Ännu en låttitelrubrik, men det är
ingen baktanke med det den här gången heller.
Ett tankeexperiment jag ibland gör
(och jag gissar att jag inte är ensam) är att fundera på hur mitt
liv skulle ändra sig av en rejäl klumpsumma. Vi säger att du
vinner fem miljoner på Triss i morgon. Pengar du inte räknat med,
som trillar in på kontot utan motprestation.
På vilket sätt skulle det förändra
ditt liv? Skulle du höja dina levnadsomkostnader? Ge bort till
välgörenhet? Resa jorden runt? Köpa något riktigt dyrt och
onödigt? Dra igång något riktigt galet projekt? Leta fram en gift
person på måfå, skicka en bukett rosor att levereras till
familjens söndagsmiddag tillsammans med en check på hundratusen med
texten ”Tack för en underbar natt!”?
Jag har alltid stört mig på människor
som vinner miljoner i direktsändning och på frågan vad de ska göra
med dem svarar: ”Jag ska väl ge bort lite till barnbarnen.” Vad
är vitsen att spela när de inte har några som helst visioner?! Förra
gången jag spelade Bingolotto (drygt tjugo år sedan) tänkte jag
att om jag får komma till studion och snurra på hjulet och vinner
tre miljoner skulle jag hälsa min chef i direktsändning att han
kunde fetglömma att jag skulle komma till jobbet på måndag eller
någonsin igen. Jag tror att Loket hade skrattat sig blå.
Då fanns en plan. Men nu? Nu har jag
ingen chef att önska en varm semester i underjorden. Jag skulle inte
ändra mitt boende i brådrasket, inte köpa något annat heller. Jag
har inga resor jag önskar genomföra. Åtminstone inga som skulle
bli av tack vare dessa pengar. Kanske kunde det bli lite
kapitalvaror, en värstingdator och möjligen en bil. Men jag skulle
inte springa iväg och peka på första bästa, jag skulle precis som
tidigare göra noggranna analyser innan jag handlar.
På ett mer vardagligt plan skulle jag
anpassa mig ännu mindre. Jag skulle fortsätta att leta extrapriser
på Willys, laga mat hemma istället för att gå på restaurang,
promenera och springa istället för att åka bil eller buss, köpa
begagnat istället för nytt, låna istället för att köpa böcker
osv. Det mesta skulle hamna i aktieportföljen, eventuellt i
investeringar med något högre riskprofil än vanligt.
Betyder det att jag kommit så nära
mitt idealliv att jag blivit nästan oberoende av yttre
omständigheter, eller att jag blivit den där visionslösa
pensionären som skulle ge bort allt till barnbarnen? Jag vet inte,
men jag köper inga lotter och har inga barnbarn.