Det är ju bra att varor och tjänster
blir billigare, men nedsidan är att vi blir allt mer
handlingsförlamade. Nästan ingen kan längre stoppa strumpor eller
ens sy i en knapp. Jag är inget undantag. Stoppa strumpor skulle jag
aldrig fixa. Knappar går, men det kräver oändligt mycket tid. För
hand, jag kan inte hantera en symaskin, har inte försökt sedan
högstadiets syslöjd. Det innebär att jag inte skulle kunna sy egna
gardiner eller lägga upp ett par byxor.
Vi behöver inte gå så långt. Många
kan inte ens laga enklare mat, reparera sitt hem och göra det allra
enklaste på sin bil, som att byta däck eller torkarblad. Är det
tecken på ett samhälle i utveckling? Snarare avveckling.
Idag finns en prepperrörelse som
förbereder sig för katastrofer och kärnvapenkrig. Kanske borde
mänskligheten först försöka klara sin egen vardag utan att vara i
händerna på staten, hantverkare, fan och hans moster.
För det kostar på att vara beroende
av andra. Inte bara ekonomiskt, det ger en otrygghet. Vuxna människor
ska kunna ta hand om sig själva. Det ingår liksom i konceptet.
Försöker inte föräldrar och skolan utbilda ungar till
självständiga individer längre? För det kan väl inte bara handla
om att vi har det för bra ekonomiskt för att bry oss?
Men detta är ju helt perfekt, tänk hur många människor från andra länder som kan sysselsättas genom dessa s.k. enkla jobb som att sy i byxknappar eller stoppa strumpor kan räknas som. Frågan är bara vad det ska kosta? Facken vill ju att alla ska ha minst 20000 brutto oavsett vad du gör för sorts jobb, medan jag som konsument max kan tänka mig att betala 20 spänn om nån syr i en ny knapp i mina shorts. Alternativet är att dessa människor går arbetslösa i resten av sina liv och jag slänger shortsen i brännbart (för jag orkar givetvis inte gå till HM eller annan klädkedja som samlar in begagnade kläder och återvinner). Ohållbara alternativ både för staten (går inte att ha folk som har livstidslön på skattebetalares bekostnad) och att kasta kläder (ohållbart ur ett miljöperspektiv).
SvaraRaderaEnkla lösningar: Skolan ska lära ut dessa enkla hantverk så vi är mer kapabla att reparera våra egna saker som inte kräver en massa specialverktyg. Enkla jobb är en anakronism som är passé i Sverige, bara att inse det, det passar inte in i det samhälle vi skapat med höga löner. Vem ger 300 kr för att stoppa en strumpa? Inte hållbart.
Vadå enkla jobb, det är ju skitsvårt ju!
RaderaHehe notera mitt "s.k."...
RaderaRäknar kallt med att folk från fattiga länder dessutom i större grad innehar förmåga att reparera saker själva då de saknar pengar för att vare sig köpa nytt eller lämna in till reparation. Många invandrare t.ex. optiker och guldsmeder har ju helt andra kunskaper när det gäller glas-slipning och metallkonst än de svenska motsvarigheterna, just för att mycket sånt jobb görs manuellt i verkstäder i deras hemländer.
Ja, det är väl huvudskälet till att vi tappat grundläggande kunskaper i att ta hand om enkla hushållsbestyr.
RaderaSnålgrisen... skolan ska inte alls lära ut enkla handarbeten, det ska göras i hemmet av föräldrarna.
Radera-------------------------------------------------------
När jag läser bloggar så är det ibland så här: Mitt barn får bara använda paddan när jag lagar mat. Inte konstigt att en sjundeklassare ställer en fråga när han/hon läser ett recept på hemkunskapslektionen: Vad är ett dl mått, decilitermått?
Om jag får försvara Snålgrisen står det väl ingenstans i kommentaren att det ska göras i skolan? Och jag håller med dig. Skolan kan vara behjälplig med sånt här, men huvudansvaret ligger hos föräldrarna.
RaderaBeklagligt om en trettonåring inte har koll på decilitermått. Jag fick lära mig de vanliga måtten (dl, cl, msk, tsk, kkp...) genom att tidigt vara med och baka hemma, enkla recept anpassade för barn med teckningar på måtten bredvid texten. Tar sig inte föräldrarna den tiden lär man sig inte och det är tragiskt på flera olika sätt.
Men hallå där... nu får du läsa om Snålgrisens inlägg... och se.... där hittar du det jag kommenterat.
RaderaFortsatt trevlig helg önskar jag dig.
Fast det stod ju efter "Enkla lösningar:" och det tolkade jag mer som en slags statlig vision. Jaja, han får reda ut det om han vill. Trevlig helg själv!
RaderaSchhhhhhh.. Samhället är ju uppbyggt på att folk inte klarar sig själva ;)
SvaraRaderaInte "uppbyggt på". Vi har kommit ner till den nivån.
