En kort historia från den svenska filmen Kopplingen: En
journalist har fått ett jobb som utrikeskorrespondent. Vid en
presskonferens sitter han bredvid en svensk kollega och följande
konversation utspelar sig.
- Vad säger de?
- Vadå, du kan väl engelska?
- Det var faktiskt ingen som frågade.
Det här var fiktion och en aning
sinnessjukt, men generellt tror jag på att ta jobb man inte riktigt
klarar, för det är så man utvecklas. Mathias Andersson berättade
i sin podd På riktigt om hur han tagit jobb som datalärare utan att kunna någonting om
datorer, men han försökte lära sig så mycket han bara kunde,
pluggade in läroboken och avslutade varje lektion med att eleverna
fick skriva upp eventuella frågor på ett papper så skulle han gå
igenom dem i början av nästa lektion. På det här viset fick han
en vecka på sig att själv hitta svaren.
Ett märkligt uppdrag jag tog var som
underhållare på en fest. Firmans chef fyllde jämnt och man hade
bestämt sig för att göra firmafesten till en
Här-är-ditt-liv-baluns med en soffgrupp på scenen och en
programledare som intervjuar hennes kollegor, konkurrenter och
barndomsvänner.
Lasse Holmqvist, mr Här är ditt liv på 80-talet.
Bara det att den tilltänkta
programledaren råkade ut för en olycka med tre dagar kvar. Så
artistbokaren (som i ärlighetens namn inte alls fattat vilket
jättejobb detta var) ringde mig och frågade om inte jag kunde hoppa
in. ”Ring kunden så får du mer information om upplägget, jag vet
inte riktigt vad de hade tänkt sig.”
Jag tänkte att de ville ha 45 minuter vanlig standup och några specialskrivna skämt om födelsedagsbarnet, men då drog kollegan Här-är-ditt-liv-idén och någon timme senare satt jag med säkert tio A4-sidor späckade med information om den här kvinnans hela liv. Har ni försökt läsa in ett helt liv på tre dygn någon gång? Det är ganska stressigt. Och nu kände jag att det var för sent att backa ur.
Jag tänkte att de ville ha 45 minuter vanlig standup och några specialskrivna skämt om födelsedagsbarnet, men då drog kollegan Här-är-ditt-liv-idén och någon timme senare satt jag med säkert tio A4-sidor späckade med information om den här kvinnans hela liv. Har ni försökt läsa in ett helt liv på tre dygn någon gång? Det är ganska stressigt. Och nu kände jag att det var för sent att backa ur.
Jag ska nu inte säga att jag gjorde
det här helt lysande. Eller jo, skit i Jante! Jag var tamejfan helt
magisk, hade järnkoll på tio gäster, drev med rätt människor på
rätt ställen och gjorde improviserade återkopplingar som var sjukt
klockrena.
Okej, antagligen hade jag grisflyt och det är klart att det fanns någon fråga som kunde varit ännu tightare och något intervjuoffer som hade gått att få ut mer av, men poängen är att man fixar mer än man tror, och som Jens Spendrup sa när han försökte lura på oss euron: ”Det är roligare att säga ja.”
Okej, antagligen hade jag grisflyt och det är klart att det fanns någon fråga som kunde varit ännu tightare och något intervjuoffer som hade gått att få ut mer av, men poängen är att man fixar mer än man tror, och som Jens Spendrup sa när han försökte lura på oss euron: ”Det är roligare att säga ja.”
Fake it 'til you make it, var det någon
som sa, och jag har sagt eller skrivit ”Inga problem, det fixar
jag” utan att ha en jävla aning så många gånger att jag ibland
undrar om det egentligen finns något annat sätt.
Det är så man växer! Att göra något man först inte riktigt klarar av, men fokuserar på att lösa uppgiften, läser in, tar hjälp, aldrig ger upp.
SvaraRaderaKlart att det är jobbigt, men annars stannar hjärnan i växten. Aldrig roligt när jag ser folk befordras upp till och med sin inkompetensnivå, och sedan fastnar där (som stora delar av våra politiker på högre nivå, och tjänstemän utan personligt ansvar).
Wien-Lars
O ja, men samtidigt måste man säga att det här beteendet finns även där. Ta bara Anna Carlstedt som blev Sveriges nationella samordnare mot våldsbevakande extremism på två meriter: hon hade skrivit en bok om julmustens historia och var kompis med Alice Bah. Det får man säga var ett modigt karriärdrag (om än lite övermäkta).
RaderaSjälv ser jag som det en självklarhet att ta på sig uppgifter som man inte riktigt behärskar eller söka jobb som delvist omfattar kompetenser man inte har. Så man utvecklas, lär sig nya saker och undviker att stagnera. Det finns dock en viktig förutsättning för detta, du skall veta att du kan lära dig det som krävs innan du behöver använda dig av kunskapen på jobbet.
SvaraRaderaFör kunna göra det så krävs det i regel att man har liknande tidigare erfarenheter. Som i ditt fall så behärskade du både att stå inför en publik, tala inför grupp, vara spontant och locka till skratt etc. Dvs du visste att även om det låg lite utanför gränsen för dina tidigare erfarenheter så hade du en tillräckligt stabil grund att stå på för att kunna ta det steget.
Om du lurar andra och säger att du kan göra saker som du inte kan och inte har någon rimlig chans att lära dig i tid så kommer du själv göra bort dig, en väldigt pinsam situation att uppstå och både kunden och chefen kommer att bli grovt missnöjd med dig. Något som jag tror de flesta människor vill undvika, med undantag för vissa statliga uppdrag då tydligen.
Visst ska det vara inom räckhåll, man bör inte ta jobb som lastbilschaufför utan att ha körkort. Men att veta att man kan lära sig det som krävs längs vägen tycker jag är att dra det för långt. Visst riskerar det att bli pinsamt om man inte når ända fram, men det dör ingen av. Och normalt händer inte det heller eftersom vi har en förmåga att klara så mycket mer än vi själva tror. Det är så lätt att inbilla sig att en grupp människor som är där man själv vill vara besitter några slags ouppnåeliga kunskaper och talanger, men hårt arbete och envishet trumfar det mesta.
RaderaSätter man andra människor på höga piedestaler av yrkesskicklighet och kunnande så håller jag med dig till fullo.
RaderaMed pinsamt tänkte jag mer just åt det hållet att du tar jobb som lastbilschaufför utan att ha körkort och därmed inte klara att genomföra det jobb du anställts för. Att du råkar ut för missöden, gör fel och får testa dig fram och experimentera, det ser jag inte så pinsamheter utan lärdomar och erfarenheter.
Just lastbilsexemplet var helt autentiskt. Jag hade en kort tid i speditionsbranschen i ungdomen (dock inte som chaufför) då det uppdagades att en av chaufförerna körde runt och levererade paket i Stockholms innerstad från en stor skåpbil utan att ha B-kort. Antar att det var som filmen jag refererade till, ingen frågade eftersom man inte kunde räkna med att någon skulle vara så jävla dum att man söker chaufförsjobb utan körkort, men det finns folk till allt.
Radera