Det här ämnet kommer jag in på hela
tiden, det är nästan oundvikligt i en privatekonomisk blogg, men nu
tänkte jag konkretisera genom att exemplifiera med en dag i mitt
liv.
Jag är verkligen ingen bilmekaniker.
Efter att ha ägt uppemot 25 bilar kan jag rent logiskt förstå en
del om hur de fungerar, men därifrån är det långt till att kunna
göra något åt dem. Häromdagen upptäckte jag att avgasröret satt
märkligt långt ner, hävde mig in under och såg att en
gummiupphängning hade gått av. Jag ersatte den med ståltråd för
att inte bli helt bilfri.
Men sedan måste det ju lagas också. Google berättade att gummigrejen kostade 25 kr på Mekonomen, så jag åkte dit och köpte den och passade på att fråga verkstaden vad det skulle kosta att låta dem göra jobbet. Runt 300 kr. Det borde ta en halvtimme för mig, så en timme är mer rimligt (jag dubblar alla tider när det gäller fysiskt arbete). 300 kr netto är ingen dålig timlön, det skulle göra över 50000 kr efter skatt på en månads heltidsjobb. Dessutom tillfredsställande att göra saker själv. På minussidan finns risken att misslyckas och då tar det ändå garanterat minst en timme för att få ihop bilen så att den tar sig till verkstad. Och så risken att jag har sönder mig själv och/eller bilen.
Medan jag funderade på det åkte jag
vidare till mataffären. Även det tar en stund. Nu var ändå bilen
ute, men en halvtimme till försvann nog. Nu kan man ju beställa mat
hemma vid datorn istället och få den hem till dörren. Normalt tar
veckohandlingen en timme och kostar 170 kr. Vi säger 200 kr
inklusive resa.
En enda nätbutik levererar fraktfritt
även för så små beställningar, men priserna verkar ligga 30
procent högre. Tiden jag skulle spara gör det till ett attraktivt
alternativ på pappret, men jag vill välja mina grönsaker, kolla
att jag inte missar några erbjudanden och framförallt handla varor i fyndlådan med kort datum, så jag fortsätter att handla själv.
Väl hemma hade jag bestämt mig för
att göra ett försök på avgasupphängningen och efter åtta ”Men
vad faan...”, fem ”Ditt satans jävla helvete!” och runt en timme
var det klart. Helt klart värt det.
Dagens sista gör-det-själv-insats
blev en dimmer som jag varit på gång med ett tag. Den gamla
kroknade och en ny har legat och väntat. Så jag kapade strömmen och skruvade isär bägge för att
se om de såg likadana ut. Det gjorde de såklart inte, men efter en
snabb telefonkonsultation med en elkunnig kompis fick jag ihop det på
tio minuter. Jag hade kunnat lura hit honom istället, men tyckte att
det här borde gå att göra själv. Hade jag behövt ringa hem en
behörig elektriker hade väl bara framkörningen gått på några
hundralappar.
Så allt ordnade sig till det bästa,
till lägsta tänkbara pris. Enda missen är att det hann bli mörkt
innan jag hade tid att börja min arbetsdag, men jag hade åtminstone
en fungerande lampa.