RaderaNej uppbyggt, vi har byggt upp massa behov som inte fanns tidigare. Hela brancher bygger på aytt folk inte har tid att göra dom, förut fanns det tid. Men visst har vi nedgraderat vår förmåga att klara oss själva.
RaderaJa, det går åt bägge håll.
RaderaJag har nog mitt symaskinskörkort liggande någonstans. Tyvärr är det inte lika mycket värt idag som för 20 år sedan...
SvaraRaderaDet här med att stoppa strumpor... Jag förstår att man gjorde det på den tiden när man faktiskt hade lagt ner tid på att göra strumporna. Men idag? Ett par strumpor av hyfsat kvalitet kostar 20 kr. Ska jag då lägga ner tid och pengar på att stoppa dem? Tveksamt. De funkar istället utmärkt att sätta på händerna och använda som trasor, trots ett hål vid tån.
Klart vi borde kunna göra allt själva. Varför gå till ett bageri/butik när du borde kunna baka både bröd, tårtor och andra bakelser helt själv? När är vår tid värd mer än pengarna det kostar?
Symaskinskörkort? Hur får man ett sånt? Står det "symaskinskörkort" på det? Vad förvånade poliserna skulle bli när de frågar om körkort och man halar upp sitt symaskinskörkort och bara: "Joråsurru... raksöm, sick-sack, knappar..."
RaderaI princip har du rätt om strumporna, men ett par handstickade sockar som klarar kyla ner till -35 grader skulle jag faktiskt gärna förlänga livet på om jag kunde.
Du har rätt om bageri. Jag får lite dåligt samvete varje gång jag köper matbröd när jag vet att jag kan göra ett nyttigare bröd till en bråkdel av priset på nolltid. Ändå köper jag för det mesta.
Tveksam om Snålgrisen någonsin fick ett symaskinskörkort. Syslöjd gick bra med korsstygn och broderi, men lyckades även klippa av sladden till symaskinen med en sax, jädrar vad det small och saxen flög säkert 10 meter.
RaderaSen lyckades jag även "lura" till mig sån där fyllning som man stoppade kuddar med. Detta var tydligen mer värdefullt än guld och vaktades som en hök av slöjdläraren. Av nån anledning hämtade jag två gånger till min kudde, och jäklar vad man fick när det uppdagades. Många lärare minns man som rena psykopater.
Då drog de säkert in ditt symaskinskörkort :-). Min mest psykopatiska lärare var för övrigt träslöjdsläraren, och självklart var han den enda som jobbade vidare till pensionen och dödade slöjdintresset även för kommande generationer.
RaderaMan klarar symaskinsuppkörningen, såklart! Jag har för mig att det handlade om att man skulle kunna sy diverse sömmar samt kunna trä maskinen helt själv. Det kunde jag när jag var typ 9 bast, tveksamt om jag klarar det nu. Och ja, det stod "symaskinskörkort" på det :) Haha, jag får leta fram det och se om det funkar som ID!
RaderaDet skulle jag också, men jag har inga såna strumpor. Ingen i släkten har någonsin virkat eller stickat strumpor, så mina varma sockor kommer från butiken.
Så vad är skillnaden på att baka sitt bröd och byta däcken på bilen? Jag skulle aldrig köpa en tårta, för det gör jag lika goda själv, men jag skulle gärna leja någon annan till att göra enklare renoveringar. I slutändan handlar det väl mest om intresse och vad man anser att ens tid är värd.
Det där fick jag aldrig göra, så antagligen sabbade jag redan symaskinshalkkörningen.
RaderaBaka bröd och byta däck är nog ungefär likvärdigt. Tar mindre än en timme och är svårt att misslyckas med, men man blir lite smutsig medan man håller på. Skillnaden är att bröd går åt hela tiden medan däck bara behöver bytas två gånger om året (förhoppningsvis), så däcken är lättare för mig att tvinga mig till att göra.
Ungefär som ett körkort på bil då.
RaderaMan kan vara glad att man inte behövde förnya det med jämna mellanrum, för då hade man inte klarat det.
Samma här! Hade jag lyckats krångla till mig ett symaskinskörkort hade det definitivt dragits in av Sypo. Eller Länsstygnelsen. Äh, jag hittar ut själv...
RaderaDu får baka väldans massa bröd när du ändå bakar. Köpa en extra frys att stoppa in det bakade brödet i?
RaderaSypo? Länsstygnelsen? Bra där!
Den extra frysen är ju full med blåbär, äppelmos och nyponsoppa. Dessutom riskerar jag att äta ihjäl mig om jag bakar för mycket bröd.
RaderaÄlskar reflektionen! Kan mycket, men inte allt. Nuförtiden hjälps man inte åt heller, som förr i tiden.. Var & en sköter sitt eget (eller köper tjänster). Tänk så fint det vore me en granne som sydde fast knapparna åsså bjussar du på nåt tillbaka, kanske en burk äppelmos? Jag tycker om den mentaliteten - men den är sällsynt. I byn där min mor bor delar grannarna lite med varandra. Fiskaren bjussar på lite strömming eller sik mot lite kaffe/kala och en pratstund. Hemodlaren bjuder på sitt squashöverflöd mot lite hjälp att kolla växthustempen när denne är bortrest. Fint så!
