Jag jobbade natt några år. Fördelar:
OB-tillägg och slapp se chefen. Nackdelar: Dygnsrytmen gick från
skakig till helt galen, värre för varje år.
Och så en grej till. Hela samhället,
inklusive släkt och vänner, vägrade att sätta sig in i min
verklighet. Vänner kunde ringa mig halv elva på förmiddagen och
fråga vad jag gjorde, samt be mig att göra en massa grejer åt dem
”för du är ju ändå ledig på dagarna”. Mm, och själva var de
lediga hela nätterna, men jag knackade ändå inte på hos dem på
väg hem från jobbet vid fyratiden för att höra om de skulle med
och kolla på soluppgången!
Samhället valde att diskriminera mig
på en rad olika sätt. Eftersom jag jobbade långa pass fick jag
mycket högre karensbelopp eftersom en karensdag räknades som en
arbetsdag, oavsett om den var två eller tolv timmar. När jag sedan
blev arbetslös baserades a-kasseersättningen på min deltidslön,
men jag var ändå tvungen att stå till arbetsmarknadens förfogande
lika mycket som andra.
25 år senare är jag företagare.
Vännerna säger nu saker som: ”Du som alltid har semester...”
Va? Att vara företagare innebär inte att aldrig jobba, det innebär
att man aldrig är helt ledig. Hela januari sitter jag med obetalt
boksluts- och deklarationsarbete och närhelst en potentiell kund hör
av sig släpper jag vad jag har i händerna, beredd att göra en akut
sextontimmarsdag (nästan alla jobb är akuta i kundens värld).
Samhället då, som pratar om att vi
måste vara flexibla på arbetsmarknaden. Hur har de anpassat sig
till min nya verklighet? Det korta svaret är: inte alls. Som
företagare är man i stort sett rättslös. Sociala skyddsnät –
glöm det! Företagshälsovård... Mm, ring upp Sophiahemmet och
fråga hur intresserade de är att skriva avtal med en
enmansföretagare. Jag har gjort det. Samma korta svar igen: inte
alls.
Banklån, privat hyresrätt eller ett
enkelt bensinkort – kan du inte berätta vad du kommer tjäna nästa
år hamnar du längst ner i näringskedjan även om du inte misskött
en räkning i hela ditt liv. Och jag kan inte säga vad jag kommer
tjäna nästa månad. Jag har inga löpande kontrakt eller
uppsägningstider. I morgon kan alla mina uppdragsgivare säga att de
inte längre är i behov av mina tjänster.
Jag stickar inga offerkoftor här. Jag
har själv valt att inte vara anställd, och det är ett av få
beslut jag aldrig ångrat. Men när samhället gått från allt färre
tillsvidareanställningar av 9-till-5-karaktär vore det lite smidigt
om politiker, lagstiftning, arbetsmarknadens parter och myndigheter
hängde med på tåget och insåg att vi är många som hamnar
utanför deras norm.
Vart fjärde år tävlar de politiska
partierna om småföretagarnas gunst. Alla gillar oss, men ingen är
beredd att anpassa samhällssystemen en millimeter för att passa
oss. Den där flexibla arbetsmarknaden det talas så mycket om, när
ska flexibiliteten gälla någon annan än mig?!
Bankerna kan vara bra roliga där för företagare. "Vad har du för lön?" När det är en siffra man aktivt försöker minimera och ta utdelning istället. Men utdelning från eget företag vill de inte räkna med som löpande inkomst...
SvaraRaderaJa, det blir fel hur man än gör. Och vad svarar man om lönen pendlar mellan 0 och 100000? Det vore bättre om banker, hyresvärdar och andra tittade på historisk betalningsvilja(/-förmåga). Jag har en känsla av att man då skulle upptäcka att det finns en grupp som alltid lyckas göra rätt för sig oavsett förutsättningar, och en annan som inte lyckas oavsett.
RaderaDu kan vara glad att det inte är 70- eller 80-tal, då var det riktigt illa!
