa 1,5 kilo smågodis och se hur länge man håller sig flytande på det.
RaderaVore intressant om någon gjort en studie på tobaksskatten och på om höjningen av den gjort att fler låginkomsttagare än höginkomsttagare slutat röka. I så fall borde utfallet bli detsamma med en socker skatt.
SvaraRaderaSedan kan man ju också resonera som så att många välfärdssjukdommar bottnar i hög konsumtion av vitt socker. Kanske skulle då en högre beskattning av den varan vara motiverad för att sjukvården skulle få mer resurser att hantera följderna, typ diabetes och hjärta kärl sjukdomar.
För att en sockerskatt skulle slå lika hårt som tobaksskatten måste den ligga på flera tusen procent eller också måste man äta sjukt mycket socker.
RaderaJag tror snarare kopplingen ligger i att precis som att tobaksskatten inte hindrat särskilt många från att röka kommer en sockerskatt inte hindra många från att äta socker. Finns viljan finns pengarna.
Det vore bra om folk åt nyttigare, precis som att det vore bra om alla slutar röka, men man kan inte lagstifta eller skatta bort allting.
Det krävs ju ett visst mått av intelligens/insikt/vett att inse att man kommer må bättre att ge sig ut på en joggingtur än att slänga sig i soffan med en påse OLW. Även om det senare i många fall lockar mer. Så man skulle kanske snarare kunna kalla fetman för en IQ-fråga (jag vet, IQ är fel ordval, men ni fattar vad jag menar). Sen är det väl så att ju smartare/driftigare/mer kreativ man är, desto större chans att köra en klassresa uppåt. Så i nån mening blir kanske slutreultatet, om man generaliserar grovt, Smart-->Rik&Smal, Korkad-->Fattig&Fet. Sen kan ju GG&Co försöka övertyga folk att det snarare är Fattig-->Fet, men oss lurar dom inte :)
SvaraRaderaNågot ligger det i resonemanget, men Greider skulle i så fall prata om dem som gjort en klassresa nedåt och i samband med det passat på att bli tjocka. Det måste vara en mycket liten grupp. (Jag är för övrigt inte alls säker på din ihopdragning av smart/driftig/kreativ, men det är ju en annan diskussion.)
RaderaOch jag känner massor av tillsynes kloka människor som varje dag tar rationella beslut men som just när det kommer till vikt tänker fel varenda gång. Så kopplingen IQ-matintag känns skakig.
Förr var väl arbetarklassen lika fattiga men inte feta. Kan inte minnas någon,( i alla fall inga barn)under min uppväxt på sextiotalet, som var tjock i den arbetarklassförort som jag växte upp i. Kommer ihåg att jag som liten tyckte att Tjorven utmärkte sig rejält, för jag tyckte hon var en riktig rulta, och då var hon inte speciellt tjock. Håller med dig om att fetma inte är en klassfråga, snarare en fråga för medelkassiga akademiker som inte har något annat för sig än att omyndigförklara och sätta offerkoftan på "fattigt" folk. På något sätt måste ju sådana människor som Göran Greider få luft och livsrum så att han har något att leva av.
SvaraRaderaJag har liknande erfarenheter. Min förort på 70-80-talet var ganska klassegregerad, men fetma var inte vanlig i någon av grupperna. För alla barn rörde sig, priset på lösviktsgodis redovisades per hekto, inte kilo, och stora chipspåsar vägde 200 gram, inte 500.
RaderaNär det gäller Greider tror jag att han på allvar vill försöka skylla sin fetma på den arbetarklassbakgrund han möjligen hade för många, många decennier sedan.
Är det inte så att Göran Greider försöker göra ALLT till en klassfråga?
SvaraRaderaJo, lite så är det nog. Men vikt mer än annars, tror jag, för det har han nog tjatat om i 25 år nu.
RaderaI industrin där jag jobbar är det fler tjocka tjänstemän än arbetare. Fast det finns inga sådana titlar kvar utan man är operatör, tekniker, lagerarbetare eller städare osv. Ironisk nog verkar nya tidens arbetare vara typ arbetslös
SvaraRaderaJa, det gör klassbegreppet problematiskt att traditionella arbetare numera är ganska välbetalda i jämförelse. Det känns som att de som pratar om klass ser framför sig en massa stereotyper som grosshandlare, fattighjon och fabrikörer. Kort sagt grupper som inte funnits sedan Karl-Bertil Jonssons julafton.
Radera