Jag såg en intressant artikel om
arbetsmarknad som i huvudsak går ut på att hälften av jobben kan försvinna inom tjugo år.
Vad händer då? Kommer vi att dela
solidariskt på de arbetstillfällen som blir kvar? Troligen inte,
men även om så skulle bli fallet säger det sig självt att om
tillgången på arbetskraft dubbleras kommer efterfrågan halveras
och inget fackförbund i världen kan förhindra att det påverkar
priset, särskilt inte på en global arbetsmarknad.
"Men min lön blir väl oförändrad?!"
Forskaren i artikeln är noga med att
betona att det kommer lösningar, men han är inte lika
duktig på att presentera några. Det som brukar nämnas är
medborgarlön, att ge en grundlön till alla som inte lyckas hitta
egen försörjning. Men varifrån ska dessa pengar komma? Det är
inte så att staten på något mirakulöst sätt får mer pengar för
att företagen automatiseras. Snarare tvärtom eftersom arbetskraft
är det som beskattas allra hårdast.
Byter staten taktik och börjar
beskatta vinster ännu hårdare än idag kommer företagen flytta
verksamheten till länder med lägre skatter och grundtrygghet ända
tills Sverige kommer ner på eller under snittet både ifråga om
löner och välfärd.
Jag saknar verkligen George Carlin!
Min lösning: Se till att vara så lite
beroende det går av arbetsinkomst. Detta görs bäst genom att
minimera sina utgifter och öka sin förmögenhet genom att investera
det ökande gapet mellan inkomst och utgift så klokt det går (och
ja, dessa strävanden har ett samband). Den som är mest oberoende
den dag robotar och maskiner tar över våra jobb vinner.