SvaraRaderaKaka*
RaderaJag fick faktiskt en hemodlad squash så sent som igår från en granntant jag hjälper med lättare reparationer, bär in hennes hundmatssäckar från bilen osv, så än lever grannsamverkan. Men visst är det på utdöende, så känns det.
RaderaTänkvärt ämne som innehåller många intressanta diskussioner. Världen är ju upp och ner. En sak är ju att det ofta är betydligt billigare att köpa nytt än att reparera, så även om man hade låtit någon laga t.ex. ens skor så kan man idag få ett par nya för samma peng. När det gäller andra färdigheter som ändå är rimliga att kunna själv, t.ex. enklare bil-fix eller lägga golv/måla om hemma, så verkar många människor föra sig med ett resonemang som går ut på att de tjänar på att ta in någon annan som gör det eftersom de räknar på vad det skulle kosta i fiktiv timlön till sig själv vid eget utförande. Vilket jag ställer mig skeptiskt till - jag förstår såklart tanken om att tid är pengar men de flesta av oss tar ju inte ledigt en vecka för att renovera, utan vi gör det på ledig tid a.k.a. kvällar och helger. Slutligen så fascineras jag av bristen på vilja: att lära sig nya saker eller färdigheter som gör att man kan klara sig mer själv är aldrig ett giltigt argument, det finns sällan en nyfikenhet eller ett intresse upplever jag. Någon sa att extremspecialisering är ett tecken på att en civilisation kommer att störta samman. Lite dramatiskt men jag är med på tankegången :)
SvaraRaderaJa, man kan ju inte räkna timtid på allt man gör. Dels tror jag att det är nyttigt både för kropp och själ att någon gång ställa sig på alla fyra och skrubba golv. Dessutom är det en känsla att titta på sin trälist och veta att den där letade jag upp på ett byggvaruhus, sågade till och betsade själv innan jag satte dit den helt perfekt (efter femton svordomar). Allt går inte att räkna på.
RaderaAtt laga saker eller inte tycker jag har att göra med kvalitet. Ett par dyrare kvalitetskor lagar man gärna för de håller i evigheter men däremot ett par billigare kan man ju strunta i. Samma sak kan jag tycka gäller också kläder. Många billigare ser fula ut efter några användningsomgångar medan de som är av bättre kvalitet kan användas i åratal utan att användningen syns.
RaderaExtremspecialiseringen upplever jag extremt tråkig. Om jag skulle göra samma saker dag ut och in på jobbet skulle jag bli galen. Jag är hellre en generalist som får lära mig lite av varje än en som snöar in sig totalt i ett ämne. Kan ju också bero på att mitt intresse ofta går över efter ett tag när jag snöat in mig på ett ämne.
Ja, när en t-shirt för 30 spänn går sönder kan jag leva med sorgen och så får jag en ny trasa.
RaderaDet mesta idag kan man ju googla och lära sig om man vill. Så vill du lära dig stoppa strumpor verkar det finnas massa resurser för att lära sig. För mig handlar det ofta om att jag inte vill lära mig något. Jag lär mig tex hellre att sticka sockar än stoppar dem. Baka gillar jag att göra medan laga mat är ett nödvändigt ont. Snickra är dödstråkigt men jag målade faktiskt själv för ett år sedan. Jag ska faktiskt lära mig sticka en mössa nu i höst eftersom jag har ingen lust att jaga en i butiker.
SvaraRaderaMan kan googla fram hur man ska göra saker, men att göra dem i praktiken är inte lika lätt. Jag söker alltid info om praktiska göromål, men när jag kör fast är det aldrig någon som drabbats av just mina problem och skrivit begripligt om dem.
RaderaJag kan inte säga att jag brinner av längtan efter att lära mig att stoppa strumpor. Det var bara ett exempel på en kunskap som snart är helt borta.
Jag vill lära mig dansa tango och spela dragspel men inte samtidigt. Mer sång, musik och dans så man blir glad. Fridens. ME
SvaraRaderaJag har faktiskt helt valt bort musik i mitt liv. Är inte glädje rätt överskattat förresten...
RaderaDå får du göra ett omval. Glädje och musik är väldigt viktiga ingredienser i livet.
SvaraRaderaArga finskan sjunger väl om det. Det ena bygger på det andra vice versa.
Tänk att få vakna en morgon och vandra ut och möta endast glada människor hela dagen lång.
Tror du verkligen att människor jag möter blir gladare av att jag börjar lyssna på musik? Äh, det där är ett avslutat kapitel, nu håller jag mig till det talade eller skrivna ordet. Men jag håller med om att det finns en charm i tango och dragspel.
RaderaMen visst får man en skön positiv känsla om man gör något man inte kan men som man borde kunna. Jag tänker på laga något ting, putsa fönster, sy ett hål på kläderna.
SvaraRadera/David
Absolut, den känslan är både svårvärderad och svårslagen.
Radera