SvaraRaderaFöretagare, liten eller stor, anses ju av vänstern i Sverige vara utsugare hela bunten och ska sättas åt. Tyvärr är väl oppositionen inte så mycket bättre, de har ju missuppfattat vad det är att vara borgerliga såväl som opposition.
Historiskt kan vi väl i Sverige konstatera att det blir högre skatter (skattetryck) när vänstern har makt, och skatterna sänks med de borgerliga.
Förmåner går till respektive partis kärnväljare, och småföretagare tillhör inte de väljargrupper som hos något parti anses vara kärnväljare. Ni är helt enkelt lättlurade, ni småföretagare, om ni tror att det kommer några förmåner er tillgodo
Småföretagare i Sverige är i stor utsträckning byggare och hantverkare, alltså det som var vänsterns kärnväljare en gång i tiden, men som de systematiskt skrämt bort.
RaderaDet parti som mest verkar vilja ha småföretagarröster är Centern, men själv tycker jag att Olofsson och Lööf varit de sämsta näringsministrar det här landet har skådat. Många fagra löften, men det enda man vet säkert är att de hugger oss i ryggen så fort de kan.
Alla borde vara anställda - det löser ju problemet?
SvaraRaderaJa, enda kruxet är att det då inte skapas några jobb. Men en kompis till mig fick ungefär det svaret i Vänsterpartiets (hette nog VPK på den tiden) valstuga. Hon hade frågor om vad som skulle hända om hon startade eget, men varje gång hon använde formuleringen "starta eget" klippte valstugekommunisten av med "Nej, det ska du inte behöva".
RaderaAtt hon faktiskt skulle vilja bli företagare och att det skulle kunna vara en bra idé både för henne och samhället gick bara inte in, så jag antar att VPK-inställningen helt enkelt var att företagande i sig skulle ses som ett samhälleligt misslyckande. Ibland när jag läser vänsterpartistiska företrädare på Twitter (t ex fackpampen och riksdagskvinnan Jenny Bengtsson) får jag en känsla av att de inte utvecklats särskilt långt sedan dess.
Fast givetvis är det bra att det finns anställda - också.
RaderaJag gjorde ett försök att ironisera utan en smiley. Ursäkta. ;-)
RaderaHahaha! Jag ska inte tala för alla läsare, men för mig var ironin solklar. Men kommentaren fick mig att tänka på den tragiskt nog helt sanna historien om VPK:aren som ville skona folk från företagande, så då flög jag iväg :-).
RaderaHahaha, jag missade ironin trots att jag inte borde det, är ju en älskare av just ironi. Jag tänkte: "vad fan, är en kommunist inne här och läser och kommenterar?" :D
RaderaJag hoppas i och för sig att jag har läsare av alla färger, men bara namnet "Per Penning" får mig att tänka blått. Så fördomsfull är jag :-).
RaderaMitt företag har ju verkligen karaktären "fri företagsamhet" eftersom syftet är att hitta på nått roligt om dagarna...och om det blir inkomst så är det bara bra. Ändå har jag valt att inte berätta för någon mer än frun och några vänner (som faktiskt räknat ut själva) vad jag faktiskt håller på med. Min skräck är nämligen att jag ska bli allmän "ärendehanteringscentral" för allt om uppfattningen är att jag inte har ett jobb......
SvaraRaderaI det läget vore det ju nästan enklare om du höll på med något kriminellt så att det fanns mer lättförklarliga skäl till hemlighetsmakeriet.
RaderaDet kommer ändra sig när tillräckligt stor del av väljarunderlaget har den typen av anställningsform.
SvaraRaderaJag börjar tvivla. För 30 år sedan hade väl nästan alla heltids tillsvidareanställning. Nu känner jag nästan ingen som har det. Det är projektanställningar, timvik, företagande och allt möjligt. Ändå är attityden, särskilt från samhällets sida att det bara finns två alternativ: fast heltid eller arbetslös.
