fredag 2 september 2016

Dra-åt-helvete-pengar

Vad sparar du till?” är en fråga man ofta hör. Mitt svar är i mångt och mycket att jag vill ha dra-åt-helvete-pengar. En av de första jag hörde prata om dra-åt-helvete-pengar var Leif G W Persson. Själv påstår han sig ha fått det ifrån Jan Guillou, men jag har svårt att tro att Guillou hittat på något så mästerligt.


På engelska finns uttrycken ”fuck-off money” och ”fuck-off fund”, men de verkar användas så sparsamt att jag tvivlar på att fenomenet har engelskt ursprung. Det här hade varit en utmärkt fråga till Språket i P1, innan det blev omgjort till ett barnprogram för idioter.

Men nu skiter vi i varifrån det kommer. Istället ska jag berätta vad jag lägger in i termen dra-åt-helvete-pengar. Som nästan framgår är det pengar jag har som gör det möjligt att be folk dra åt helvete. Det är inte något jag har för vana att göra, men bara känslan av att kunna räcker långt. Man kan dessutom tacka nej artigt, resultatet blir ju detsamma. Man avvisar ett erbjudande det kommer kosta pengar att tacka nej till, men bunten med dra-åt-helvete-pengar gör det möjligt.

I filmen En prins i New York försöker kung Jaffe Joffer muta prinsens (Eddie Murphy) flickvän för att försvinna ur sonens liv. Hennes pappa säger: ”You don't have enough money to buy my daughter off.” Kungen tittar trött på honom och svarar: ”Nonsense!


Men ibland är det faktiskt så, att inget pris är tillräckligt högt för att man ska svälja förtreten. Och ju rikare man blir desto oftare händer det. Min första dra-åt-helvete-situation kan ha varit när jag år 2000 sa upp mig från min sista fasta anställning. Det hade jag i och för sig planerat länge, men jag ville löneförhandla först eftersom avtalet gått ut för över ett halvår sedan och det nya skulle gälla retroaktivt. Så jag tjatade på chefen att vi skulle ta den där förhandlingen. Sista gången jag frågade läste fanskapet en tidning samtidigt som han sa att han inte hade tid. Trettio sekunder senare återvände jag med min avskedsansökan. ”Det här kommer kosta”, tänkte jag, men alternativet var att undvika speglar för resten av livet.

I våras fick jag ett annat jobberbjudande. Ett jag hade kunnat amputera kroppsdelar för 2006. Tio år senare var jag inte villig att sälja mig till vilket pris som helst. Nu var det inte arvodet det stupade på utan hade mer att göra med min kontroll över resultatet (det gällde tv så en dålig produkt hade märkts). Jag hade råd att tacka nej om jag inte kände att det skulle bli tillräckligt bra, så då gjorde jag det, förmodligen till gagn för både mig och uppdragsgivaren.


Och nyttan med dra-åt-helvete-pengar gäller inte bara jobb, det gäller även utgifter. För en tid sedan gick jag till en glasmästare med ett trasigt fönster. När han stånkat och stönat nog över att behöva jobba och inte kunde klämma ur sig vad han skulle ha blev jag lite trött och sa att tycker du att det är för jobbigt kan jag gå till din konkurrent istället. Där och då kände jag att även om jag får betala dubbelt så mycket någon annanstans ska den här killen inte tjäna en spänn på mig.

Andra jag sagt nej till trots att det kostat är ett försäkringsbolag, en bank och en bilverkstad. Jag är en sparsam natur som gärna vill välja det ekonomiskt fördelaktigaste alternativet, men det finns stunder då jag definitivt vill betala för att slippa det. Den möjligheten – dra-åt-helvete-pengarna – kan nästan inte värderas med så futtiga mått som kronor och ören. Det är en fråga om självrespekt. Prislappen på den stiger med rikedom och börjar så smått bli ovärderlig. För att återigen citera En prins i New York:

”Yes! Yes!! Fuck you too!”

20 kommentarer:

  1. Det är väldigt skönt att ha "fuck off money" något som jag läst om i amerikans press och böcker under många år (kan vara ett uttryck därifrån men problemet är ju att de inte för säga f..ordet och då blir det ju svårt att få någon kraft i uttrycker:-)

    Hur som helst tillbaka till saken...det är en jäkla skillnad att börja med att fundera på vad man tycker skulle vara intressant/roligt och sen kolla om man kan få lite betalt för det också...än som för de flesta börja med att försöka hitta ett jobb som betalar några pengar...och sen hoppas på att det inte är allt för hemskt...kanske till och med kul ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan vara amerikanskt, men ger så otroligt få googleträffar på engelska att jag undrar om f-ordskänsligheten kan vara hela förklaringen.

      Min känsla är att alla jobb blir trevligare av känslan att man inte är beroende av dem. Möjligen är också många arbetsgivare trevligare om även de har vetskap om den annorlunda beroendeställningen.

      Radera
  2. Var visst Buffett som konstaterade att den stora fördelen med att vara rik är att man inte behöver umgås eller arbeta med människor som man inte tycker om.

    För min del handlar det mest om känslan att kunna göra vad jag vill även om jag inte gör det.

    Bra inlägg.

    Ha det bäst

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Mm, det låter definitivt som Buffett.

      Ja, känslan är viktig. Sista månaden på ett jobb går alltid lätt eftersom man vet att det snart är över. Gäller för övrigt lite av varje i livet.

      Radera
  3. Ja, vad säger man? Du har rätt. Go fuck yourself! ;-)

    SvaraRadera
  4. Dra åt helvete-pengar kommer från engelskans fuck-you-money.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, betydligt fler Googleträffar än fuck-off-money, där har vi det!

      Radera
  5. Kommer att tänka på bra scen i filmen The Gambler: https://www.youtube.com/watch?v=rJjKP8vYjpQ

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Or are you just fucked up temporarily because you are temporarily fuckin' stupid?"

      Haha! Den känslan har jag ofta!

      Radera
    2. Fick mig i min tur att tänka på den här scenen: https://www.youtube.com/watch?v=udRDsoHNShw

      Radera
  6. Dagens fakta: Begreppet F U money lär komma från romanen Noble House av James Clavell, skriven 1981.
    Jag läser alldeles för många amwerikanska ekonomibloggar, men hade faktiskt läst boken och kom ihåg frasen. Just nu känner jag mig väldigt lärd ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Titta, här kom det ännu mer exakta uppgifter, tackar! Är boken läsvärd i övrigt eller sammanfattar detta uttryck allt som var något att ha i den?

      Radera
    2. Lustigt sammanträffande. Jag läste den boken som ungefär tonåring för några decennier sedan och i morse kom jag på mig själv att fundera på om jag skulle läsa den igen.

      Det är en relativt fristående bok i en serie av relativt fristående böcker om en familj/företag i Hong Kong och som jag kommer ihåg den, efter 20 år, så handlar det mycket om hur familjens huvudperson försöker hålla kontrollen över företaget. Så lite ekonomi, lite thriller, lite kärlek.

      Kanske skulle läsa den igen...

      Radera
    3. Jag blir också sugen. En bok som myntat ett så fantastiskt uttryck kan ju inte vara dålig.

      Radera
  7. En liten godbit :-)

    https://www.youtube.com/watch?v=eikbQPldhPY

    SvaraRadera
  8. Den typ av pengar du talar om är något av det bästa som finns och enbart kommentaren om Jan Guillou gör att du hamnar på min blogglista!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren är allt som krävdes för att du ska hamna på min blogglista.

      Radera