”Nu ska jag sluta att fika ute.”
”Man ska aldrig köpa en aktie utan att ha läst senaste bokslutet.”
”I år åker jag bara taxi när det inte finns något bra alternativ.”
”Jag köper bara kläder på rea.”
”Ingen poker på fyllan.”
De där uttalandena som lät så bra
när de kom till får ofta ett undantag eller två. Eller tre. Till
slut är undantagen fler än reglerna varpå ”reglerna” får små
tillägg av typen ”I alla fall bara om...”. Det märkliga med
dåliga beslut är att vi ofta vet, eller åtminstone anar, att de är
dåliga redan när de tas. Eller senast strax efter.
Jag tror att många ekonomibloggar –
och ännu fler träningsbloggar – åtminstone delvis kommit till
för att ge skribenten en spark i arslet att följa de egna råden.
Det blir nämligen svårare att bryta sina strategier om man skrivit
ner dem, och ännu svårare om man gått ut offentligt med texten.
Det är samma fenomen som med nyårslöften, ju fler som hört dem
desto svårare blir de att bryta.
Kanske är tricket att inte ta i så vi
spricker utan bara sätta upp principer vi verkligen tror oss kunna
hålla. Det är antagligen bättre att lägga upp ribban på en
acceptabel nivå och hoppa över den än att peta upp den lite till
och ha dåligt samvete när den dimper ner. Det är inte heller
förbjudet att utvärdera och ompröva sina ekonomiska vanor med
jämna mellanrum.
Och ge sig själv tillåtelse att
klanta till det lite ibland. Ingen av oss är perfekt och då känns
det trösterikt att tänka på att världen är full av hycklare. En
bild på Belgiens folkhälsominister tycker jag funkar som
illustration.