RaderaMjo den typen har blivit vanligare men du uppvisar samma bias som de som inte trodde brexit skulle bli av, eller Trump komma så här långt, för de kände ingen som ....
RaderaJag tycker det finns en rätt stor skillnad. Det är redan, sedan många år tillbaka, vanligt med projekt- och timanställningar och andra som inte kan uppvisa säkra inkomstprognoser. Trots det är attityden fortfarande helt oförändrad. Banker, myndigheter och bostadsbolag låtsas inte om att vi finns. Ingen gör någonting för att anpassa samhället efter verkligheten istället för tvärtom.
RaderaDärför är jag tveksam till att det kommer att ändras, även om jag hoppas att jag har fel. Som väljargrupp blir vi nog aldrig att räkna med. Särskilt eftersom vi är så otroligt spretiga. En timvikarie i vården har föga gemensamt med en frilansande IT-guru.
Det är trögrörligt, bland annat på grund av att sagda väljare själva konformerar sig till gällande norm (och inte ifrågasätter). Jag tror det är som det brukar, dvs vi överskattar förändring på 5 år men underskattar förändring på 10 år. Det kan också bli lite upplevd ketchup-effekt, precis som med globaliseringen och brexit/Trump. Vad sägs om ett vänskapligt vad? :-)
RaderaTrögare än rörligt, skulle jag säga, för jag väntar fortfarande på att samhället på denna punkt ska anpassa sig efter verkligheten för tjugo år sedan. Brexit var ju nyss och Trumps kandidatur visste ingen om för ett par år sedan, men projektanställningar blev vanliga redan på 1900-talet.
RaderaI egenskap av egen företagare i slutet av 80-talet skaffade jag telefonabonnemang till företaget. I kontraktet som Televerket hade upprättat fanns en ruta med texten "datum för konkurs". Televerket var beredd på det värsta. Inte så roligt då men idag kan jag roas av minnet.
SvaraRaderaIngrid
Haha! Typiskt Televerket att förbereda sig och nästan sätta en ära i att inte hymla med det heller :-).
RaderaImponerad av dina evigt intressanta inlägg! Min analys är att vi lever i en tid där verkligheten inte betyder något för hur beslut ska fattas. Polisen, skolan, LO, media och kanske Telia etc. Värderingar och värdegrund (vad nu det är) är viktigare.
SvaraRaderaMvh
Aktiemamma
Tack för berömmet! Lägger du till min blogg i din blogglista lägger jag till din på min :-).
RaderaJa, verkligheten är nog tyvärr överskattad. Viktigare att hålla med rätt personer än rätt åsikter.
Självklart tyvärr är jag inte nära din kvalitet eller inkäggsfrekvens.
RaderaKvalitet är en subjektiv bedömning, men jag tycker att din verkar ha den spretighet jag själv eftersträvar. Och vad frekvens beträffar är det nog många som skulle säga att kvaliteten ofta försämras av hög frekvens.
RaderaLänkat och klart!
Troax borde kunna tjäna stora pengar när gränserna skall stängslas och kanske även de över 100 (ETTHUNDRA) problemområden behöver skyddas!
SvaraRaderaJa, säkerhet i olika former har nog framtiden för sig.
RaderaMitt kollektivavtal drar 1/5 av nettoveckoarbetstiden som karens. Är du anställd på 40 h dras 8 h i karens. Skulle du jobbat 12 h dras 8 h karens och du får 4 h sjuklön. Om du går hem efter 7 h dag 1 och även är sjuk dag 2 får du 8 h karens och 1 h sjuklön.
SvaraRaderaLite oklart hur det skulle ha räknats för mig som jobbade betydligt fler timmar de veckor jag jobbade (runt 60), men det verkar mer rättvist som du har det. Jag fick som sagt en arbetsdag i karens, trots att jag jobbade betydligt fler timmar än åtta. Har för mig att avtalet gick under Handelstjänstemannaförbundet HTF, som tydligen gått in i Unionen sedan dess.
Radera