”Vad sparar du till?” är en fråga
man ofta hör. Mitt svar är i mångt och mycket att jag vill ha
dra-åt-helvete-pengar. En av de första jag hörde prata om dra-åt-helvete-pengar
var Leif G W Persson. Själv påstår han sig ha fått det ifrån Jan
Guillou, men jag har svårt att tro att Guillou hittat på något så
mästerligt.
På engelska finns uttrycken ”fuck-off
money” och ”fuck-off fund”, men de verkar användas så
sparsamt att jag tvivlar på att fenomenet har engelskt ursprung. Det här
hade varit en utmärkt fråga till Språket i P1, innan det blev
omgjort till ett barnprogram för idioter.
Men nu skiter vi i varifrån det
kommer. Istället ska jag berätta vad jag lägger in i termen
dra-åt-helvete-pengar. Som nästan framgår är det pengar jag har
som gör det möjligt att be folk dra åt helvete. Det är inte något
jag har för vana att göra, men bara känslan av att kunna räcker
långt. Man kan dessutom tacka nej artigt, resultatet blir ju
detsamma. Man avvisar ett erbjudande det kommer kosta pengar att
tacka nej till, men bunten med dra-åt-helvete-pengar gör det
möjligt.
I filmen En prins i New York försöker
kung Jaffe Joffer muta prinsens (Eddie Murphy) flickvän för att
försvinna ur sonens liv. Hennes pappa säger: ”You don't have
enough money to buy my daughter off.” Kungen tittar trött på
honom och svarar: ”Nonsense!”
Men ibland är det faktiskt så, att
inget pris är tillräckligt högt för att man ska svälja förtreten. Och ju
rikare man blir desto oftare händer det. Min första
dra-åt-helvete-situation kan ha varit när jag år 2000 sa upp mig från min
sista fasta anställning. Det hade jag i och för sig planerat länge,
men jag ville löneförhandla först eftersom avtalet gått ut för
över ett halvår sedan och det nya skulle gälla retroaktivt. Så jag
tjatade på chefen att vi skulle ta den där förhandlingen. Sista
gången jag frågade läste fanskapet en tidning samtidigt som han sa
att han inte hade tid. Trettio sekunder senare återvände jag med
min avskedsansökan. ”Det här kommer kosta”, tänkte jag, men
alternativet var att undvika speglar för resten av livet.
I våras fick jag ett annat
jobberbjudande. Ett jag hade kunnat amputera kroppsdelar för 2006.
Tio år senare var jag inte villig att sälja mig till vilket pris
som helst. Nu var det inte arvodet det stupade på utan hade mer att
göra med min kontroll över resultatet (det gällde tv så en dålig
produkt hade märkts). Jag hade råd att tacka nej om jag inte kände
att det skulle bli tillräckligt bra, så då gjorde jag det,
förmodligen till gagn för både mig och uppdragsgivaren.
Och nyttan med dra-åt-helvete-pengar
gäller inte bara jobb, det gäller även utgifter. För en tid sedan
gick jag till en glasmästare med ett trasigt fönster. När han
stånkat och stönat nog över att behöva jobba och inte kunde
klämma ur sig vad han skulle ha blev jag lite trött och sa att
tycker du att det är för jobbigt kan jag gå till din konkurrent
istället. Där och då kände jag att även om jag får betala
dubbelt så mycket någon annanstans ska den här killen inte tjäna
en spänn på mig.
Andra jag sagt nej till trots att det
kostat är ett försäkringsbolag, en bank och en bilverkstad. Jag är
en sparsam natur som gärna vill välja det ekonomiskt
fördelaktigaste alternativet, men det finns stunder då jag
definitivt vill betala för att slippa det. Den möjligheten –
dra-åt-helvete-pengarna – kan nästan inte värderas med så
futtiga mått som kronor och ören. Det är en fråga om
självrespekt. Prislappen på den stiger med rikedom och börjar så
smått bli ovärderlig. För att återigen citera En prins i New York:
”Yes! Yes!! Fuck you too!”
Det är väldigt skönt att ha "fuck off money" något som jag läst om i amerikans press och böcker under många år (kan vara ett uttryck därifrån men problemet är ju att de inte för säga f..ordet och då blir det ju svårt att få någon kraft i uttrycker:-)
SvaraRaderaHur som helst tillbaka till saken...det är en jäkla skillnad att börja med att fundera på vad man tycker skulle vara intressant/roligt och sen kolla om man kan få lite betalt för det också...än som för de flesta börja med att försöka hitta ett jobb som betalar några pengar...och sen hoppas på att det inte är allt för hemskt...kanske till och med kul ibland.
Kan vara amerikanskt, men ger så otroligt få googleträffar på engelska att jag undrar om f-ordskänsligheten kan vara hela förklaringen.
RaderaMin känsla är att alla jobb blir trevligare av känslan att man inte är beroende av dem. Möjligen är också många arbetsgivare trevligare om även de har vetskap om den annorlunda beroendeställningen.
Var visst Buffett som konstaterade att den stora fördelen med att vara rik är att man inte behöver umgås eller arbeta med människor som man inte tycker om.
SvaraRaderaFör min del handlar det mest om känslan att kunna göra vad jag vill även om jag inte gör det.
Bra inlägg.
Ha det bäst
Lars
Tackar! Mm, det låter definitivt som Buffett.
RaderaJa, känslan är viktig. Sista månaden på ett jobb går alltid lätt eftersom man vet att det snart är över. Gäller för övrigt lite av varje i livet.
Ja, vad säger man? Du har rätt. Go fuck yourself! ;-)
SvaraRaderaHaha! Tack... tror jag :-).
RaderaDra åt helvete-pengar kommer från engelskans fuck-you-money.
SvaraRaderaAh, betydligt fler Googleträffar än fuck-off-money, där har vi det!
RaderaKommer att tänka på bra scen i filmen The Gambler: https://www.youtube.com/watch?v=rJjKP8vYjpQ
SvaraRadera"Or are you just fucked up temporarily because you are temporarily fuckin' stupid?"
RaderaHaha! Den känslan har jag ofta!
Fick mig i min tur att tänka på den här scenen: https://www.youtube.com/watch?v=udRDsoHNShw
RaderaDagens fakta: Begreppet F U money lär komma från romanen Noble House av James Clavell, skriven 1981.
SvaraRaderaJag läser alldeles för många amwerikanska ekonomibloggar, men hade faktiskt läst boken och kom ihåg frasen. Just nu känner jag mig väldigt lärd ;-)
Titta, här kom det ännu mer exakta uppgifter, tackar! Är boken läsvärd i övrigt eller sammanfattar detta uttryck allt som var något att ha i den?
RaderaLustigt sammanträffande. Jag läste den boken som ungefär tonåring för några decennier sedan och i morse kom jag på mig själv att fundera på om jag skulle läsa den igen.
RaderaDet är en relativt fristående bok i en serie av relativt fristående böcker om en familj/företag i Hong Kong och som jag kommer ihåg den, efter 20 år, så handlar det mycket om hur familjens huvudperson försöker hålla kontrollen över företaget. Så lite ekonomi, lite thriller, lite kärlek.
Kanske skulle läsa den igen...
Jag blir också sugen. En bok som myntat ett så fantastiskt uttryck kan ju inte vara dålig.
RaderaEn liten godbit :-)
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=eikbQPldhPY
Vilket rysligt språkbruk :-)
RaderaDen typ av pengar du talar om är något av det bästa som finns och enbart kommentaren om Jan Guillou gör att du hamnar på min blogglista!
SvaraRaderaDen här kommentaren är allt som krävdes för att du ska hamna på min blogglista.
Radera