När jag som fjortonåring praktiserade
i en Icabutik fanns hårda regler för extrapriser. Man fick inte
påstå att ett pris var sänkt utan att det var det. Man fick
faktiskt inte ens skriva priser med en röd penna om de inte var
nedsatta. Nu går det knappt att hitta priser i andra färger, och är
det inte ett uttalat extrapris är det för det mesta ett
”superklipp”, ”sparpris”, ”fynd”, ”handla-nu-pris”
eller kombinerat med uppmaningar som ”SE PRISET!!!”.
Nästa irritation: Enligt
Prisinformationslagen ska butiker ge tydlig prisinformation om alla
produkter. ”Priset för en vara ska anges dels per förpackning,
dels per kilo, liter, meter eller det mått som används för varan.”
När såg du senast ett brott mot detta? Troligen den senaste veckan,
men kanske är du så van att du inte längre orkar bry dig.
Här ska sägas att handlarna fått god
hjälp av tillverkarna (som bara ibland är samma företag). Varför
produceras förpackningar på 920 cl eller 865 gram? För att våra
hjärnor ska avrunda till jämna kilon och liter, och inte böja oss
fram och kisa oss fram till jämförelsepriset, som dessutom inte
alltid finns där.
En sista käpphäst från en allt
grinigare gubbe. När jag läste marknadsföring fick man inte
använda ordet ”gratis” i reklamen. Eller jo, om det verkligen är
gratis, helt utan motprestation, men det som menas är ju alltid ”utan extra kostnad”. Det
är fortfarande inte tillåtet att skriva eller säga
gratis/present/kostnadsfritt om det inte är det, förutom i så
kallade kombinationserbjudanden där det blir en tolkningsfråga om
kunden ska förväntas fatta sammanhanget.
Jag är inte jurist och vet inte vad av
detta som beror på rättspraxis, ändrade lagtexter eller att
myndigheternas resurser inte längre orkar ta tag i sånt här eller
bryr sig. Det spelar ingen roll. Det intressanta är att vi som
konsumenter överöses av ”Se hit!!!-priser” och ”gratis”-reklam
samtidigt som vi själva får räkna ut jämförelsepriser. Eller
låta bli och vara utlämnade till affärsidkares välvilja, och det är inte ett alternativ för mig.